2012 började jordbrukaren Kristoffer Lundberg arrendera Haga kungsgård i Saltvik, avtalet med landskapet sträcker sig till 2042.

2014 startade han mjölkproduktion på gården, och samtidigt inleddes renoveringen av mangårdsbyggnaden från 1740-talet. Men kostnaderna för renoveringen svällde och projektet blev mycket dyrare än vad någon hade räknat med, totalt 576.000 euro.

En del av kostnaderna skulle Haga stå för, och resten landskapet. Från protokoll före renoveringen framgår det att man var överens om att kostnaderna skulle fördelas, men det fanns ingen tydlig överenskommelse om exakt hur det skulle göras.

– När jag kom in i bilden var bygget i slutskedet. Alla såg att kostnaderna var som de var, och det blev en diskussion om vad som borde vara landskapets och arrendatorns. Det fanns olika åsikter om vad som var rimligt, säger Stefan Rumander, vd för Landskapets fastighetsverk som startades 2016 och då tog över landskapets långtidskontrakt.

Haga sade ja

2018 inleddes förhandlingar mellan Fastighetsverkets styrelse och Kristoffer Lundberg. Styrelsen beslutade att Haga skulle betala 140.000 euro för sin del av renoveringskostnaderna, och det accepterades.

Styrelsen ville att summan skulle betalas direkt, men det ville inte Haga. Man avtalade då om att pengarna skulle betalas av på 24 år genom att höja arrendet med drygt 8.000 euro per år med tre procents ränta, alltså i praktiken ett lån.

– I min värld var det ett korrekt beslut av styrelsen. Det handlar inte om en efterskänkning eller att man har gett med sig. Tvärtom, det ska betalas av arrendatorn, och det ska betalas med ränta, säger Stefan Rumander.

Styrelsen bedömde att det inte var värt att ta strid för en snabbare betalning. Ett skäl var att det inte ens fanns underskrifter på protokoll, enligt beredningen 2018.

– Många byggprojekt hamnar i tingsrätten, men det fanns en kompromissvilja. På det här sättet får vi ändå pengarna, fast vi får dem över tid. I slutet av dagen är det en affärsbedömning som den dåvarande styrelsen gjorde, man ansåg att det var klokare att ingå avtalet, säger Stefan Rumander.

”Kan ifrågasättas”

Anledningen att renoveringen blev så dyr var bland annat att husets konstruktion var i betydligt sämre skick än vad man trodde från början.

– Det såg man inte när man först beslutade att renoveringen skulle göras. På den tiden fanns det generellt en tendens att underbudgetera. Man kan också ifrågasätta hur mycket av det här som var underuppskattningar där man borde ha förstått att det fanns större renoveringsbehov i huset. Men det var det gamla sättet, vi jobbar inte så över huvud taget längre, säger Stefan Rumander.

Han säger att Fastighetsverkets avtal i dag skiljer sig från de avtal landskapet gjorde förr.

– Avtalen som skrevs kring kungsgårdarna i början av 2010-talet inte är sådana avtal vi skulle ingå i dag. De vilar till vissa delar på felaktiga grunder och principer, enligt oss.

”Huvudlärdomen pekar på att Fastighetsverket ska göra klart en renovering självständigt för att sedan arrendera ut byggnaden. Inte som i detta fall arrendera ut objektet och sedan börja renovera varvid det skapats ett synnerligen långt och ineffektivt projekt och många oklarheter har uppstått som måste redas ut efteråt”, konstateras i styrelsens beredning.

Det har sedan tidigare florerat spekulationer om att Haga får fördelar av landskapet. När den här uppgörelsen kommer fram kan det riskera att ytterligare sticka någon i ögonen. Hur bemöter du det?

– Vi vet att det finns åsikter, men min bedömning är att vi tillsammans med styrelsen har hanterat de här sakerna helt affärsmässigt. Det finns inget som skulle vara konstigt. Fastighetsverkets uppdrag är att verka på affärsmässiga villkor, det står i lagen, och styrelsen är extremt noga med att det följs. Det har inte blivit mindre med åren med tanke på hur mycket ifrågasättande det är. Företagaren i fråga har exempelvis bjudit hem andra arrenden på den öppna marknaden i konkurrens med andra.

Stefan Rumander nämner att han personligen inte hanterar projekt som rör Haga på grund av jäv.

”Gått överstyr”

Ålandstidningen pratar med Kristoffer Lundberg som säger att han är trött på att höra åsikter om att han gynnas av myndigheter.

– Det börjar bli mycket och det börjar bli jobbigt. Jag tycker att det har gått överstyr.

Han säger att han knappt har haft att göra med hur renoveringen av den kulturhistoriska byggnaden skulle göras, däremot har kulturbyrån haft stort inflytande.

– Det var omöjligt att veta hur kostnaderna skulle se ut på förhand, hur skulle man kunna göra det på ett gammalt hus som man inte har en aning om hur det ser ut? säger han.

Är du nöjd med kompromissen med Fastighetsverket?

– Förmodligen är det en bra kompromiss när ingen är nöjd. Det är väl det som är en bra kompromiss, när alla får ge med sig lite.