Hanna Nordlund var tre år då familjen flyttade från Mariehamn till Jomala, Torp.– Jag gick i Södersunda skola och högstadiet i Kyrkby. I Södersunda var jag klasskamrat med Sofia Karlsson som också är luciakandidat i år, säger Hanna.Efter högstadiet valde hon Ålands lyceum och humanistiska linjen. Hanna kände sig inte redo att flytta från Åland och hon hade inte heller riktigt klart för sig vad hon skulle välja för yrkesbana.Har du valt det nu?– Jag har lite olika alternativ men det lutar åt förskollärare och att studera i Eskilstuna vid Mälardalens högskola.Vilka är de andra alternativen?– Ekonomi, inredning eller data.      Det slutgiltiga beslutet om vad det blir kommer Hanna att ta senast i januari.I vår har Hanna ännu några studentskrivningar kvar.– Det är svenska, matematik, religion och spanska. I våras skrev jag franska och nu i höst har jag skrivit engelska.Är det nervöst med studentskrivningar?– Nej, det är inte så nervöst. Eftersom jag ska studera i Sverige är betyget det viktigaste.Kommer du att flytta tillbaka till Åland efter studierna?– Det vet jag inte. Men jag vill ha en sommarstuga här i alla fall så vart än jag far i välden har jag en fot kvar på Åland. Det är en härlig plats, närheten till havet och tryggheten.Sjunger och spelarPå fritiden spelar Hanna volleyboll i Jomala Ik, det började hon med redan då hon gick i sjuan.– Jag började egentligen spela för att jagtyckte det var kul och för att jag var lång. Jag har egentligen inte varit sportig av mig men jag kände att jag kunde vara bra på volley. Sedan valde jag volleyboll för att jag inte gillar att springa och ha kroppskontakt som man har i fotboll.Hanna tränar tre gånger i veckan och spelar matcher. Hon lägger ner en hel del tid på volleyn men hinner ändå umgås med kompisarna.– Jag sjunger och spelar tillsammans med några andra tjejer emellanåt. Vi har en grupp som heter ”The Harmonettes”, säger Hanna.De uppträder ibland vid olika tillfällen och då övar de tillsammans några gånger före.Vad spelar och sjunger ni för musik?– Mest blir det olika poplåtar och gärna i stämmor.Gruppen som Hanna ingår i har spelat tillsammans sedan åttan och i år uppträdde de på Haddnäs gård under skördemarknaden.Om inte Hanna spelar volley, umgås med vänner, sjunger och spelar så är det dataspel som gäller.– Det blir inte så ofta men ibland, säger hon.Lucia med känslorDen närmaste framtiden har Hanna inte några problem med att få fritiden att gå eftersom hon är med i luciagruppen.– Jag satsar på lucia nu och det känns jätteroligt att få vara med i årets luciagrupp.Hur kändes det på uttagningen?– Det var inte så nervöst, jag försökte förbereda mig så gott det gick. Men det var spännande.När Hanna fick veta att hon kommit med i årets luciagrupp blev hon jätteglad.– Medan vi väntade kände jag ändå att jag mycket väl kunde komma med men samtidigt intalade jag mig att inte vänta mig för mycket.Hanna ser främst fram emot luciadagen med allt vad det innebär.– Visst kommer det säkert att vara jobbigt emellanåt innan vi övat klart och den dagen är där. Men jag ser fram emot att besöka bland annat sjukhuset, åka i luciavagnen och beröra folk. Det kommer att bli känslosamt, tror jag.Har du fått några bra tips inför kampanjen?– Ja, min vän Jennifer Karlsson har berättat om en del saker som kan vara bra att tänka på. Det ska nog gå bra, säger Hanna glatt.
 Luciakandidat nr 1Hanna NordlundNamn: Hanna Linnéa Nordlund.Ålder: 18 år.Bor: Torp, Jomala.Gör: Går i trean i Ålands lyceum, på humanistiska linjen.Familj: Mamma Lisbet, pappa Tommy, syster Frida.Intressen: Volleyboll, spela gitarr, sjunga, umgås med vänner, spela dataspel.Första luciaminnet?– På lekis då vi hade luciatåg där och när jag var och lussade för farmor samt luciatåget i stan.Vad betyder lucia för dig?– Varm, mysig, glädjespridande tradition.Om du fick välja en person, kvinna eller man, levande eller död, som du tycker representerar lucia bra. Vem skulle det vara och varför?– Den enda jag kan komma på är helgonet Lucia. Utan henne skulle inte traditionen finnas. Legende säger att hon bar ner mat till fångarna i mörka fängelsehålor och för att få med så mycket mat som möjligt och för att kunna se satte hon ljusen på huvudet. 

Nina Eriksson