Åttaåriga lagotton Walther är den första som möter i dörren vid hemmet i Ödanböle, Jomala. Han är en av flera medlemmar i den djurälskande familjen Susanne Söderman, Sarah och Joakim Vördgren.Här bor också katten Myran, en islandshäst, fyra getter, två kaniner, myskankor, 50–60 höns och 14 vaktlar. Samt några alldeles nykläckta kycklingar. Och det är dem vi kommit för att titta på. Söta kycklingar är ju något av det påskigaste som finns.Susanne, som haft höns i 25 år, har låtit kläcka både vanliga hönsägg och vaktelägg i en kläckningsmaskin. Precis som när det sker på naturlig väg är det inte alltid det lyckas, och en vaktelkyckling dog under natten. Kycklingarna är ett dygn gamla, förutom en som föddes en timme innan vårt besök på tisdagen.– Den är lite vinglig och yrvaken fortfarande, säger hon.Vaktelkycklingarna, som bara väger tio gram – en vanlig kyckling väger cirka 40 gram – är väldigt känsliga. Susanne mortlar deras foder för att det inte ska fastna i halsen, och de dricker vatten ur en kork. I större kärl skulle de drunkna.Trots att de är så små hoppar de ganska högt och de springer väldigt fort. Håller man i dem måste man vara försiktig så man inte tappar dem. Då skadar de sig lätt.De vanliga kycklingarna är mycket lugnare.Hittade skadad ankungeKycklingarna och vaktlarna bor de första veckorna inne i bostadshuset under en värmelampa i badrummet. Men inför vårt besök tar Susanne fram dem i köket, där de får springa runt i en trälåda med kutterspån.Och det är nu Walther blir riktigt ivrig. Hela kroppen darrar av förtjusning när han ställer sig med framtassarna på köksbordet för att titta på sina tvåbenta vänner i lådan. Tungan hänger ut ur munnen, han viftar på svansen och gnyr. När Susanne tar upp två kycklingar i handen börjar han slicka dem.– Pussa bara. Försiktigt, försiktigt, säger hon och med adress till oss:– Han tvättar dem och är som en pappa. Han älskar dem.Men det är inte bara kycklingarna han gillar. Han är även väldigt förtjust i de andra fåglarna på gården. Visserligen jagar han dem för att det är så himla roligt, men när de stannar tvättar han dem.– Han skulle aldrig göra dem illa, säger Susanne.Hon berättar att han en gång kom till henne med en sjuk ankunge i munnen. Walther hade upptäckt att den inte mådde bra.Behöver fukt och värmeSusanne brukar sätta ägg i kläckningsmaskinen några gånger per år.– Men oftast har jag höns som ruvar.Det tar 21 dagar för en vanlig kyckling att kläckas i maskinen, och 16–18 dagar för en vaktel.– Visst är det spännande. Man räknar dagarna tills det ska börja pipa.Hon vänder äggen fyra gånger per dag. I maskinen är det 37,7 grader och så tillför hon fukt när det behövs. Just fukten är speciellt viktig när äggen ska kläckas, annars torkar kycklingarna i äggen.När vi är på besök håller ett ägg på att kläckas, och man hör ett svagt pipande där inifrån.– Det kan ta ett dygn från att det börjar picka i ägget. Men det kan också gå på några minuter.Har gårdskaféKycklingarna är främst gula och bruna, men hur de ser ut som fullvuxna är svårt att säga.– Allt det som är gult blir vitt. De ändrar otroligt mycket, det kommer till prickar och fläckar.Blir de tama?– Inte tama direkt, men de vet om det är jag eller någon annan som kommer in till dem.– Det beror på hur mycket man håller på med dem. Vi fick en ankunge i somras som mamman inte ville ha, och som jag skötte inne i huset. Han är stor i dag, men blir glad varje gång jag kommer och följer efter mig.På somrarna har familjen ett litet gårdskafé där man får komma och titta på djuren, och dricka en kopp kaffe med bulle i gammaldags miljö.– Intresset har funnits sedan jag var liten, och jag har även jobbat som avbytare. Jag vill dela med mig av min hobby, säger Susanne Söderman och tillägger att det inte finns så många ställen där man kan hälsa på djur i dag.De som besöker gården får också träffa Walther förstås. En väldigt glad och snäll hund som håller på att lära sig söka kantareller men inte har den minsta lilla jaktinstinkt.

Sandra Widing