Om vi tar en titt på startfältet så har vi Centern som nummer ett. Med ett urstarkt valresultat bildade Veronica Thörnroos en regering som omfattade 20 mandat i lagtinget, så många att landskapsregeringen (LR) skulle kunna genomföra stora reformer, till och med sådana som kräver kvalificerad majoritet. Några sådana reformer har vi dock inte sett röken av.
En annan tanke med den breda regeringsbasen var också att enskilda ledamöter, till och med partier, skulle kunna gå emot landskapsregeringen i vissa frågor. Men även lantrådet tillstod i veckan att hon släppt iväg den personliga friheten lite väl långt. Ett räfst- och rättarting ska hållas mellan parti- och gruppledare i dag.
De interna sprickorna i regeringen är det enskilt största hotet mot en valframgång för Centern. Man satte mycket prestige i att framhålla partiet som det statsbärande, självklara regeringsalternativet i det senaste valet. Om man inte får ordning på sin regeringskoalition under andra halvan av mandatperioden riskerar bilden av Centern som en stark, sammanhållande makt att skadas.
Centern, och framför allt lantrådet Veronica Thörnroos, har visat styrka under pandemin. Den allmänna bilden av LR:s arbete är att man klarat den ovana situationen bra. Men det är vanskligt att tro att man kan leva på det hur länge som helst – och det är långt kvar till valet.
Hittills har man inte visat speciellt mycket av visioner för framtidens Åland. Inledningsvis handlade det mesta om att riva upp saker, kommunreformen och kortrutten över västra Föglö. Men tunnelplanerna har gått i stå, och riskerar, enligt ryktena, att kapsejsa totalt när tunnelgruppens rapport kommer och lär inte bjuda på speciellt många svar.
Handlingskraft, åtminstone i frågan om att reda upp ekonomin, borde vara prio ett för LR det närmaste året.
De två större oppositionspartierna, Liberalerna och Socialdemokraterna, har ägnat mandatperioden åt att försöka lägga mark mellan de två partierna. Liberalernas högersväng är lika påtaglig som Socialdemokraternas dito åt vänster.
Liberalernas analys är tämligen enkel, man fick inte så mycket stryk i valet, men sågs av många som lite för inspirerade av S under förra mandatperioden. När då ”Ålands mest borgerliga regering” inte för en speciellt borgerlig politik finns utrymme för Lib att angripa Centern och Moderaterna från höger, åtminstone i den ekonomiska politiken.
Socialdemokraternas valanalys var också enkel. Hållbart initiativ snodde två S-mandat genom att ha en högre trovärdighet i klimat- och miljöfrågorna. Med både en tydligare vänsterprofil och ständiga ifrågasättanden av HI:s regeringssamverkan med partier med en mindre progressiv miljöpolitik ska mandaten tillbaka.
Båda partierna har genom sina respektive förflyttningar gjort sin politik tydligare, och det är bra. Däremot har den fina balansgången mellan gnällande och konstruktiv kritik inte alltid varit lyckad. I ett läge där regeringsgänget gör sitt bästa för att slita isär koalitionen kanske det bästa för Lib och S vore att ta ett steg tillbaka?
Obunden samling har varit lantrådets och LR:s största huvudvärk den här mandatperioden. Partiet lyckas allt som oftast med konststycket att vara i opposition mot den politik de själva för i regeringen. Men detta har också väckt mycket ilska hos regeringskollegorna, inte minst påhoppen på C och MSÅ med det inte speciellt väl dolda budskapet att partierna slösar med skattepengar.
Hur påverkar då detta Ob i framtiden? I opinionen är det förmodligen ett plus för partiet. Det finns många väljare som gillar tuffa, raka tag – det vi till vardags kallar för populism. Däremot kan det blir svårt för Ob att få nästa regeringsbildare att lita på partiet nog för att bereda dem en plats i nästa LR.
Moderaterna säger sig vara nöjda med vad man åstadkommit i regeringen, men de segrarna är knappast sådana som automatiskt ger en valframgång. MSÅ behöver profilera sig betydligt mer om man ska försvara sina fyra mandat.
Hållbart initiativs framtid beror förmodligen mycket på hur het klimatfrågan blir och hur mycket man vågar utmana sina regeringskollegor fram till valet.
För de två enmanspartierna, Ålands framtid och Åländsk demokrati blir valet hösten 2023 ett ödesval. ÅF tappade i senaste valet och ÅLD höll sig kvar med minsta möjliga marginal. Sedan dess har partierna stått i skuggan av de övriga.
Vilken blir då summeringen av läget? Det handlar mycket om vad Centern gör av sina 20 återstående månader vid makten. Lyckas man med att måla den bild som grundlades i årets landskapsbudget, att små försiktiga steg är rätt väg att gå i ett osäkert läge, kan man mycket väl vinna. Men om oppositionens rop om reformer, inte minst för att få ordning på en sargad ekonomi, vinner gehör ligger Liberalerna bra till att bilda nästa regering.
