Det var över 400 personer från polisen, försvaret, gräns- och sjöbevakningen samt skattemyndigheterna som med helikoptrar, flyg och båtar stormade ryskägda företaget Airiston Helmis sjutton fastigheter i Pargas i Åbolands skärgård. Fastigheterna är strategiskt placerade längs djupfarleder, bebyggda med stora hus, stora betongbryggor och helikopterplattor. Företaget har köpt marinens avlagda fartyg som ligger vid en stor betongkaj. Enligt Hufvudstadsbladet är alla holmar, som ägs av företaget, försedda med egna generatorer för att trygga elförsörjningen. På ön Säckilot med två stora villor och två radhus har företaget ett eget vattenreningsverk. Fastigheterna är kameraövervakade och försedda med tillträde förbjudet-skyltar. Airiston Helmi har uppgett att dess verksamhet är turism och inkvartering samt ägande och uthyrning av fastigheter. Men någon turistisk verksamhet har aldrig kommit igång.

Centralkriminalpolisen uppger att tillslaget mot företaget beror på misstanke om olika former av ekonomisk brottslighet såsom grov penningtvätt, grovt skattebedrägeri och grovt bokföringsbrott. Under stormningen beslagtog polisen en halv miljon euro – gömda i plastpåsar! I skrivande stund har över tre miljoner euro hittats i kontanter. Plus utländsk valuta.
Men det blir ännu märkligare.
Enligt Hbl har Airiston Helmi åren 2007–2014 köpt fastigheter i Åboland för flera miljoner euro, trots att bolaget inte har några intäkter. I fjol fick företaget ett kapitalån på 5,5 miljoner euro, räntefritt och utan att säkerhet krävdes, och det trots att bolaget går med förlust. Vem eller vilka som lånat ut pengarna framgår inte av revisionsberättelsen, inte heller vem som tidigare lånat miljonbelopp räntefritt och utan säkerhet till bolaget.
Två personer är nu häktade för penningtvätt i denna härva, en rysk och en estnisk medborgare.
Centralkriminalpolisen förnekar att stormningen skulle ha något att göra med säkerhetspolitiska överväganden men är det rimligt med en så här massiv insats om misstankarna ”bara” rör ekonomisk brottslighet? Finländaren Tomas Ries, lektor vid försvarshögskolan i Stockholm, tror inte det. Enligt honom tyder mycket på att insatsen gjordes för att det handlar om strategisk känsliga områden vid farleden in till Åbo hamn som köpts av ryssar. I en intervju i Radio Vegas nyheter tillägger han ”och förstås att komma till Åland”.
Anna-Lena Laurén, Hbl:s Pargasbördiga korrespondent i Moskva, beskriver det som ”struntprat” att myndigheterna enbart skulle undersöka ekonomisk brottslighet i detta fall. Hon tror inte att Kreml planerar att invadera Pargas utan att det faktiskt handlar om skurkar som ägnat sig åt penningtvätt. Men hon tillägger: ”Något som jag däremot inte tror, utan med säkerhet vet, är att stormakter bryter regler när det passar dem, att Kreml kan konsten att använda sig av ombud och att ryska armén har gjort sig känd för skickliga maskeradoperationer”.
När det nu står klart att också Skyddspolisen medverkar i utredningen förstärks teorin att det inte bara handlar om ekonomisk brottslighet. Att de finländska myndigheterna slog till med stor styrka ska förmodligen ses som en tydlig signal: Hit men inte längre! Att man sedan, officiellt, väljer att låta misstankarna röra ”bara” ekonomisk brottslighet och inte säkerhetspolitik handlar om diplomati. Som Laurén påpekar: Den som signalen är riktad till förstår ändå.
Också på Åland finns det, sedan länge, fastigheter i rysk ägo, Solkulla i Kvarnbo och Kuggbölebergen som ryska staten tvångsinlöste av familjen Grüssner. Ingen utbyggnad av vare sig helikopterplattor eller andra anläggningar har veterligen hittills varit aktuell.
I Finland pågår nu beredningen av lagstiftning som ska begränsa utlänningars markköp. På Åland har vi, tack och lov, våra egna regler för jordförvärv. Som Ilta-Sanomat påpekar kan medborgare från vilket land som helst köpa mark i Finland lättare än finländare kan köpa mark på Åland. Så bör det förbli.
Utan att vilja piska upp rysskräck är det ändå skäl att vara på sin vakt. President Sauli Niinistö har konstaterat att det finns en risk för att bulvaner utnyttjar öppenheten i det finländska samhället. Och det är lätt att hålla med Anna-Lena Laurén när hon påpekar att den som inte rustar för alla eventualiteter är dum.

Kerstin Österman