Ledarskiftet i Moderaterna rycker närmare, i november ska partiet utse en ny ordförande efter Johan Ehn. Vem eller vilka som valberedningen tänker föra fram är ännu inte klart, än mindre känt.
Men klart är att det i varje fall spekuleras kring Wille Valve, Gun-Mari Lindholm, Mika Nordberg och Annette Holmberg-Jansson. Klart är därmed även att ordförandevalet blir ett val om fokus och inriktning i politiken.
Alla står de för lite olika nyanser av moderat politik.
Om partiet går in för social- och hälsovårdsminister Wille Valve fortsätter man ideologiskt i stora drag på samma linje som nu. Valve har gjort sig känd som en mittenmoderat i Johan Ehns anda, inriktad på samförstånd och med engagemang för både hårdare och mjukare frågor.

Blir det i stället Mika Nordberg som drar det längsta strået så får man i stället en ledare som tidigare profilerat sig som värdekonservativ. Nordberg har aldrig stuckit under stol med sin religiösa bakgrund och har heller inte dragit sig för att ta ställning i frågor som könsneutrala äktenskap – som han är emot.
Samtidigt är det högst oklart om det här på något sätt kommer att synas i den praktiska politiken. Det är varken lagtinget eller landskapsregeringen som fattar beslut i frågor av det här slaget. Och utrymmet för en enskild partiledare att driva värdekonservativa frågor i ett i grunden värdeliberalt borgerligt parti på Åland är troligen minimalt. Så troligen skulle det mesta även med Nordberg rent ideologiskt se ut ungefär som i dag.
Aningen åt vänster får man dock anta att partiet skulle gira om det blir Gun-Mari Lindholm som tar hem segern. Hon har i varje fall konsekvent profilerat sig inom det sociala området och genomgående uppfattats som stående mer till vänster inom det egna partiet.
Hur linjen skulle påverkas om Annette Holmberg-Jansson i stället blir den som utses är dock lite mer oklart. Liksom Gun-Mari Lindholm har hon främst engagerat sig i frågor rörande vården. Men var hon politiskt står i övrigt har ännu inte blivit klarlagt. Kanske det kan förändras i kommande debatter mellan kandidaterna –om hon blir en av dem som går vidare.
Sammantaget får man därför säga att Moderaterna går mot ett, med åländska mått, jämförelsevis spännande ordförandeval. Det är inte bara olika personligheter som kan komma att mötas. Utan även olika grenar av det moderata partiet.
Samtidigt har alltsammans tillförts viss extra krydda i sommar av att förre partiledaren Jörgen Strand flaggat för en comeback i politiken. Det är inte ordförandeskapet han tar sikte på, utan kanske bara en plats i styrelsen. Men redan en sådan närvaro har alla förutsättningar att ideologiskt ruska om Moderaterna.
Jörgen Strand har från läktarplats på senare år kritiskt kommenterat framför allt den ekonomiska politik som förts. Till bilden hör att hans tidigare parti hela tiden suttit vid regeringsmakten under den här perioden. Han verkar långt ifrån nöjd med den försiktiga, snudd på undfallande framtoning som Moderaterna haft på senare år.
Har han flera med sig på det här, nu när han åter aktiverar sig och partiet går till ordförandeval? Vart går Moderaterna, efter ett ordförandeskap då partiet förverkligat en historisk sammanslagning med en tidigare rival, men då man samtidigt ofta hamnat i skuggan av andra regeringspartier? Det får vi se i höst.

Niklas Lampi