151 barn deltog i Äventyrsloppet i skogen bakom Vikingahallen i Jomala.

– Det är helt otroligt. Det är första gången som vi ordnar det här, säger Heidi Furu om uppslutningen.

– Vi brukar springa här med barnen i skidkul, och de älskar de här backarna med jättemycket klättring. Det finns ingen platt distans utan det går upp och ner. Så vi tänkte att kanske fler barn tycker att det är roligt, säger hon.

Banan följer inte motionsspåren i området.

– Vi har dragit in den i skogen och i riktigt branta branter. Det är bara små stigar och det här är det plattaste du hittar, säger hon om det gräsbelagda startområdet mellan hinderbanan och skogen.

Får klättra på riktigt

Eftersom banan är så bergig och brant står det för säkerhets skull funktionärer utplacerade vid de branta partierna. I den sista branten före mål har Heidi Räsänen-Lindberg fullt upp med att hjälpa alla små löpare i de yngsta åldersgrupperna. De flesta av dem har dessutom en förälder med sig.

Banorna är en, två eller fyra kilometer långa. De två kortaste banorna heter Bergsgeten och Monsterrundan. Den som är fyra kilometer lång heter ”Oh, shit!”.

– Där får man på riktigt klättra, säger Heidi Furu.

Lämpliga varningar har utfärdats inför loppet. Mest till föräldrarna, kanske. Inga klackskor och absolut inga barnvagnar är två av råden, för här handlar det om ”trail”. Och att döma av klättringen nedför den sista branten är det två mycket goda råd, för även föräldrarna ser ut att få koncentrera sig för att komma ner. Väl i mål ser alla nöjda och glada ut när det bjuds på saft, bulle och korv.