Enligt säkra källor på Sottunga är 88 personer skrivna på ön som är Finlands minsta kommun. Nära hamnen och gästhamnen tronar kyrkan upp sig. Den sägs rymma runt 50 personer.
– Den ser ut som pepparkakshuset i Hans och Greta. Med lite tur kanske vi får in hela Sottungas befolkning, säger kyrkoherde Peter Karlsson. 
Enligt honom är det mest aktivitet i kyrkan när det händer något på ön, som till exempel Sottungadagarna eller julmarknaden. Ungefär varannan vecka hålls gudstjänst och sedan är det bröllop, dop och förrättningar.
– Men nu har det varit lite mer begränsat med förrättningarna. Det är ett seglivat gäng som lever länge här på Sottunga, så det är roligt, säger Peter Karlsson. 
Något annat han tycker är roligt i sitt yrke som präst är när Sottungabördiga yngre människor återvänder till ön för att gifta sig och ha dop. 
– Det är en livfull kyrka, vi plockar bort mossan och kör på, säger Peter Karlsson.
Som präst träffar han en stor del av befolkningen och märker när det är något som tynger församlingen. 
– Vi är livrädda för att coronan kommer hit. Folk har varit rädda, det förstår jag, säger han. 
Diplom från Sibeliusakademin
Peter Karlsson tycker att Sottungas gravgård är en av de vackraste av sitt slag eftersom den har utsikt över vattnet.
– Den är liten men vi har inga problem med plats.
En ”dålig tradition” enligt honom är att man radar gamla gravstenar längs med kyrkmuren. 
– Så länge vi inte har fler kan vi belamra en mur, men vi ska flytta på dem när andan faller på, säger han. 
Inne i kyrkan som har högt i tak finns en Anderssonorgel på läktaren. 
– De säger att den är en av få av sin sort. Det ska också finnas en på Gotland. Den har ett väldigt vackert ljud när någon som kan spela spelar på den, säger Peter Karlsson. 
Han minns när den i slutet av 90-talet tilldelades ett diplom från Sibeliusakademin i Helsingfors.
– Men det var på finska och det fanns ingen på Sottunga som förstod det, så jag skrev ett vackert brev tillbaka och bad dem översätta diplomet men då fick jag svaret att det var för dyrt, säger Peter Karlsson och fortsätter:
– Nu har jag lagt det i någon låda men jag minns inte var, säger han med ett skratt och rycker på axlarna.
Den utsmyckade predikstolen är en annan favoritplats i kyrkan. 
– Den är fantastiskt vackert gjord med marmorerade pelare och alla möjliga figurer.
Något som skulle kunna förbättras i kyrkan är teknik samt anpassning för personer med funktionsvariationer.
– Vi har inget ljudsystem eller någon bra ramp för rullstol, säger han. 
Åker mellan öarna i skärgården
Till Sottunga kom Peter Karlsson som präst 2012. Han var med när Ålands södra skärgårdsförsamling grundades 2006, men tycker att Åland egentligen skulle klara sig med en församling, med tanke på hur stora församlingarna i Finland kan vara. Jobbet som skärgårdspräst är inte helt utan komplikationer medger han.
– Det är en knepig uppgift. Allt bygger på färjornas tidtabeller, även om mycket administrativt kan göras på distans, säger han.
Han är tacksam över kollegan Maria Piltz som arbetar på Föglö och sköter det mesta jobbet där. 
– Vi tittade hur vi ekonomiskt kunde klara av att ha två präster, och flyttade om lite bland tjänsterna. Maria kan även spela orgel, säger Peter Karlsson.

Tara Bamberg