Kansliminister Nina Fellman (S) har fått hård kritik för att Veikkaus lämnar Åland. Men frågan är vad hon och landskapsregeringen kunde ha gjort annorlunda.

När det i november stod klart att Veikkaus drar sig tillbaka skickade det finländska spelbolaget ut ett pressmeddelande. Där skrev man att man från årsskiftet inte längre kan fortsätta på Åland eftersom polisstyrelsen meddelat att det inte är möjligt. Polisstyrelsen är den myndigheten som utövar tillsyn av Veikkaus. Beskedet kan alltså jämföras med om landskapsregeringens lotteriinspektion skulle meddela att Paf måste stänga alla pokermaskiner på Åland. Det är bara att lyda.

Exakt varför polisstyrelsen landat i den här slutsatsen har det sedan dess varit lite olika bud kring.
Veikkaus menade att det beror på att Åland fått en ny lotterilag. Den åländska lotteriinspektion kontrade med att det i själva verkat handlar om den nya stramare finländska lotterilagen. Polisstyrelsen sa för sin del att orsaken är förändringar i såväl åländsk som finländsk lagstiftning.
Oavsett vilket har polisstyrelsen inte ändrat åsikt.
Man har stått fast vid sin tolkning och när allt rörande Veikkaus bars ut från åländska butiker och försäljningsställen tidigare i veckan stod det också klart att man menade fullt allvar.
Frågan är då varför en åländsk kansliminister gjorts till måltavla för allt det som hänt – när vi i själva verket har att göra med ett beslut som fattats flera hundra kilometer härifrån, av en helt annan myndighet, inom en helt annan jurisdiktion och i en helt annan stad (Helsingfors)?
Det kan bara kritikerna själva svara på.
Men klart är att flera av de salvor som avlossats i den här frågan framstår som missriktade.
Det man väl tvärtom får säga är att ansvariga ministern och landskapet med kort varsel ändå försökt få till stånd en dialog på flera plan. Inrikesministeriet har bearbetats. Kontakter till Veikkaus har tagits. Inget har dock fått polisstyrelsen att byta fot.
Borde man ha gjort ännu mer?
Borde man kanske – som en del kritiker verka mena –helt ha gett upp den egna spelbehörigheten för att rädda lottospelandet på Åland?
Det är klart att ett sådant drag över tid kunde ha lett till att Åland behandlas som vilken finländsk spelregion som helst av polisstyrelsen.
Men frågan som kritikerna bör ställa sig är om det här ur åländsk synpunkt vore rimligt och klokt.
Är ett nedsläckt Paf priset vi ska betala för att vi ska kunna fortsätta spela för ett finländskt statsmonopol? Vad hände med självstyrelseviljan?
Det som nu sker är beklagligt och drabbar företagare och företag.
Det sätt minister Fellman bemött avvikande synpunkter imponerar heller inte alltid. Att exempelvis beskylla Ålands Framtid för ”kvinnohat” för att de anmäler avvikande åsikt rörande landskapets hantering av spelfrågan anstår inte en minister.
Men att Veikkaus packar ihop beror – enligt all känd information i målet –inte på en åländsk ministers agerande utan har att göra med ett vägval som en finländsk myndighet gjort.
Kanske går det att under fortsatta diskussioner ändra på det här. Kanske går det inte. Oavsett vilket tyder allt på att det är mot polisstyrelsen och ansvariga finländska ministrar ansträngningarna i så fall bör riktas.

Niklas Lampi