Vintern kan tyckas mild och snöfattig och många skulle inte få för sig att ge sig ut på isarna just nu. Men det går att åka långfärdsskridsko om man har koll på vad man gör, säger långfärdsskridskoåkaren Leif Höglund.
– Isen lägger sig snabbare än man tror. Vid optimala förhållanden en klar och vindstilla natt lägger sig isen vid plus två grader. Sedan har vinden en kylande effekt, säger han.
Leif Höglund är styrelsemedlem i Ålands motionsförbund, som nu inleder en satsning på att få fler att åka långfärdsskridskor. Tanken är att ordna ledarledda turer varje helg som det finns ledare och is.
– Motionsförbundets mål är att så många människor som möjligt ska röra på sig. Att åka långfärdsskridskor är bra både själsligt och för den fysiska konditionen, säger han.
På onsdag klockan 18.30 håller motionsförbundet ett möte för långfärdsskridskoåkare i Idrotten hus. Dit kan även nybörjare komma.
– Då ska vi diskutera när vi kan börja. I bästa fall redan nu till helgen, säger Leif Höglund.
Man behöver vara medlem i motionsförbundet för att delta och en avgift kommer att tas ut, precis som för förbundets andra aktiviteter, säger han.
Bra aktivitet
På Åland finns jättefina möjligheter till långfärdsskridskoåkning, säger Leif Höglund.
– Under halvdåliga vintrar är det här en schyst aktivitet. När snön faller och smälter om vartannat bildas nya isar hela tiden.
Början och slutet av vintern är egentligen bäst för långfärdsskridskoåkning, säger han.
Redan på hösten kan det gå att åka på små, grunda sötvattensjöar. När det blivit kallare kan man ge sig ut på skyddade havsvikar.
– Och framåt våren blir det förhoppningsvis någon vecka med havsis. Då kan det bli 70 kilometers åkning på en dag, säger Leif Höglund.
Blir tyngre
Man måste förstås veta vad man sysslar med när man ger sig ut på isen. Till farorna hör dels hypotermi, om man gått igenom isen och blivit blöt, dels olika sorters fallskador.
Att ha på sig en ryggsäck kan hjälpa i båda fallen. Den fungerar som en flytväst om man hamnar i vattnet och som en stötdämpare om man faller omkull. Ryggsäcken ska gärna vara päronformad, det vill säga vidare i botten.
Många av dem som åker mycket långfärdsskridskor går förr eller senare igenom isen, säger Leif Höglund.
– Åtminstone om man vill åka på roliga isar. Man måste göra riskanalyser med pikstavarna och använda både synen och hörseln. 
Att ta sig upp på isen igen behöver inte vara så svårt, men man ska öva på det så att man vet hur man ska bete sig, säger han.
Man ska försöka att inte få benen under iskanten och så ska man dra sig fram på isen, ett par meter tillbaka åt det håll man kom från. Samtidigt ska man försöka sprida ut sin vikt. 
– Ofta blir man bara blöt till midjan eftersom ryggsäcken fungerar som en flytväst.
Det är bäst att inte ha på sig kläder som väger mycket när de blir blöta. Tjocka ylletröjor som suger åt sig mycket vatten kan göra att det blir svårare att ta sig upp. Leif Höglund var med en gång när en grupp långfärdsskridskoåkare vägde sig före och efter att de varit i vattnet. 
– I genomsnitt vägde de 4,5 kilo mer när utrustningen var blöt, säger han.
Själv använder han väldigt tunna plagg av ylle.
Vattentätt
Utrustningen som behövs är skridskor och pjäxor, en kastlina som man kan komma åt och en klätterkarbin som man kan fästa någon annans kastlina i, om man gått igenom isen. Isdubbar och pikstavar behöver man också ha.
– Och så ska man ha med sig fullständigt ombyte som är vattentätt packat. Det gäller även mobiltelefonen.
Den finns en facebookgrupp med aktuell information om isar och annat som gäller långfärdsskridskoåkning, tipsar han. Den heter Långfärdsskridskoåkning Åland och får allt fler följare.
 

Anna Jakobsson