Om 608 dagar vet vi.
Läget i partierna
Centern
9 mandat/27,8 procent i valet
Styrkor
Lantrådet Veronica Thörnroos har lett sin regering med fast hand under pandemin och har byggt ett stort förtroende bland ålänningarna. Plus också för att man lyckats sy ihop ett lagförslag – och enat lagtinget bakom det – som lättar på och moderniserar näringsrätten.
Svagheter
Pandemin tycks vara på väg att avslutas och då kommer kraven på att Centern ska visa vad landskapsregeringen faktiskt vill göra med makten. Hittills har visionerna lyst med sin frånvaro. Likaså kommer, när intäkterna av allt att döma minskar kommande år, kraven på budgetförstärkande åtgärder att öka. Här har partiet ett stort jobb att göra.
Utsikter till valet
Mycket beror på hur långt den credd som Centern byggt upp under pandemin räcker in mot valet i oktober 2023. Men för att visa att man är det ”statsbärande” parti man vill vara behövs en tydlig bild av hur Centern ser på framtidens Åland, och hur man avser att stärka såväl Ålands offentliga ekonomi som näringslivets förutsättningar.
Det gäller också för lantrådet Thörnroos att hålla sin regering funktionell, de senaste veckornas många sprickor i regeringsbygget har skadat bilden av Centern som en stark och sammanhållande makt.
Socialdemokraterna
3 mandat/9,2 procent i valet
Styrkor
Socialdemokraterna har tagit en tydlig sväng till vänster efter valet. Att man nu står fria och inte delar regering med borgerliga partier har gjort partiets politik tydligare. Med ex-ministrar på två av tre platser i lagtinget finns både kunskap och tillräckligt med taktiska kunskaper för att skapa mer uppmärksamhet kring S-politiken än mandaten egentligen borde ge.
Svagheter
Vänstersvängen säkrar med stor sannolikhet fler mandat i nästa val, men begränsar också partiet. Dels finns det inte hur många väljare som helst som röstar på ett tydligt vänsteralternativ, dels kan det försvåra i en kommande regeringsförhandling, speciellt som argumentationen i debatterna ofta är frank.
Utsikter till valet
Man kan gissa att S-målet är satt till minst fem mandat i lagtinget och att bli största parti i Mariehamn. En tydligare västerprofil kan mycket väl ge just det resultatet. Partiets akilleshäl är kandidatlistan som är ganska tunn bakom de tre lagtingsledamöterna. Inte heller finns det någon naturlig efterträdare till Camilla Gunell när hennes tid på ordförandeposten rimligtvis går mot sitt slut.
Moderat samling
4 mandat/13,8 procent i valet
Styrkor
Kan få en nystart med ny partiledare i Wille Valve som försökt skapa en ny bild av sig själv som lite hårdare i politiken. Fredrik Karlström har stått mycket i centrum kring pandemiåtgärder för näringslivet och sprider som alltid en känsla av fläkt och fart kring sig.
Svagheter
Moderaterna har varit regeringens blekaste parti så här långt. Utan Karlström hade man knappt märkt av MSÅ i regeringsbygget. Man har en hel del outnyttjat kapital i Tage Silander och ex-ministern Mika Nordberg som båda borde kunna ta större roller för partiet. Måste också hantera det faktum att en fjärdedel av lagtingsgruppen, Jörgen Strand, ofta vill se en betydligt hårdare ekonomisk politik än LR i stort.
Utsikter till valet
Måste spotta upp sig rejält och vinna några tydliga segrar under det kommande året. Utmanas av Liberalerna vad gäller ansvarstagande för den ekonomiska politiken och utmanas av Obundna om de högerborgerliga väljarna. Kan man få ut mer av sin erfarna grupp kan man dock vända trenden.
Obunden samling
4 mandat/13,6 procent i valet
Styrkor
Rättframheten är Obunden samlings styrka. De hymlar inte vad de tycker i frågor där de antingen känner starkt eller skymtar nya väljare. Partiet tycks heller inte ha några problem att publikt gå emot den regering de sitter i om skon inte passar. Infrastrukturminister Christian Wikström, Stellan Egeland och Marcus Måtar har växt fram som tydliga profiler i ett parti som tidigare mest handlat om Bert Häggblom.
Svagheter
Rättframheten är också Obundnas svaghet. För många utfall mot regeringskollegorna riskerar till slut regeringsmedverkan, och allt för många populistiska utspel riskerar att folk inte längre tar partiet på allvar. I leden grymtas det om toppstyrning och nyligen hoppade Anders Holmberg, ledamot i stadsfullmäktige, av.
Utsikter till valet
Ob har startat valrörelsen, därom råder inga tvivel. Två kraftfulla markeringar mot regeringskollegorna de senaste veckorna ger vid handen att partiet inte räds att göra samarbetspartier till syndabockar om det ger röster. Förmodligen en styrka opinionsmässigt, men knappast något som gör att Ob bjuds in till nästa regering.
