De dignande nordiska julborden är ett arv från det gamla sparsamma bondesamhället då man gnetade ihop och gömde undan godsakerna i visthusboden under året för att sedan unna sig ett rejält frosseri till jul.
Så fungerar det som bekant inte längre. Tillgången på mat är tack och lov betydligt pålitligare numera, åtminstone i den rika delen av världen. Vi riskerar inte svält om skörden slår fel. Men baksidan av den här tryggheten är att vi har börjat betrakta det som en självklarhet att få tillfredsställa alla behov omedelbart, oavsett vad det handlar om. Vardagsfrosseriet har blivit en självklar livsstil. Beteende kan enkelt observeras vid valfri buffé. I en artikel i Yle berättar Östersjörederierna hur de arbetar för att minska matsvinnet. Det handlar om enkla och inte uppfostrande metoder som att använda mindre tallrikar och lägga upp godsakerna i mindre portionsstorlekar. Vill man äta mer kan man ta flera gånger i stället för att överlasta tallriken från början.
Råd och åsikter om andras ätande, hur välmenande och försynt de än framförs, är känsliga saker. Våra självbilder är intimt kopplade till vårt sätt att konsumera. Njutning och skam går hand i hand.
Men ätandet måste diskuteras. Det är en gemensam fråga eftersom vi håller på att konsumera upp vår lilla planet. I snitt lägger vi tio procent av inkomsten på mat, jämfört med 40 procent för ett halvt sekel sedan. Vi kan alltså köpa mer än vi äter.
Livsmedelshanteringen står för cirka 50 procent av den totala övergödningen och 20-25 procent av vår totala klimatpåverkan. Livsmedelsproduktionen orsakar spridning av gifter, som bekämpningsmedel. Industriell djurhållning skapar multiresistenta bakterier på grund av missbruket av antibiotika för att kompensera för de smutsiga förhållandena.
Livsmedelsproduktionen är en av de mest vattenkrävande sektorerna. Importerad mat fraktas med fossilbränsledrivna fordon. Och så vidare och så vidare.
De goda nyheterna är dock att vi kan fortsätta att njuta av god mat utan att öka den negativa spiralen.
Enligt klimatforskaren Johan Rockström som just skrivit en miljömedveten kokbok tillsammans med kocken Malin Landqvist, är den viktigaste insatsen man kan göra att minska köttkonsumtionen. Vi äter runt 600 gram rött kött i veckan men borde ner till 150 gram. Poängen är att välja bort slentriankorven och vardagsköttfärsen och lägga pengarna på lokalproducerat och helst ekologisk kött, vid färre tillfällen. Som en bonus är det bra för hälsan också.
Apropå det gamla bondesamhällets sparsamhet, bör vi äta mer varierat genom att öka andelen grönsaker, nötter och rotfrukter på bordet. Kött ska inte vara huvuddelen av middagen utan snarare ses som ett slags kulinarisk knorr, som Johan Rockström formulerar det i en intervju i Dagens Nyheter.
Med hjälp av lite planering och eftertanke kan vi alla tillsammans göra stor skillnad i att motverka resursslöseriet. Lite av den överflödiga julmat vi på detta sätt förhoppningsvis inte behöver slänga, kan vi köpa och i stället skänka till matbanken. Helt i julens andan av generositet och gemenskap.

Petter Lobråten