Jag under de senast två åren haft förmånen att samarbeta i en liten grupp kallad Aktion 2021, där vi bland annat har funderat på hållbarheten i de offentliga finanserna på Åland på sikt.
Ett viktigt ämne inom gruppen har varit den kommunala sektorns ekonomi, och vi har gjort en jämförelse mellan de åländska kommunerna och kommunerna i riket innan den stora social- och hälsovårdsreformen där. Den stora skillnaden mellan de åländska kommunerna och rikets kommuner är att finansieringen för andra stadiets utbildning och hälso- och sjukvården i riket finansieras av kommunerna medan det sköts av landskapsregeringen på Åland (LR). För att få till en jämförelse räknade vi på vad som skulle hända om de åländska kommunerna skulle ta över kostnaderna för ÅHS och gymnasialstadiet samtidigt som att landskapsandelarna och skatteuttaget skulle anpassas till nivån i riket.
Det första som skulle hända är att kostnaden för ÅHS och andra stadiets utbildning skulle falla över på kommunerna. Det är sammanlagt i storleksordningen 110 miljoner euro per år. Sedan skulle landskapsandelarna höjas till samma nivå som statsandelarna i riket, vilket skulle kompensera kommunerna med cirka 11 miljoner euro. Ytterligare skulle skattetrycket öka från dagens cirka 17 procent till rikets snitt på 19-20 procent. Detta skulle inbringa ytterligare cirka 20 miljoner euro till kommunerna.
Summan av detta blir en ökad nettokostnad för de åländska kommunerna på 79 miljoner euro. För att finansiera detta skulle det behövas en höjning av kommunalskatten till inte mindre än cirka 30 procent eller över 3.000 euro extra per ålänning per år. Alltså; kommunerna i riket, med en kommunalskatteprocent på 19-20 procent gör det som de åländska kommunerna skulle behöva en skatteprocent på 30 procent för att göra.
Nu kan man ha en del invändningar mot detta resonemang. Man kan mycket väl tänka sig att både andra stadiets utbildning på Åland och ÅHS kostar mer än vad motsvarande service kostar i riket. Det är inte heller uteslutet att kvaliteten på andra stadiets utbildning på Åland är bättre, och i fallet ÅHS kanske vi på Åland helt enkelt är tvungna att ha dyrare sjukvård på grund av vårt insulära läge. Det kan också vara så att den kommunala servicen på Åland i största allmänhet är bättre än den i riket. Men är det verkligen värt tio procentenheter i kommunalskatt?
Tyvärr är vi på Åland nu i ett sådant läge att vi inte längre har råd att bara fundera utan vi är tvungna att agera. Den totala offentliga ekonomin på Åland, menande kommunerna och LR tillsammans, är inne på en ohållbar bana. Att den offentliga sektorn ibland har underskott och ibland överskott är helt naturligt, men om den offentliga ekonomin befinner sig i underskott även när det är högkonjunktur är man inne i en negativ spiral, där det sammanlagda underskottet bara växer. Så här är fallet på Åland, för redan före pandemin under 2019 hade den offentliga ekonomin ett underskott trots att arbetslösheten var mycket låg och sysselsättningen mycket hög.
Under tiden efter 2019 har inte det strukturella underskottet i den åländska offentliga ekonomin minskat, men större problem har kunnat undvikas genom två tillfälliga intäktsökningar. Dels har LR använt vinster från PAF, dels har pengar från staten influtit tidigare än annars, på grund av omläggningen av det ekonomiska systemet mellan landskapet Åland och staten Finland. Det här kommer givetvis inte att fortsätta, och problemet med obalansen i ekonomin kvarstår.
Från kommunalt håll kan man kanske tycka att det här mest är LR:s problem, för det strukturella underskottet syns i landskapsregeringens finanser. Men landskapets finanser och de åländska kommunernas finanser sitter ihop via landskapsandelarna (och vissa avdrag). Så ett annat sätt att se på problemet är att LR kommer att ha sämre förutsättningar att betala landskapsandelar framöver. Vad som sist och slutligen avgör hur man prioriterar mellan kommunala utgifter och utgifter på landskapsnivå är en politisk fråga. Men det viktiga är inte att tvista om vem som ska bära underskottet utan att detta bör arbetas, om inte bort så i alla fall drastiskt nedåt.
Nu borde LR ta fram en uppskattning för vad den åländska offentliga sektorns intäkter är under de närmaste tio åren, med utgångspunkten att skatter, ekonomisk tillväxt på Åland och i närområdena och reglerna för det ekonomiska systemet mellan Åland och riket bibehålls ungefär som nu. Baserat på denna får man sedan anpassa utgifterna efter inkomsterna så att långsiktig hållbarhet i de offentliga finanserna uppnås. Det finanspolitiska ramverket som LR nu arbetar med är ett litet steg i rätt riktning, men så länge det inte innehåller något konkret i termer av siffror eller utgiftstak är det inte till någon större nytta.
Så vad som verkligen behövs är bred politisk enighet, för det kommer att kräva mer än en valperiod att uppnå långsiktig hållbarhet de åländska offentliga finanserna.
Edvard Johansson
