Under en tillfälligtvis blå himmel startade de peppade sjöjungfrurna i olika takt för att springa antingen fem eller tio kilometer.
– Det är lite färre än förra året. Kanske beror det på snön som kom. Men det är också väldigt många lopp på gång just nu, säger Hanna Sivén-Bell som arbetar på Ålands motionsförbund som är arrangör.
Innan loppet startade klockan 14.30 var det gemensam uppvärmning. Den leddes sedvanligt från torgscenen av Gujan Östman. I år hade hon dock med sig en hjälpreda som dessutom var uppklädd till tänderna.
Upphämtning
Det var Ida Josefsson som med krona på huvudet och band över axeln gjorde knäböj, hopp och sträck som en del av sin möhippa.
Ålandstidningens efterforskningar visade att hennes vänner inte bara lät henne stå på scenen och gymnastisera på egen hand. De tänkte inte heller springa loppet tillsammans med henne. Glad verkade hon ändå.
Hennes möhippegäng bestod av 14 personer, och tydligen hade de mer program planerat för henne.
– Jag vet inte riktigt hur långt jag ska springa. Det sägs att jag ska hämtas någonstans mitt i loppet, säger hon medan hon står längst fram vid startlinjen i väntan på signalen.
Du springer ju Sjöjungfruloppet. Vad tycker du gör dig till en sjöjungfru?
– Att jag ska snart ska gifta mig med Joakim Eriksson förstås!
Detta väckte allmän munterhet hos hennes vänner, eftersom de tydligen såg en dubbeltydighet i frågan som er reporter inte alls hade avsett.
Sova under loppet
Marina Donner planerade att springa fem kilometer. Eftersom hon varit skadad hade hon inga större ambitioner med loppet än att genomföra det utan att få ont. Hennes väninna Cecilia Bergroth var med som stöd.
Från Helsingfors, men ursprungligen ända från Sydafrika, hade Hayley Poutiainen kommit. Han var egentligen på Åland för en fotbollsmatch, men när hon såg att ett lopp skulle äga rum passade hon på att vara med.
Linda Wideman däremot har varit med i loppet många gånger. Den här gången hade hon sällskap av tre månader gamla Aurora som förhoppningsvis skulle fortsätta sova fridfullt under de fem kilometrar som mamma planerat att gå med henne.
De ivriga deltagarna kunde, förutom munter stämning och frisk luft, se fram emot Ålandspannkaka som serverades på torget efter loppet.

Henrik Herlin