Konkurrensen om kvalificerad arbetskraft är stor på Åland. Vi konkurrerar med oss själva men även med andra regioner. Frågan om lönesättningen är därför central vid en anställning.
Men konkurrensen om arbetskraft och lönesättning blir en utmanande balansakt där det offentliga måste undgå bli lönedrivande samtidigt som konkurrensen om personal hårdnar och det blir allt svårare att rekrytera.
Många offentligt ägda bolag, till exempel i Sverige, har tagit ett aktivt beslut att deras löner ska vara konkurrenskraftiga men inte drivande i löneutvecklingen. På Åland finns inte liknande begränsning i samma omfattning. Det borde ändras.

Offentliga myndigheter och offentligt ägda bolag ska vara attraktiva arbetsplatser. Men på Åland lockar det offentliga med arbetsvillkor och löner som det privata har svårt att svara mot. Allt från direkt lönekonkurrens till gratis läkarbesök erbjuds.
Detta sker främst inom IT- och teknikyrken men tyvärr också inom andra branscher. Situationen blir allt mer osund och från det privata näringslivet hörs allt fler kritiska röster.
Mariehamns stad har i de interna reglementen till ett flertal stadsägda bolag infört att bolagen ska ha konkurrenskraftiga löner men inte vara lönedrivande. Samma sak borde gälla inom all offentlig verksamhet på Åland. Oavsett om det är ett offentligt ägt bolag, myndighet, kommun eller landskapet. Men är det ett verkligt problem att allt fler offentliga organisationer agerar lönedrivande på arbetsmarknaden?

Kompetens kostar och givetvis kan man tycka att det offentliga behöver högsta möjliga kompetens. Detta eftersom det offentliga förvaltar våra gemensamma medel.
Men en sådan argumentationen leder till problem eftersom marknadsmekanismer då sätts ur spel.
De privata företagens beroende av intäkter, genom att erbjuda det som marknaden efterfrågar, speglar sig i lönesättningen. I det offentliga är verksamheten däremot styrd av politik och av politiska beslut. Där är efterfrågan inte av samma vikt.
Om vi lönesätter utgående från andra variabler än efterfrågan på produkter och tjänster kan vi få privata företag som inte behåller sin konkurrenskraft. Det i sin tur leder till mindre intäkter som genom olika skattemodeller bidrar till vår välfärd. Samtidigt hämmas tillväxten i vår samhällsekonomi.
Åland har en stark efterfrågan på kvalificerad arbetskraft. Såväl det offentliga som det privata arbetar aktivt på flera fronter och många gånger tillsammans för att lösa dessa utmaningar.
Konkurrensen är hård och sker inte alla gånger enbart lokalt utan många gånger konkurrerar vi om kompetens med andra regioner. Med det sagt får vi inte gå vilse utan vi måste vara alerta på varje lönesättning inom det offentliga. Allt för att den inte ska störa marknaden. För en sådan störning kunde leda till betydligt större utmaningar –för hela samhället.

Daniel Dahlén