Ålands projektkör gav under lördagen musikteatern Havsandar på Alandica. Vi fick lyssna till en färgsprakande, musikalisk saga som berättade om klimatförändring, om människans hänsynslösa rovdrift på havet, och den förödande effekt som uppstår på vatten, fiskar och växter. Ett allvarligt ämne med Baltiska havet i fokus, men trots allt inte utan hopp. Manus samt de flesta sångtexterna är skrivna av Isabella Grüssner-Sarling. Övriga sångtexter av Valdemar Nyman och Carina Karlsson.

I första akten möter vi människomannen, Fiskaren, spelad av Niklas Lantz, där han med trygg röst lär Pojken vilket gäddrag som ger bästa fångst. Pojken, charmigt spelad av Viking Karlman varnar pappan att en storm är på kommande men fadern viftar bara bort hans oro. Tragiken blir ett faktum då Fiskaren senare under stormen trasslar in sig i fångstnätet. Då han vaknar upp befinner han sig i Gränslandet hos Havsandarna.

Vi följer i sagan med ned i de djupa blå vågorna, där Havsandarnas moder Rana härskar tillsammans med döttrar och sonen Flode. De jobbar med att städa havsbottnen från gamla kylskåp, plastflaskor och annat skräp.

Där ställs Fiskaren inför svåra prövningar med de energiska havsandarna.

Annie Lahti gör en stor och imponerande rolltolkning som havfrudottern Svalla. Hon gör även starka sångduetter ihop med Therese Karlsson.

Musiken som har drag av folkmusik, pop, rock och jazz är skriven av Ella-Grüssner Cromwell-Morgan och bygger på Ulfvens Döttrars tidigare musik, men nyskriven musik finns också med. Ellas musikstil är rak och full av rytmer men har också kortare legatomelodier som mjukar upp det akordiska trycket. De stilfulla, välutvecklade och vackra musikarrangemangen är skrivna av Emilia Adolfsson och Michael Ottosson. Allt framfört av mycket skickliga musiker!

Aktiviteten på scenen är levande och det flyter fint på med dans och sång. Kören är stående under hela föreställningen och har många sångnummer med mycket text. Och kören framför musiken med stor övertygelse och mäktigt sound. Fin balans i stämmorna, ihop med orkesterns proffsiga musik. Dirigenten Johanna Grüssner leder dem säkert och tryggt.

Scenografen Ulrika Kjeldsen har också på ett förtrollande sätt gjort scenerier som nästan tar andan ur en. Det blir till en upplevelse i sig. Ljussättarna satte det magiska blå ljuset i havet, och tände den röda elden. Dansarna i rollerna som havsfruns döttrar dansade med kraft och inlevelse under hela föreställningen. Och mäktigt var elddansen med Alexandra Sjöblom.

En scen som fäster sig i minnet är från andra aktens Mirakelvattnet. Här sjunger Therese Karlsson ut Havsfruns oro över sonens hälsa. Musiken skapar en sakral och känslosam stämning som griper tag i mig. Thereses sång och sceniska agerande har överlag stor betydelse för hela föreställningens framtoning. Flode, spelad av Ylva Hagmark-Cooper gör en säker rolltolkning, hon dansar och sjunger dessutom med skärpa och inlevelse. Och förstås ger Niklas Lantz sceniska gestalt styrka och tyngd åt hela produktionen. Första akten hade en liten svacka i berättandet, men jag tycker att Isabella genomgående har skrivit ett idérikt, och fantasifullt manus där omtanken om havets tillstånd känns genomtänkt och ärligt. Hon lägger också in en moder/dotter-relation, vars ordväxlingar sker i vardaglig och trovärdig ton.

Andra akten är ett enda stort mästerverk med ett strikt hållet manus, magisk poesi och välregisserade scener. Musiken når där sin kulmen. Man njuter stort, men inte utan att påminnas om innehållets allvar.

Havsandar är en åländsk produktion, som stärker vår geografiska plats i Östersjön. Både musikaliskt och kulturellt och med Östersjöns bästa för ögonen. Systrarna Grüssner har ännu en gång visat stort mod och begåvning i sitt skapande av musik, ord och produktion.

Text: Eivor Lindström