Alla samhällets medborgare har rätt att känna trygghet och säkerhet. Också i skärgården måste det finnas en fungerande polis.
Grundtryggheten för medborgarna är en av samhällets viktigaste byggstenar. Alla har rätt att känna trygghet vad gäller liv och egendom både i hemmet och ute på vägar, gator och torg.
Trygghet och förtroende för samhället och dess styrande är grunden för att alla ska kunna känna livskvalitet. I ett samhälle med trygghet finns en fungerande polis.
Om ett samhälle ska vara tryggt måste brottsligheten hållas nere, inte minst genom att det brottsförebyggande arbetet ges resurser för att vara effektivt.
I skärgården råder oro för att deras rätt till ordning och säkerhet håller på att prutas bort. Som Ålandstidningen skrev i förra veckan tvekar landskapsregeringen med att inrätta en särskild skärgårdspolisenhet.
Orsaken är brist på resurser. Det blir dyrt att skaffa ny polisbåt och utbilda det manskap som behövs för den nya enheten. Och det finns andra hål att stoppa polisens knappa anslag i.
Samtidigt hänger ett hot om indragning av Storklubb sjöbevakningsstation 2011 över skärgården. I dag ger sjöbevakningen polisen handräckning för att plåstra om det mest akuta problemet.
Ett problem i sammanhanget är att det varit svårt att rekrytera poliser som är beredda att bo i skärgården.
Å andra sidan har skärgårdsbor inte attraherats till polistjänst med risk att tidvis under delar av året tvingas tjänstgöra utgående från polishuset i stan.
Givetvis ska polismyndigheten kunna vara flexibel vad gäller arbetsplatsernas lokalisering, men ett berättigat krav från skärgården är att polisservicen inte inskränks till gästspel av rörliga bil- eller båtburna patruller.
Det behövs i alla kommuner en lokal polis med materiel och utrustning hemma, lätt tillgängligt gör snabb insats då lagens långa arm efterfrågas.
Närpolisen är den givna basen för all polisverksamhet. En lokal polis är nödvändig och underlättar polisens arbete utifrån lokala behov och förutsättningar.
Lokal närvaro av polis är viktig också psykologiskt. Det ger känslan av att ordningsmakten är representerad och att det inte råder något Vilda västern.
I synnerhet sommartid när skärgårdens befolkning ökar till det dubbla med alla semesterfirare i stugor och till sjöss behövs en stationär polis.
Den lokala polisen har naturligtvis en känslig sits i det lilla samhället, som han är en del av socialt samtidigt som han ska hålla uppsikt över lag och ordning.

En intressant tanke av Danne Sundman (ob) i lagtinget var att med gränsbevakningen diskutera en interaktiv lösning, som går ut på att sjöpolisen i sin tur framdeles skulle ge sjöbevakningen handräckning.
Det vore exempel på en till omständigheterna anpassad speciallösning för skärgården, som ligger i linje med det i många år upprepade mantrat om en levande skärgård.
Också skärgårdens invånare måste känna att samhället skyddar dem mot våld och övergrepp. Lätt är att hålla med Barbro Sundback (s) om att de har rätt till ordning och säkerhet på lika villkor som övriga Åland.
Att skärgårdsborna skulle tillgripa en lösning i form av egna medborgargarden är inget att önska sig.

Ålandstidningen