Liberalerna
6 mandat/19,7 procent i valet
Styrkor
Partiet har tagit en högersväng och på så sätt blivit tydligare i sin positionering som ett borgerligt parti efter att ha fått kritik för att stå Socialdemokraterna nära under förra mandatperioden. Har, som det oppositionsparti man är, inte fått gehör för sin politik, men har kommit med exempelvis sparförslag som gått längre än regeringens. Det bygger förtroende i den grupp väljare man söker med högersvängen.
Svagheter
Kan ibland uppfattas som lite gnälliga, en fälla som de flesta oppositionspartier lätt går i. Liberalernas linje i frågan om tunnel till Föglö är också svårtydd. Den stora frågan är dock om hela partiet står bakom den – i vissa fall skarpa – högersväng i den ekonomiska politiken som främst John Holmberg leder partiet i. Linjen är dock tydlig, Moderaterna och Centern ska utmanas om borgerliga mitten-högerväljare.
Utsikter till valet
Liberalerna tycks ha fått tillbaka livsgnistan igen efter valet, och känner vittring på lantrådsposten igen. Har tagit en ny position på höger-vänsterskalan och det gynnar förmodligen partiet även om man riskerar tappa en del röster till S. Gnällfaktorn är hotet, Liberalerna vill framstå som konstruktiva och skriver många motioner, men låter lite uppgivet sura när de inte vinner gehör i plenum.
Hållbart initiativ
2 mandat/8,3 procent i valet
Styrkor
De gröna frågorna är heta i debatten och som Ålands miljöparti har HI alla möjligheter att kapitalisera på miljö och klimat. Partiet har, framför allt i lagtinget, markerat att man inte ser sig som en blint lojalt stödparti, utan har manifesterat att man inte går med på vad som helst.
Svagheter
Trots att man ställt sig vid sidan av regeringsbygget några gånger är det politiska utfallet av HI:s regeringsmedverkan än så länge tunt. Det stora vindkraftsprojektet är profilfrågan, men det dröjer många år innan faktiska vinster kan kammas in där. Partiet tycks politiskt ofta ligga vänster om den regering man medverkar i, och frågan är vad medlemmarna tycker om regeringens politik.
Utsikter till valet
Borde vara goda, men HI har inte lyckats driva regeringens politik speciellt mycket åt det gröna hållet ännu. Utmanas på miljö- och klimatområdet hela tiden av både Lib och S, och när man dessutom ska markera mot regeringen blir trefrontskriget påfrestande. Samtidigt syns partiet, vilket är viktigt för ett trots allt litet parti.
Ålands framtid
1 mandat/4,7 procent i valet
Styrkor
Vid sidan av profilfrågan om självständighet på sikt gör enda lagtingsledamoten Anders Eriksson ett gott jobb med att försöka vara regeringsblockets förnuftiga röst. Tar också poäng på främst Centern med yrkanden på stöd till kommuner och lantbruk.
Svagheter
Som näst minsta parti och med bara ett mandat i lagtinget är läget förstås svårt. Att man dessutom inledde mandatperioden med rumban om huruvida Eriksson skulle gå till Centern eller inte stärkte inte partiets linje och tydlighet. Har kommit lite vid sidan av i den för partiet så centrala debatten kring självstyrelserevisionen
Utsikter till valet
Måste hitta både starka kandidater och mer energi till valrörelsen. Om självstyrelserevisionen havererar kan det paradoxalt nog vara ett plus för ÅF, på samma sätt som problemen med staten under pandemin varit. Valet blir lite av vinna eller försvinna för ÅF.
Åländsk demokrati
1 mandat/2,9 procent i valet
Styrkor
Svårt att hitta styrkor för ÅLD just nu. Partiet hoppar mellan sakfrågor och försöker hitta en nisch efter att invandringsfrågan svalnat i debatten. Problemet är att starkare Ob ofta slåss om samma väljare. Att Johan Lindström ger partiet ett andra ansikte vid sidan av Stephan Toivonen är ett stort plus.
Svagheter
Stephan Toivonens långa sjukskrivning har gjort att ÅLD hamnat i nästan total skugga. Visst, man skriver insändare då och då, men i debatterna har partiet försvunnit och med det också från tidningsspalterna. Det är svårt att veta vad partiet står för när spridda insändare knappast skapar en helhetsbild av den politiska linjen.
Utsikter till valet
På samma sätt som för ÅF står ÅLD inför en vinna- eller försvinnasituation. Partiet klarade sig med en hårsmån kvar i lagtinget i förra valet, och Stephan Toivinen är förstås nyckelpersonen också i valet om halvannat år. Partiet måste också ha lite tur med vilka frågor som kommer att dominera valrörelsen, utan pandemi och invandring som heta frågor är prognosen dyster.
