Domstolsbehandlingen inleddes i måndags med en muntlig förberedelse inför själva huvudförhandlingen som kommer att hållas i januari. Paf och dess förre vd Anders Ingves står åtalade för grov penningtvätt, penningtvätt eller penningtvätt av oaktsamhet.
Enligt åklagarens stämningsansökan lyckades den förskingringsdömda bokföraren spela för 2,1 miljoner euro på Paf:s spel från 2009 till 2012 då bubblan sprack. Summan utgjordes av de 800.000 euro hon förskingrade tillsammans med de spelvinster hon gjorde.
I genomsnitt satte hon in 58.000 euro i månaden på sitt spelkonto. Det är långt mer än vad de flesta ålänningar har i årsinkomst.
Hur många personer på Åland skulle ha råd att spela för en sådan summa med egna beskattade lagliga pengar? De är alla kända vid namn.
Enligt statsåklagarens stämningsansökan utlöste hennes spelande varningsklockor inom Paf bara två gånger. 2011 blev hon uppringd och tillfrågad om sina spelvanor men inga övriga åtgärder sattes in. Senare på hösten fastnade hon på nytt i kontrollsystemet och Paf gjorde en närmare analys av hennes ekonomiska ställning. Den ledde till att Paf i mitten av januari 2012 gjorde en anmälan om penningtvätt då det föreföll osannolikt att hon skulle ha tillgång till så mycket pengar på ett naturligt sätt. Men trots det fortsatte Paf att ta emot spelinsättningarna tills bokföraren själv begärde att hennes spelkonto skulle stängas i slutet av oktober 2012.
I egenskap av landskapets kassako åtnjuter Paf en särställning i det åländska näringslivet. Offentligt ägt men drivet som ett privatägt bolag är det inte underkastat transparens. Det är helt enkelt mycket svårt för utomstående att granska hur verksamheten bedrivs. Det har inte minst åländsk media blivit varse vid ett flertal tillfällen.
Det är fundamentalt för Pafs trovärdighet och hela Ålands anseende att en så känslig verksamhet som ett offentligägt penningspelbolag bedriver verksamheten på ett ansvarsfullt sätt. Tanken att en del av de så välkomna pengar som Paf bidrar med till barn och unga inom idrott och kulturliv härrör från missbruk och personliga tragedier är stötande.
Paf måste ha vattentäta kontrollsystem. Det är naturligtvis en svår balansgång för en verksamhet som bygger på att sälja och premiera risktagande –fram till en viss gräns. Inget spelbolag vill ha missbrukande kunder. Bortsett från de personliga tragedierna är de inte lönsamma på sikt.
Därför är det en lättnad att ärendet om Pafs ansvar nu nått domstolen. Det behövs ett avslut för att kunna gå vidare.
Petter Lobråten