Skärgårdstrafiken har tagit en oproportionerligt stor del av både lagtingsdebatten och debatten i media under hela min livstid. Varför har det varit i det närmaste omöjligt att nå konsensus för en någorlunda enad väg framåt? Skärgården är vidsträckt och geografiskt splittrad vilket gör att raka vägen för somliga blir raka vägen i krok för andra. Vi inom skärgården har heller inte varit några goda föredömen att samarbeta. Ofta har vi varit nära att tala med en enig röst men då har byatänket till sist tagit över vilket givetvis har utnyttjats till vår nackdel. Kostnaderna för trafiken har alltid upplevts som för höga trots att kännbara inbesparingar har gjorts i flera omgångar. Dessa inbesparingar har drunknat i inflation, stigande bunkerpriser samt kostsamma reparationer av en gisten flotta. Vi måste förstå vad denna oförmåga att komma framåt ofelbart kommer att leda till.
Många kan säkert känna att nu kan det inte bli värre. Det kan och kommer det att bli. Vi har inte nått den absoluta botten ännu men är på väldigt god väg. Den dagen vi har en färja står lovart på land i hårt väder med dess potentiella följder kommer närmare dag för dag. Hur skall vi då vända trenden och finna en väg framåt?
Efter att krutröken har lagt sig och kanonerna har rullats undan efter slagen om hybridfärjan och tunneln är det dags att överblicka slagfältet. Generalen med underbefäl behöver ställa sig några frågor. Vad har vi kvar? Vad kan vi göra med det vi har? Var behöver vi investera?
Jag är övertygad att tiden för stora grandiosa projekt är förbi då en del politiker emellanåt bedriver återvalskampanjer vilket resulterar i tråkigheter för påbörjade projekt och planering. Vidare är det svårare och svårare att få tillstånd att göra de ingrepp i miljön som vägbankar och sprängningar kräver. Allt vi gör påverkar miljön och omgivningen i en positiv riktning eller den motsatta. Vi kanske i huvudsak ska hålla oss till de områden vi redan har exploaterat och bygga samt utveckla där. Därmed inte sagt att man på någon plats måste göra ingrepp och bygga nytt då det finns inbesparingar att göra. När vi pratar inbesparingar är det oftast ekonomin som avses men vi kan också spara på miljön. I de bästa av världar kan dessa två kombineras.
Vi kunde nyligen läsa att ministern slår fast att skärgårdstrafiken ”aldrig kommer att bli kostnadseffektiv”. Jag fick inte riktigt grepp om vad han riktigt menade med det men att sänka driftskostnaderna är definitivt möjligt och nödvändigt. Det kommer nog dessvärre inte att hända i morgon utan vi behöver jobba målmedvetet stegvis i den riktningen. Det vi lyckas spara kommer att slukas med renoveringar av våra åldrande färjor en tid ännu. Tittar vi stället på enskilda projekt ska vi kunna se att nu drivs denna linje billigare än tidigare. Det kan vara nytt eller nyare tonnage, kortare rutt, bättre färjfästen, ändrad bemanning mm. Man behöver föra fram de framsteg som görs så att vi ibland får läsa och höra positiva framsteg för att inte förlora hoppet.
Landskapet Ålands budget ser rätt dyster ut särskilt om man vaskar sminket av grisen. Om landskapets budget ser dyster ut blir det ännu svårare att få loss pengar till investeringar. Somliga säger att det blir billigast att köra med det vi har men inget kunde vara mer felaktigt. Det är bara att studera energiförbrukningen hos nybyggda färjor för att inse det.
Jag skulle önska att vi kunde lyfta blicken och ta en titt in i framtiden. Framtiden längre bort än nästa månad, år eller för den delen nästa mandatperiod. Vi måste kunna tänka längre än jaget och förstå vad som kommer att hända om vi inte kan släppa byatänkandet och revirmärkandet. Den dagen vi tvingas betala för våra utsläpp kommer våra turlistor att bli en dyster läsning. Dit hamnar vi tveklöst om vi inte kan vidta åtgärder i tid.
Färjfästena längs norra linjen är i full gång att förnyas och detta kan vara klart i slutet på 2026. Det betyder att pengar för Hummelviks färjfäste behöver anslås i årets budget samt att beslut i lagtinget om att bygga en ny färja behöver tas under 2024. Då ska färjan vara klar att ta i trafik då färjfästena är färdigt byggda. Södra linjen är lite längre kommen särskilt om man efter sju sorger lyckas komma överens om att bygga östra Föglö som tveklöst kommer att spara pengar. Sottunga är ju på gång redan med ett moderniserat färjfäste med snar byggstart.
Om vi bara slutar ”kålla å jåla” har vi ännu en chans att vrida skutan på rätt. Med det sagt önskar jag alla en kommande trevlig vår!