Tunnlar, vägbankar, fiber, broar–allt ska rädda skärgården och allt i sig är direkt avgörande för skärgårdens framtid.
Detta är sanningen om man får tro den pågående debatten. Det är teknik som ska lösa utmaningarna som den åländska skärgården står inför. Men teknik och vägar med mera blir snabbt av sekundär betydelse om vi inte vet vad vi vill med framtiden. Vi kan inte blunda för att tekniken måste finnas men det är trots allt enbart ett medel för att lösa olika utmaningar.
Tekniken ger inget så länge vi inte har en väl förankrad strategi med tydligt kravställande och framför allt tydliga mål som vi tillsammans strävar mot.
Den åländska skärgården har stora utmaningar. Kommunerna brottas med lågt skattunderlag och därutöver blir det allt färre elever i skolorna. Det sistnämnda är mest alarmerande. Utan elever stängs skolorna och om det går så långt måste de självständiga kommunernas existensberättigande ifrågasättas.
Det är lätt att se negativt på rådande utmaningar men vi måste komma ihåg att det finns en stor potential i den åländska skärgården. Inte minst turistsektorn har unika möjligheter. Även boendet ger möjligheter. Skärgården kan erbjuda ett boende bortom storstadens gissel, en typ av leverne som allt fler människor strävar efter. Inte minst personer boende på kontinenten.
Är detta ett alternativ redan i dag och kan vi erbjuda en bra lösning för till exempel turistföretagare och personer som vill flytta till skärgården? Svaret på frågan blir tyvärr nej. Vi på Åland har inte tillsammans satt tydliga och långsiktiga mål gällande hur vi vill att skärgården ska utvecklas. Det pågår ett flertal diskussioner på olika håll men synen på hur framtiden ska mötas är totalt olika beroende på vem du talar med.
Så länge vi inte enats om målen och inte strävar åt samma håll kan vi inte heller erbjuda trovärdiga lösningar för de som bor i, och vill flytta till, skärgården. Långsiktighet är a och o. Målen måste vara oberoende av olika kortsiktiga politiska motiv och det måste göras investeringar–förutsatt att det är något som det åländska samhället verkligen tror på och vill göra.
Mycket av den frustrationen och alla rop på tekniska lösningar, som hörs i debatten, måste ses som ett utlopp för otydlighet i strategin gällande skärgårdens utveckling.
Det är därför viktigt att det i början av nästa mandatperiod tas ett samlat grepp där olika intressenter träffas och där samtliga politiska partier deltar för att tillsammans med representanter från skärgården och övriga Åland ta fram ett långsiktigt samhällskontrakt. Ett kontrakt som sätter riktningen för en gemensam utveckling av skärgården. Det är den åländska skärgården och dess invånare förtjänta av.
Det måste bli ett slut på hattandet. Det är bara fördyrande och leder till att vår åländska skärgård sakta men säkert tynar bort.

Daniel Dahlén