Att ledamöterna av den åländska landskapsregeringen (LR), eller för den delen det lagstiftande lagtinget, också i stor utsträckning är aktiva politiker i sina respektive hemkommuner är ingen nyhet. Lite mer ovanligt är det att tre ministrar är ordförande i sina respektive fullmäktigen. 
Det är fallet just nu då såväl Mats Perämaa (Lib) som Mika Nordberg (MSÅ) omvaldes i Kumlinge respektive Jomala, och Camilla Gunell (S) valdes till ordförande i stadsfullmäktige. Det har väckt frågor hos några läsare som frågat om hur detta påverkar ministrarnas roller i förhållande till för kommunerna viktiga frågor, och om de kan hamna i en jävssituation.
Kan jäva sig
Juridiskt regleras eventuella jäv i landskapslagen. Kortfattat kan man säga att en minister kan bli jävig om hen själv, eller någon närstående, har att vinna eller förlora på ett beslut som ministern är med och fattar. 
– Då får de jäva sig i landskapsregeringen, säger landskapets chefsjurist Michaela Slotte.
– Det är så vi löser det, men det är sällsynt med jäv i LR, skulle jag säga. Det är ganska vanligt att ministrarna är aktiva i kommunpolitiken, det är inget nytt problem. 
Men det finns också en annan sida av problematiken, vid sidan av den juridiska, nämligen den politiska. Om det uppfattas så att ministrarna jobbar hårdare för sina hemkommuner är det knappast en fördel i opinionen och för medborgarnas förtroende för LR.
Intressekonflikt
Mika Nordberg har flera gånger jävat sig i frågor där han anser att hans dubbla stolar kan ställa till problem. Men det sker då i hans kommun Jomala.
– Ibland är det problematiskt, men jag har tacklat det här på ett öppet och transparent sätt och inte försökt skymma undan att det kan finnas en intressekonflikt. Jag har försökt vara övertydlig och jävat mig i alla frågor där jag kan vara jävig.
Är det en balansgång?
– Det blir det absolut. Men problemet blir likaledes i lagtinget. I lagtinget blir det mera som en kommunal bevakning, lite som ”så här är det för oss och så här för er”. Problematiken mellan att vara i lagtinget och att vara minister liknar varandra, men en ministerpost är en tyngre ställning.
Mika Nordberg säger att han väljer att prioritera regeringsarbetet före det kommunala eftersom det uppdraget väger tyngre.
– Jag måste prioritera vilket jag prioriterar högre och jag har prio på ministerrollen.
Unik position
För Camilla Gunell blir problematiken ny, även om hon har suttit i Mariehamns fullmäktige, liksom i landskapsregeringen i många år.
– Socialdemokraterna i Mariehamn har en stab som sköter den politiska vardagen, Sara Kemetter och Tony Wikström i stadsstyrelsen och så fullmäktigegruppen som jag ingått i. Där har jag haft möjlighet att tala och lägga ut mina åsikter. Nu har jag mer en talmansroll för fullmäktige, och ser som min uppgift att driva på för ett gott samtalsklimat mellan partigrupperna. Jag har alltid fått mycket röster från väljarna i Mariehamn och har varit tio år i regering, en ganska unik position. Därför känner jag att det här är ett sätt att ge tillbaka till väljarna i staden.
Camilla Gunell säger att hon inte tänker delta i stadsstyrelsens möten – något fullmäktigeordföranden annars kan – om hon inte kallas.
Har ni diskuterat de dubbla stolarna och eventuella jävssituationer i LR?
– Inte så mycket. Man känner en lojalitet och ett engagemang till sin hemkommun men i LR är det hela Ålands rätt som alltid gäller. Det är utifrån den parollen vi arbetar. De kommunala uppdragen är underordnade, säger Camilla Gunell.
– Inte har vi egentligen haft någon större diskussion. Vi har fullt upp med de övergripande ärendena. De kommunala uppdragen är inget vi dryftat något större, vi har haft en eller två diskussioner om jävsproblematik, säger Mika Nordberg.

Jonas Bladh