Hur ska det offentliga klara alla sina uppgifter med mindre resurser? En del av svaret finns på Neptunigatan.
HUR SKA kommuner och landskap mäkta med alla sina uppgifter, samtidigt som de egna resurserna krymper? Hur ska offentlig sektor få ihop ekvationen allt flera äldre, allt färre skattebetalare och allt högre servicekrav? En del av svaret finns på Neptunigatan 41 i Mariehamn, där korttidsboendet Villa Gustava öppnade vid årsskiftet.

BAKOM DET privata boendet står tre kvinnor - Lena Karlsson, Margaretha Troberg och Anette Ahlfors - som tidigare jobbade på Gullåsen. Där såg de ett växande behov i samhället och valde att öppna eget. Nu driver de boendet som har sju rum, med plats för nio klienter från hela Åland. På plats finns de tre och två anställda, för att få schemat att löpa runt. Bakom investeringen står de själva och nu hoppas de få fart på verksamheten.

STRÄNGT TAGET beror deras framgång på en sak: Kommer Ålands kommuner att våga ta steget och köpa in en tjänst som de tidigare snurrat under eget tak? Hittills har Villa Gustava bara Mariehamns stad som kund. Stadens beslutsfattare har avsatt pengar och överväger att satsa mer. Men för att boendet långsiktigt ska bära sig måste kunderna bli flera. Bland övriga offentliga spelare på Åland är intresset däremot än så länge svalt.

DET KAN man till viss del förstå. Det handlar om något nytt. Men på sikt är ointresset ohållbart - framför allt för kommunerna själva.
Krisen på Åland handlar just nu till stor del om att de offentliga butikerna tagit på sig så många uppgifter att de inte längre klarar av dem. Man har tagit sig vatten över huvudet. I vissa fall har överdrifterna bara varit för uppenbara. De senaste åren har det varit allt från kommunala vandrarhem via kongresscenter i museibyråns regi till kommunala gårdskarlar som ska byta glödlampor hemma hos folk.
ÄNDÅ HAR man kört på, i tron att det offentliga är bäst på att göra det som företag normalt gör och i tron att pengarna aldrig tar slut. Det är en utveckling som försvarats med att ingen ser till att jobbet blir gjort om inte det offentliga kliver in. Ibland kan det stämma. Men ofta gör det inte det.
Ofta finns en privat Fixar-Malte redo att hugga in, bara hon eller han får chansen. Ofta blir därför effekten av den offentliga hybrisen att privata initiativ slås ut, och att det offentliga självt knäar under sina egna välmenta åtaganden.
EN AV ÅLANDS största näringspolitiska utmaningar i dag är därför att få det offentliga att upphandla mer av det privata. Exempelvis från ambitiösa satsningar som Villa Gustava. Så länge kvaliteten på tjänsten, i det här fallet vård, uppfyller de krav politikerna ställer är det svårt att se vad motargumentet skulle vara. Tvärtom kan det spara pengar åt det offentliga, samtidigt som det också skapar arbetsplatser.
Bidrag i all ära. Att bli kund är det starkaste stöd som det offentliga Åland kan ge Villa Gustava och andra uppstickare. Dagens härdsmälta i de offentliga finanserna visar också att det är nödvändigt för att rädda den egna kassan.

Niklas Lampi