Som bonde lever man med och av naturen, i ett samspel som präglar människan mitt i själen. Man präglas av arvet, av respekten för det, som generationer skapat med hårt och slitsamt arbete. Man känner en stolthet att vara en del av kedjan som skapar mat för ålänningar, men samtidigt en frustration när man ser ett ökande oförstånd och okunskap om vår landsbygd och dess näringar. I dagens betraktelse kommer jag att dela mina tankar runt den tid vi lever i i dag.
Jag känner allt oftare att vi som bor och lever på landet blir mer och mer i minoritet. Detta återspeglas också i vårt lagting där invalda från annan hemort än Mariehamn blir allt färre och tyvärr tror jag att den trenden förstärks i höstens lagtingsval om inte uppslitande debatter om antalet kommuner i framtiden väckt någonting.
Hela projektet med kommunreformen har varit osmidigt från början. Jag känner att regeringen inte lyssnat på oss ute på landsbygden och de ser oss antagligen som motsträvare. En smidigare start och en lugnare takt i framskridandet, på kommunreformen, hade på ett bättre sätt tagit tillvara den kraft som bor i oss alla. Nu är risken stor att många sätter sig på bakfötterna mot allt och blundar för det som också är bra. 
Detta har jag som bonde känt tidigare, senast när avbytarsystemet med våld skulle bort. Varför tvinga en förändring på folk i förtid och på det sättet skapa motsättningar och förtvivlan, när man kunnat vänta på en naturlig förändring som antagligen gett liknande resultat. De skulle tagit något år till, men man hade fått de flesta med på laget och det hade inte blivit dyrare.
Nu för tiden när det konsumeras som aldrig förr, har jordens tillstånd kommit i fokus och det ropas på gator och torg. Speciellt de unga är bekymrade för hur planeten mår.
Det är intressant att se hur man letar enkla lösningar som var och en kan göra. En vanlig lösning, som föreslås, är att man ska lägga om kosten. Man för fram den ena dieten efter den andra i ett tempo som gör varje marknadsanalytiker inom livsmedelssektorn gråhårig. Man ska bli vegetarian eller till och med vegan, eller åtminstone minska köttkonsumtionen.
Detta kan, i måttliga varianter, säkert för någon göra nytta, men allt bygger på att det finns ersättande livsmedel att tillgå, alltid. Dessa dieter, ofta med exotiska inslag är enligt mig ett överflödsfenomen. Vi som har allt vi behöver och mer där till, söker ytterligare sätt att känna sig speciell på. Då verkar det som om det inte är speciellt sexigt att äta och gilla köttbullar med en vilig gräddsås. Det kommer att bli riktigt utmanande för oss bönder att hänga med och att fortsättningsvis hålla konsumenten nyfiken och beredd att köpa lokalt. 
Allt oftare hör man hur det blivit ”inne” att förespråka en kost utan kött och mjölkprodukter. Att ta bort djuren ur näringskedjan är oklokt och bygger på att de som skapar mattrender verkar glömma bort hur allt hänger ihop. Djuren tillför näring och använder lokala resurser som annars skulle förbli oanvända. Hur fantastiskt är det inte att kon till exempel kan producera mjölk genom att beta på en stenig beteshage eller på gräs skördat från åkrar som inte passar till att producera grönsaker på.
Djuren har alltid varit en viktig resurs även för de som odlar vegetabilier, genom att restprodukten gödsel, måste ingå för att man ska få skördar och hålla marken i skick. Djuren har dessutom format landskapet och har gett oss på landsbygden arbete, arbetsplatser man inte lätt kan ersätta.
Det är mycket positivt att vi numera även på restaurang kan se varifrån maten kommer. Detta kan ytterligare tydliggöra och ge oss möjligt att välja. Det är för mig ett mysterium att inte flera restauranger och butiker tydligare väljer att endast eller i största möjligaste mån satsa på åländska råvaror. Detta, trots att, de flesta konsumentgallupar visar att man är mer och mer intresserad av att välja lokala produkter. Av naturliga orsaker är inte det lokala utbudet alltid komplett, men otroligt många fina råvaror finns att tillgå, så sist och slutligen handlar det om vad man som inköpare, på en butik eller restaurang, prioriterar.
Den moderna människan i dag är otroligt stressad och otålig. De förväntas att de mesta går att lösa väldigt snabbt och utan egna uppoffringar. Ibland blir man sjuk eller något i ens vardag fungerar inte optimalt. Då har man inte tid att vila eller låta tiden ha sin gång, nej då måste man hitta en snabb lösning som enkelt fixar allt. Det leder ofta till at stressen och frustrationen ökar. Man förnekar den viktigaste och mest hållbara lösningen, ta tiden till hjälp.
En kropp som får vila eller en hjärna som får samla tankarna en stund, fixar det mesta.
Till sist en reflektion kring fenomenet att det är så lätt att kritisera det vi har och att svartmåla allting. Visst finns det alltid saker som vi kan bli bättre på, men med facit på hand knallar det och går för Åland, riktigt hyfsat.
Det krävs naturligtvis en ständig utveckling, för att hänga med även framledes, men här är jag inte orolig. De flesta av våra näringar har lite nu och då mötts av utmaningar, som man hittat lösningar på eller så har man hittat ersättande näringar. Varför skulle detta inte vara möjligt i också framtiden, frågar jag mig. Så lägg alla skadeglädje-fasoner och annat negativt paller åt sidan och gör ditt bästa, samt fortsätt handla åländska varor och tjänster. 
En fortsatt god sommar till er alla!
Trygve Sundblom, mjölkbonde

Ålandstidningen