”Här tar vargen rådjurskidet”, rapporterar Ålandstidningen den 9 juni. I slutet av april filmas två vargar nära Svinryggen och två dagar senare kräver djurägare på ett stormöte krafttag mot vargen.
Förra måndagen kom så den första rapporten om ett dödat får i Samuelstorp i Hammarland. Med stor sannolikhet är det vargen som kalasat på tackan. Två viltkameror har satts upp för att se om vargen på nytt kommer till samma dukade bord. Landskapsregeringen har informerat sig om saken och diskuterar skyddsjakt men avvaktar tills vidare.
Det är inte bara till Åland som vargen hittat. I Österbotten gör befolkningen dagligen vargobservationer och flera vargrevir har etablerats. Farmrävar, får och hundar har rivits och bitits ihjäl.
I Västnyland finns cirka tio vargar i två revir. I Ingå närmade sig en varg en lekande tvååring hemma på gården mitt på ljusa dagen i maj. Pappan såg vargen, tog med sig barnet in och ringde polisen men när de kom till platsen var vargen försvunnen. Från flera håll rapporteras det om hur vargen gått över dagisgården och rört sig nära intill bostadshus. Föräldrar vågar inte längre låta barnen leka ute ensamma.
Så kan vi inte ha det och så ska vi inte heller behöva ha det. De två eller flera vargar som finns på Åland är inte heller de skygga för människan, de verkar tvärtom nyfikna och lekfulla. Och eftersom de titt som tätt på lilla Åland stöter på människor vänjer de sig och har inte respekt för oss som går på två ben.
Ingen av oss vill vara pappan som märker att vargen spanar på det lekande barnet.
På sociala medier förekommer det gott om ironiska och hånfulla kommentarer om att landskapsregeringen inte gör något, är handlingsförlamad och bara bugar sig för EU:s vargpolitik. Om vargarna gick på gatorna i Mariehamn och Bryssel skulle det nog vidtas åtgärder men oss på landet bryr sig ingen om, låter det i kommentarsfälten.
Det stämmer inte. Landskapsregeringen har uppenbarligen gjort det man kan göra. Nu finns ett beslut att vargen får skjutas om den attackerar eller står i beråd att attackera ett tamdjur. Detta beslut blir nu lag om akut skyddsjakt på varg, det har ett enigt lagting gått in för.
Vargen har ett särskilt skydd i EU:s habitatdirektiv. Skyddsjakt är tillåten men bara för att förhindra skada. I praktiken ska andra åtgärder först vidtas, först som en sista utväg, och för att lösa en akut situation, får vargen skjutas. Skyddsjakten ska vara direkt kopplad till den individ som orsakat skadan.
Så att tillåta allmän vargjakt är att tillåta lagbrott. Det kan en regering naturligtvis inte göra.
I sammanhanget kan det vara skäl att påminna om att till exempel katt och kaniner inte har något ekonomiskt värde, enligt habitatdirektivet. Att vargen tar huskatten är alltså ingen allvarlig skada i habitatdirektivets ögon och därför kan bestämmelserna om skyddsjakt inte tillämpas. I stället är det strafflagen som tillämpas på den som eventuellt skjuter en varg som anfaller tamkatten, påpekar jaktförvaltare Robin Juslin. Skytten kan slippa straff om hen handlat i nödtillstånd.
Nyligen kom finländska Naturförbundets (Luonto-Liitto) varggrupp med ett upprop mot lagförslaget om skyddsjakt på Åland. Vargen måste få leva, också på Åland, stoppa utrotandet av de stora rovdjuren på Åland, vargen hör till den åländska naturen, heter det i blogginlägget. Inlägget illustreras med en bild där personer håller upp skyltar med orden ”Shame on you Åland” (Skäms Åland). Det är naturligtvis fritt fram för varggruppen att tycka så.
Att vargen tillhör den åländska naturen är dock en sanning med modifikation. Visst har det för länge sedan funnits varg på Åland men då såg samhället helt annorlunda ut. Den allmänna uppfattningen i dag torde vara att Åland är för litet och våra skogsområden för splittrade för att hysa varg. Vargen är ett stort rovdjur som behöver både yta och tillgång på villebråd. Åland har visserligen gott om rådjur men risken är överhängande att vargen snabbt börjar inse att även till exempel får och kalvar på bete är lättåtkomlig föda.
Mats Nylund, ordförande för Svenska lantbruksproducenternas centralförbund, skrev i sin blogg för mer än ett år sedan att vargproblemet måste tas på allvar. Det är lätt att hålla med honom om att tilliten mellan befolkning, myndigheter och forskning är viktig att bevara eller återupprätta.
Så ni som makten haver, sätt press på EU att ändra sin vargpolitik. Vargen ska få finnas, absolut, men inte i tätbebyggelse och inte intill tam- och produktionsdjur. Den måste bort, på sätt eller annat.
Ingen ska behöva leva med ett stort, och potentiellt farligt, rovdjur in på knutarna.

Kerstin Österman