Kvicksilvret har inte orkat över nollstrecket, dimman ligger ovanligt tät och det dröjer fortfarande en timme tills solen går upp över talltopparna.Fiskaren Hasse Bergman styr med van hand norrut från  båthuset i Söderviken i Bonäs, Geta, under Dånöbron och förbi Gropöarna och Hästen. På Kalvens östsida – strax före södra Bottenhavet blir öppet – har han fäst den ena av dagens två strömmingsskötar.Tillsammans är de två ihopskarvade skötarna 60 meter.Hur mycket strömming blir det?– 60 kilo är det normala, och det är så mycket färsk strömming vi säljer under en dag. Men allt beror på om sälarna har varit framme.Dagens fångst blir i slutändan något mindre, delvis beroende på att en eller flera sälar har ätit strömming i skötarnas ytterände. Kvar i nätet dallrar mest halva fiskar.Kanske är det samma glupska gråsäl som i lugn och ro simmar tio meter från båten medan Hasse drar upp skötarna och lägger dem i tunnor.– Nu vet sälarna var fisken finns och därför kan jag inte lägga några nät just här på ett par dagar. Det gäller att flytta runt.
Äter 50 ton per dygnHobbyfiskare tycker att sälarna är roliga att titta på, men för yrkesfiskarna är de ett gissel.– Sälarna runt Åland äter 50 ton fisk per dygn. Om jag hade haft kulgeväret med mig hade jag skjutit direkt.Nu dyker i alla fall den ensamma sälen ner i vattnet och syns därefter inte till. Solen har börjat gå upp och Hasse har dragit in båda skötar och sätter kurs tillbaka mot båthuset.Där väntar hustrun Anne-Lott Bergman och labradoren Bella. Bella äter en halv strömming efter att hon har hälsat och Anne-Lott startar i stället urskakningsmaskinen genom vilken hon och Hasse drar skötarna.Tio minuter senare ligger strömmingarna – tillsammans med en simpa och en handfull nors – på sjöbodsgolvet och Hasse skyfflar upp dem i två lådor.Efter att ha sorterat bort de fiskar som sälarna har tuggat på sköljer Anne-Lott slutligen strömmingen.Säljer två dagar i veckanKlockan har blivit kvart över åtta.– Snart dags för mig att fara in mot Sparhallen. Klockan tio öppnar jag, säger Hasse som två dagar i veckan säljer fisk utanför butiken.Varannan vecka är det Hasses bror Leif Bergman och dennes hustru Gerd som säljer fisken.– Brorsan och jag köpte vår första gemensamma båt i slutet av 1980-talet, säger Hasse.Fisket finns i släkten. Båda Hasses far Karl-Erik och farfar Karl var fiskare.– I ungdomen var jag inte alls intresserad av fiske och jobbade på Transmar. Men jag tröttnade på stressen och började fiska lax och på den vägen är det, säger Hasse.Trivs du bra som fiskare?– Det vet jag inte, det är ett sätt att försörja sig. Vi ärvde en hel del utrustning av min far och nu är det lika bra att fortsätta när vi har grejorna. Att vara fiskare är en livsstil och man måste födas till det. Inte kan man gå i skola för att lära sig yrket, det mesta handlar om att vara uthållig.
Förädlingen ger pengarFem euro per kilo tar Hasse för den färska strömmingen.Hur ser lönsamheten ut i dag?– Den har blivit mycket sämre. Anledningarna är det vansinniga förbudet mot drivgarnsfiske och att sälarna förstör så mycket. Visst får vi en liten, liten  kompensation från landskapet, men det uppväger inte på långa vägar det vi tidigare tjänade.Bäst är lönsamheten i fiskförädlingen.– Det är fram för allt min bror som saltar och lägger in, röker, filéar och steker, säger Hasse.Hur många dagar om året är du ute och fiskar?– Ungefär lika många dagar som jag inte är det. Det beror på väder och vind, men vi åker ut året om. Om ett tag får vi börja lägga skötarna under isen.Hur många fiskare finns det kvar på Åland?– Det finns många som kallar sig fiskare. De som fiskar när det är fint väder, de som fiskar när det finns mycket fisk och så vidare. Men det är inte särskilt många som håller på som jag och brorsan.
 

Robert Vickström