Kostnaderna för specialomsorgen på Åland ligger högt över riksgenomsnittet.
Huvudorsaken är att verksamheten är så geografiskt splittrad i många småenheter, visar en ny utredning.
OMSORG När Ålands omsorgsförbund höll fullmäktigemöte i förra veckan orsakade Rolf Erikssons konsultrapport om den åländska specialomsorgen livlig diskussion.
Rapporten inleder med att slå fast att kvaliteten på den åländska specialomsorgen upplevs som god. Det förekommer ingen diskussion om den i det offentliga och landskapsregeringen tycks belåten med hur verksamheten bedrivs.
Men smakar det så kostar det. 2004 kostade specialomsorgen i Finland i genomsnitt 87 euro per invånare. På Åland var kostnaden dubbel så stor, 175 euro per invånare.
I dag, fem år senare, toppar Åland fortfarande kostnadsligan. Det visar en jämförelse av årets beräknande kostnader mellan Åland och Raseborgs stad med 28.800 invånare.
I Raseborg, som har 166 klienter, beräknas prislappen per invånare bli 175 euro och per klient 30.480 euro.
På Åland, med 125 klienter, beräknas kostnaden per invånare bli 257 euro och per klient 56.480 euro.
För småskaligt
Enligt rapporten är orsaken till de höga kostnaderna att specialomsorgen är så splittrad i många små enheter. Den drivs i dag på 15 olika ställen i fyra kommuner.
Det får flera stora kostnadskonsekvenser:
? Liten personal per enhet gör det svårt att anpassa verksamheten efter plötsliga förändringar av klientantalet.
? Flera små bondeenheter kräver mycket nattpersonal som binds vid varje enhet.
?Klienternas hemmadagar har en tendens att öka med åldern vilket knyter upp personal. En fjärdedel av personalen binds till verksamhet som hemmadagar och nattarbete.
?Den geografiska splittringen leder till omfattande transporter och resor för klienter och personal. Transportkostnaderna bara för dagverksamheten uppgår i dag till 120.000 euro.
? Fastighetsservicen försvåras. Förbundet har i dag en enda fastighetsskötare.
Kommunerna betalar
Kostnaderna landar på kommunernas bord eftersom omsorgsförbundet ägs av kommunerna. 2008 betalade kommuninvånarna i genomsnitt 243 euro per person. Men det varierade stort. Sottunga och Kökar hade inga kostnader, medan Geta med 593 euro, Eckerö med 565 euro och Brändö med 359 euro låg i topp.
2007 var kommunernas bruttoutgifter för specialomsorgen 5,95 miljoner euro, vilket motsvarar 3,8 procent av kommunernas bruttodriftskostnader.
Dessutom ökar omsorgsförbundets utgifter år för år eftersom antalet klienter ökar.
2006 kostade verksamheten 5,41 miljoner, 2007 låg den på 5,65 miljoner och 2008 på 6,95 miljoner. Utgifterna för 2009 är budgeterade till 7,4 miljoner.
I dag står ett tiotal nya klienter i kö för att få plats på gruppboende och i dagverksamheten. Det betyder en 25-procentig utvidgning av verksamheten inom de närmaste åren.
Ifrågasätter huvudmannaskap
Rapporten ifrågasätter kommunernas huvudmannaskap på en del punkter.
Höga kostnader kan göra situationen utsatt för klienter i små kommuner.
Omsorgsförbundets förvaltning är för liten vilket ibland gör det svårt att skaffa nödvändig specialkompetens. Många administrativa rutiner kan skötas effektivare i större skala så som bokföring, löneberäkning och fastighetsförvaltning.
Omsorgsförbundet har svårt att skaffa den medicinska sakkunskap som en god vård kräver. Eftersom ÅHS saknar klientansvaret har man inte prioriterat dessa tjänster.
Klienter med både utvecklingsstörning och psykiska störningar behöver en vård som förutsätter ett medicinskt kunnande som borde höra till ÅHS:s ansvar. Verksamheten som hjälper personer med olika svårigheter att hitta sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden är splittrad på för många aktörer.
Arbetar mede unga
Allt detta leder lätt till slutsatsen att ansvaret för specialomsorgstjänsterna inte borde ligga på kommunerna utan på landskapet, resonerar rapportförfattaren.
Men mot det talar kommunernas arbete för att unga utvecklingsstörda så långt som möjligt ska integreras i samhället genom barnomsorg och skola. Omsorgsförbundet tar över ansvaret för vården med sitt specialkunnande i det skede där kommunens möjligheter kommer till korta.
Rapporten slutar i ett antal förslag på effektiviseringsåtgärder:
? Resursanvändningen i verksamheten med hemmadagar kan och bör väsentligt minskas.
? Mycket av det administrativa arbetet bör skötas elektroniskt, som faktureringsrutiner, klientjournalsystem och bokföringstjänster. Det skulle frigöra resurser för personalförvaltning.
? Fastighetsskötseln borde ordnas lokalt ute i kommunerna.
? Fritidshemmet Vintergatan, som Mariehamn upprätthåller, och Orion sammanslås till en enhet, som sköts i omsorgsförbundets regi.
? Verksamhet som hjälper personer med svårigheter att hitta arbete samordnas.
Större enheter
För att minska kostnaderna bör:
? Gruppboende koncentreras till större enheter som omfattar helst tre grupper med fem klienter. Det skulle frigöra nattpersonal.
? På sikt överväga att avstå från verksamheten i Lemland om den inte kan inordnas i ett vidare samarbete med andra aktörer.
? Koncentrera den dagliga verksamheten i Mariehamn till en enda enhet.
När rapporten föredragits för förbundsfullmäktige beslutades att styrelsen ska presentera ett kortsiktigt och ett långsiktigt förslag på åtgärder för förbundsfullmäktige till hösten 2009.

Petter Lobråten