Tisdagens tillkännagivande, att Ålands penningautomatförening (Paf) ersätter de drabbade företagarna, tar troligen luften ur den rätt utbredda besvikelsen över hur ägaren landskapsregeringen lämnat brottsoffren i sticket, medan man fortsatt yvas sitt eget spelbolags varumärke som ovanligt ansvarstagande.
Sammanlagt återbetalar Paf 780.000 euro, vilket motsvarar den summa som den förskingrande bokföraren stal från de drabbade företagen, pengar hon alltså spelade bort på Pafs onlinespel, huvudsakligen.
Extra glädjande är beskedet att bokförarens oskyldiga företagspartner görs skadeslös och slipper det mycket orättvisa betalningsansvar hon hamnade i av juridiska skäl.
Paf har sagt att man ville avvakta rättsväsendets utredning i skuldfrågan innan man började fundera över en eventuell återbetalning. I april fastställde Åbo hovrätt tingsrättens dom från 2014 där en oidentifierad gärningsperson inom Paf fälldes för brottet penningtvätt av oaktsamhet. Hovrätten skärpte dessutom tingsrättens påföljd och höjde samfundsboten till 250.00 euro.
Men om det nu var en skuldutredning som behövdes, varför dög då inte tingsrättsdomen? kan man fråga sig.
I samband med tisdagens nyhet om återbetalandet kommenterar styrelseordförande Jan-Mikael von Schantz att det inte handlar ”om att lyfta av skulden för det ursprungliga bokföringsbrottet utan om att minimera konsekvenserna för de som drabbades”.
Det ska påpekas att varken Jan-Mikael von Schantz eller nuvarande vd Christer Fahlstedt var knutna till bolaget när förskingringshärvan pågick.
Ekonomiskt kommer inte Pafs verksamhet att påverkas mer än att resultatet vid nästa bokslut blir cirka 800.000 euro sämre än vad det annars hade varit.
”I förlängningen är det ålänningarnas pengar”, som vd Christer Fahlstedt konstaterar i onsdagens Ålandstidning.
Det är just detta faktum som gjort frågan så sårig i det allmänna åländska medvetandet: Kombinationen av åländska pengar och oskyldiga åländska brottsoffer.
Landskapsregeringen har Paf som en av inkomstkällorna när man lägger sin budget. Tack vare bidragen från spelbolaget blommar det åländska föreningslivet på ett sätt som är unikt i jämförelse med motsvarande småorter i resten av landet.
Samtidigt ska man inte sticka under stol med att offentligägda spelbolag är en problematisk verksamhet. Alla spelbolag har som grundförutsättning att spelarna alltid förlorar mycket mer än vad de vinner. De flesta spelare inser detta och betraktar spelandet som en mer eller mindre dyrbar hobby. Andra gör det inte och spelar bort mer än vad de har råd med, drivna av kicksökande och orealistiska drömmar om det livsförändrande klippet.
Efter den hårda debatt som förskingringshärvan utlöste har Paf på ägarnas och i förlängningen de åländska väljarnas uppmaning, skruvat till spelvillkoren för att försvåra för de storspelande spelmissbrukarna. Det talas inte högt om det men det är ingen hemlighet att spelbolagen i gemen drar in sina största pengar på ett relativt sett fåtal storspelare, varav många spelar på ett okontrollerat sätt.
Många av dessa utestänger numera Paf med sina nya maxgränser, vilket är bra. Deras pengar ska Åland inte bygga sitt välstånd på.
Paf fortsatta renommé och berättigande bygger nu på en fortsatt hård intern kontroll av potentiellt problematiska spelare. När det handlar om spelbolag är balansgången alltid hårfin.

Petter Lobråten