När nu ännu ett val är till ända är det fullkomligt naturligt att känna en viss matthet. Kandidaterna har rest runt och talat, insändarsidorna har varit fulla av texter som stöder den ena kandidaten och kritiserar den andra, och nyhetscykeln har centrerat kring uttalanden om allt från EU:s roll till spekulationer om vad det ena eller andra valutfallet månne leder till.
I en kort intervju i vallokalen i söndags sade Camilla Gunell att hon tror många börjar tröttna på att se hennes ansikte i sitt Facebookflöde. Hon sade det visserligen skämtsamt apropå att det socialdemokratiska partiet satsat stort på synlighet i sociala medier, men det ligger ändå något i iakttagelsen.
Upplägget för politisk reklam tenderar att vara ungefär samma varje gång: här är ett problem, men det går att lösa om du litar på just mig. Det är påträngande, personligt och skapar förväntningar om konkreta resultat.
Problemet är att politik sällan fungerar på det sättet.
Röstning är en transaktion. Väljaren ger bort en del av sitt självbestämmande till en annan person i utbyte mot löften om vissa resultat. Ändå är det frågan om en annan sorts transaktion än vi vanligtvis stöter på i vardagen.
Vi kan ge bort pengar i utbyte mot mat, kläder eller städning. Vi kan byta vår tid mot tillfredsställelsen att hjälpa en vän med flytten eller mot glädjen att lära en grupp barn spela fotboll. Vi kan använda släktens skog till att ge finansiell avkastning eller låta den vara orörd för att främja biologisk mångfald.
Med andra ord är transaktionerna i vår vardag oftast enkla och ger nästan alltid förväntat resultat. Icke så inom politiken.
Möjligen kan man i specifika fall se kommunpolitiken som en någorlunda rak transaktion där folk i praktiken avgör vissa konkreta frågor med hjälp av valurnan. Ju längre bort från kommunhuset man kommer, desto svårare blir det dock att se kopplingen mellan en röst och ett faktiskt resultat. Transaktionen får fler och fler steg, och precis som när dagisbarn leker Trasiga telefonen finns det stor risk att det man får inte alls motsvarar det man önskade sig.
EU-valet är en mycket lång och fnurrig telefonlinje. Finlands 13 platser i EU-parlamentet motsvarar mindre än två procent av totalen. Mycket av politiken som slutligen förs i Bryssel domineras av de stora politiska grupperna. Att vara en effektiv parlamentariker handlar betydligt mer om att skapa allianser och välja sina strider än om att envist stå upp för specifika sakfrågor.
Den här distansen från den vanliga medborgarens vardag är en av EU:s svagheter. Avståndet från den potentiella valdeltagaren till konkret politik blir svårt att överblicka.
Det bör kanske förtydligas att den här ledaren varken kritiserar EU som projekt eller kandidater och väljare. Däremot är det värt att så här efter valet reflektera över den matthet och i vissa fall avoghet många känner gentemot EU, EU-val och till och med politik över huvud taget.
I Tyskland har ordet ”Politikerverdrossenheit” blivit ett ämne för debatt. Det tyska språket klarar ofta av att sammanfatta ett omfattande fenomen i ett enda kärnfullt ord. I det här fallet rymmer ett enda ord trötthet, frustration och en känsla av hopplöshet gentemot politiker.
Kanske handlar det om högt ställda förväntningar som gång på gång inte uppfylls – helt enkelt för att EU-parlamentets arbete handlar om långsamma kompromisser. Kanske handlar det om framställningen av EU-valet som en tävling om vem som ropar högst snarare än en ideologisk diskussion.
EU är en viktig del av politiken som styr våra samhällen och förtjänar att tas på allvar. Att ge upp i frustration tjänar inget syfte.
I EU som helhet steg valdeltagandet det här valet, kanske för att EU-parlamentet den senaste tiden tagit sig an frågor som kommer närmare medborgarna.
Människan agerar för att förbättra sin situation. Hälften av Ålands röstberättigade gjorde det genom att rösta i söndags. Att den andra hälften inte gjorde det är beklagligt men ur deras perspektiv förståeligt. I deras ögon var transaktionens värde oklart eller negativt.
EU:s utveckling framöver kommer att avgöra om denna inställning förändras eller förstärks.

Henrik Herlin