När den åländska ekonomin behöver en sak, har Helsingfors naturligt nog ögonen på andra saker.
MED EN starkare självstyrelse hade det gått att stoppa utflaggningarna. I varje fall hade det varit lättare att långsiktigt skapa förutsättningar som gör den åländska flaggan attraktivare.
Den djärva slutsatsen kan dras av en färsk Åsub-rapport, där forskarna Bjarne Lindström och Agneta Karlsson påpassligt ställer sig frågan vad en region behöver för att klara sig ekonomiskt, inte minst under kristid.
DET HAR sagts att LR sist och slutligen inte kan göra särskilt mycket åt det som nu händer. Och om man ska tro Åsub-forskarnas resonemang kan det ligga något i det. I varje fall står det klart att LR har begränsade möjligheter att ändra den sjöfartspolitik som bestäms i Helsingfors. Ju mer eget svängrum, desto större chans att anpassa sig. Ju mindre, desto mindre chans att laga efter läge.
STRÄNGT TAGET handlar rapporten inte om utflaggningar eller sjöfart.
Utan rent allmänt om det finns ett samband mellan en regions politiska makt och ekonomiska framgång. Svaret är att det finns det, men att sambandet inte alltid är så enkelt.
Det visar Grönland, som har stort självstyrelsepolitiskt handlingsutrymme, men ingen ekonomi att tala om. Men också ett Åland, som är och förblir en ekonomisk succéhistoria, trots bristen på ekonomiskt inflytande.
FÄRÖARNA ÄR i så fall ett bättre exempel på hur man fått politiskt makt och ekonomisk framgång att spela ihop.
Till skillnad från Åland har Färöarna ett batteri av verktyg, redo att sättas in vid behov. Det har färingarna inte heller dragit sig för. Med hjälp av fullständig beskattningsbehörighet och ett till synes ständigt växande självförtroende har beslutsfattarna där, enligt författarna, skapat nya förutsättningar för samhälle och näringsliv.
SÅ VAD är problemet ur åländsk horisont?
Låt vara att Åland självstyrelsepolitiskt är vingklippt, jämfört med våra nordiska kusiner går det ändå mer än hyfsat i ekonomin!
Javisst. Det behöver inte finns något problem. Eller som författarna också slår fast i Åsub-rapporten: Per automatik behöver inte ett begränsat politiskt och institutionellt handlingsutrymme leda till en begränsad ekonomi.
Det kan gå vägen. Ändå.
SÅ LÄNGE allt flyter på och finsk sjöfartspolitik går hand i hand med åländska rederiers behov kan det ändå fungera. Frågan är vad som händer när det inte längre gör det. När intressekonflikter uppstår. Och när åländsk ekonomi behöver en sak, men beslutsfattandet i Helsingfors har ögonen på andra saker. Det är frågan som väcks av rapporten och som är brännande aktuell på Åland i vinter.
FÖR ATT få perspektiv kan man peka på en notis som vi publicerade i gårdagens tidning. Där berättades om en Lex Nokia, som nu snabbt ska drivas genom i riksdagen för att rädda kvar telekomjätten i landet. Rent konkret handlar det om en lag om e-post som bolagsledningen är angelägen om. Naturligt nog visar politikerna stor förståelse. Det handlar om landets i särklass viktigaste bolag.
FÖR SJÄLVSTYRELSEN är det inte lika lätt att anta en Lex Eckerö eller Lex Viking, även om den skulle vilja det. Åland får passa och hoppas att Helsingfors kommer till undsättning. Krisen avslöjar därför med blixtrande skärpa svagheten i det som annars kallas världens tryggaste system. Det riskerar kosta Åland miljoner. Men kan också bli en väckarklocka som leder till ett uppvaknande.
Niklas Lampi
