Det är sorgligt att se hur Åland i dag praktisk taget saknar kulturpolitik. Det saknas en stark och tydlig röst som vågar företräda kulturarbetarna och formulera strategier och visioner.
Den nuvarande kulturministern Tony Asumaa (Lib) har många kvaliteter, men något speciellt intresse för kultur har han varken uttryckt eller visat upp. Hans passion är idrott och företagande. De frågor han uttalat sig om i debatten har främst rört skola och utbildning.
Alla har vi olika intressen. Inget fel i det. Men varför betraktas just kulturen som ett så lättviktigt politiskt ansvarsområde att den kan tryckas in där plats finns istället för att ge den till en eldsjäl med äkta intresse och vilja?
I nuvarande regering hamnade kulturen som bekant tillsammans med utbildning, idrott och IT.
Kanske beror det på att det är svårt att mäta de pekuniära vinsterna med kultur. För ja, kultur kostar pengar. Och nej, det går ofta inte att räkna hem kortsiktig avkastning på investerande pengar. De producerade värdena är inte av materiell natur. Fast det är inte helt sant. Det finns starkt forskningsstöd för att meningsfulla kulturupplevelser och möjligheten att själv utöva kultur har samma friskvårdande effekter som motion. Det handlar så att säga om en motion för huvudet och, i brist på ett bättre ord: själ.
Det är kulturen som hjälper oss att fundera över vad det är att vara människa. Den hjälper oss reflektera över var vi kommer ifrån och vart vi är på väg. Insikter som är fundamentala för alla politiska ansvarsområden.
Nu har ju Åland trots allt massor av kulturutövare och kulturarbetare ändå. Det dansas och sjungs, musiceras, spelas teater, målas, tecknas, drejas, skulpteras och skrivs så det står härliga till i alla 16 kommuner.
Tack vare eldsjälar och Paf-pengarnas välsignade guldregn frodas föreningslivet och stöd kan ges till projekt och individer.
Men var är den övergripande visionen? Var är nytänkandet?
Ålands kulturhistoriska museum renoveras och får en ny fin basutställning men redovisar ändå vikande besökssiffror. Orsaken är den höga inträdesavgiften som gör att folk väljer bort spontanbesök. Låt det vara gratis för ålänningarna att ta del av sitt eget kulturarv.
Ålands kanske mest kända turistmål Bomarsunds fästning tillåts förbli en ödslig besvikelse i brist på ett riktigt besökscenter eftersom landskapsregeringen inte kan komma till skott och skjuta till de sista pengarna.
Den arkeologiska utgrävningen i Kvarnbo med sina smått sensationella fynd från början av yngre järnålder tillåts stanna halvvägs eftersom landskapet inte vill satsa på ens en metalldetektorundersökning av den omgivande plogjorden.
För att bara nämna tre tydliga frågor som behöver tas omhand.
Så kulturminister Tony Asumaa, vad vill du göra konkret med ditt ansvarsområde?
Och vad vill ni andra partier? Låt kulturen bli en valfråga.

Petter Lobråten