Efter att Ålandskommittén lämnat sitt förslag till ny självstyrelselag i juni har läget för den kommande lagen försämrats under hösten. Dels har ännu ingen lösning för det ekonomiska systemet som ska ersätta dagens hittats. Dels finns ett kompakt motstånd från den finländska regeringens ministerier mot kommitténs förslag om den så kallade resudialprincipen, som ger Åland rätt att själv ta över vissa rättigheter från Finland.Att det kommit grus i maskineriet för arbetet med den nya självstyrelselagen överraskar inte professor Göran Djupsund.– Jag hade en del funderingar när Ålandskommittén bildades. Från åländsk sida var man jätteglada för att man fick ex-presidenten Halonen som ordförande. Då konstaterade jag i mitt stilla sinne att de politiska krafter som regerar nu tillhör ju inte hennes fanclub. Hon har varit en Ålandsvän, men hon är också sosse och står, i en lång rad politiska frågor, långt från regeringen och de partier som finns där. Att hon var ordförande gjorde nog inte den kommitténs arbete speciellt mycket tyngre. Det var kanske en förutsättning för att man kom så här långt och kom fram till de här kompromisserna.Få vägar framåtMed dagens finländska regering, med Centern, Samlingspartiet och framför allt högerpopulistiska Blå framtid (utbrytarparitet från Sannfinländarna), ser Göran Djupsund få vägar framåt.– Givet den här regeringskonstellationen man nu har hade jag nästan hoppats att man inte skulle haft så bråttom med det här. Med den här konstellationen tror jag inte det kommer speciellt mycket gott ur det här.I stället tycker han att Åland borde vänta ut regeringen. I de senaste opinionsmätningarna i Finland har både Centern, Blåa och Sannfinländarna tappat mark. Våren 2019 är det på nytt val till riksdagen, och Åland borde vänta och hoppas på en ny regeringskonstellation, tycker Göran Djupsund.– En annan typ av regering. De är är möjligt att något av partierna är kvar, men det är också möjligt att Gröna, Socialdemokraterna eller Svenska Folkparitet är med i den regeringen. Givet detta skulle jag hellre vänta ett eller två år och få ett bättre resultat än att ha bråttom och få ett skitresultat.Ansträngt förhållandeFörhållandet mellan Åland och Finland har varit ansträngt en längre tid. När president Sauli Niinistö öppnade lagtingsåret i fredags passade nyvalda talmannen Gun-Mari Lindholm på att ta ställning i frågan om den nya självstyrelselagen. I sitt svarstal till presidenten sa hon: ”Vi har inte samma kyliga förhållande mellan oss som vi kan se mellan Katalonien och Madrid men inte heller den ömsesidiga respekt vi kan se mellan Danmark och Färöarna, där olikheter respekteras.”Gun-Mari Lindholm konstaterade också att Åland redan accepterat ett förslag till ny självstyrelselag som var sämre än det man förväntat sig, och att ”Vi har kompromissat tillräckligt!”.– Hon markerade väldigt tydligt att nu är det jag som är talman. Jag kanske inte satte kaffet i vrångstrupen, men jag hajade nog till när jag läste det, säger Göran Djupsund.”Var att ta i”Han tycker att det var uppseendeväckande att den nyvalda talmannen valde att gå ut så hårt som i parallellen med Katalonien, speciellt när presidenten var på plats i lagtinget för första gången.– Det var att ta i, speciellt när det är så inflammerat för tillfället.Hur tror du det här uppfattas av regeringen i Helsingfors?– Nog uppfattas det på fastländskt håll, jag säger inte regeringen för där känner de nog till henne och säger säkert att ”ja, ja, inte är de andra så där”. Men i finländska mediala kretsar, och de som gärna vill se lite mera spektakulärt och konfrontationsmässigt kan ju ta fasta på det här. Det behöver inte vara så jättepositivt.Däremot tycker Göran Djupsund att Gun-Mari Lindholm har en poäng i sitt ställningstagande kring kompromissandet.– Har man nu enats i en kommitté som haft representation från bägge håll så borde det kunna utgöra en någorlunda hållbar grund som man inte ska peta allt för mycket i. Vad är det annars för mening med en sådan kommitté om man inte menar att det bygger grunden för framtiden?– Det är klart att man måste alltid kunna kompromissa, jag har förståelse för att om det här har varit upplägget så vill man inte kompromissa så särskilt mycket. Och det ingår i logiken med kommittéarbetet, man har ju pratat sig samman.Motståndet inte politisktGöran Djupsund konstaterar att, utifrån den medierapportering som varit kring frågan, så är det inte i första hand från politiskt håll som motståndet från Finland har kommit. I stället är det tjänstemän på ministerierna som satt ned foten.– Det är minst lika illavarslande. De är ju med och bereder och ska sedan prata med politiker. De kan ju jobba lite halvt i det fördolda de här tjänstemännen.Problemet i det, menar Göran Djupsund, ligger i att tjänstemännen på ministerierna är mycket starka.– Vi har ju ett ”superministerium”, finansministeriet, som berättar åt alla hur verkligheten ser ut. Men inom finansministeriet, inte är det politikerna som är de starka, det är tjänstemännen. ”Supertjänstemännen” inom finansministeriet är av hävd de som dragit upp mycket riktlinjer.– Och börjar de att berätta för sina politiker att ”hörni, det här med Åland det har den och den svagheten”. Att en politiker då ska ställa sig och säga till kommittémedlemmarna att ”det här var ju bra” är inte så stora.Till skillnad från arbetet med den förra självstyrelselagen har ingen arbetsgrupp med tjänstemän tillsatts den här gången. Tror du det gör att Åland känner sig utanför?– Självfallet. Det är ju högst sannolikt inte en händelse att det görs på det här sättet. Man vill helt enkelt inte ha de åländska tjänstemännen med i det här. Antingen tycker man att de har för tokiga åsikter, eller så tycker man att de inte är tillräckligt kompetenta eller så tänker man, vilket är mest sannolikt, att man själv vet bäst och det blir minst rådd om man gör det själv.Göran Djupsund tror inte att tjänstemännens syn på självstyrelselagen är densamma som den som åländska politiker och tjänstemän har.– Synen på Åland och Ålands särställning och behov bland de här tjänstemännen tror jag inte är något som vi är så där jätteförtjusta i.–  Mot bakgrund av det har jag viss förståelse för Gun-Mari Lindholms ställningstagande, även om hon var aningen kategorisk.

Jonas Bladh