I sina kommentarer till det pågående arbetet med industrins höga kostnader är både näringsministern Camilla Gunell (S) och Ålands näringsliv Anders Ekström inne på att bristen på planering är en stor bov i dramat. Det hade varit mycket billigare att förse bostäder och industrier med vatten, el och avlopp om de hade varit mer samlade, inte utspridda över hela Åland.
Vår kommunstruktur och den, som Camilla Gunell uttrycker det, tama planeringen har till exempel gjort att den åländska tillverkningsindustrin inom livsmedel uppnått en i det närmaste maximal spridning. Vi har Fifax i väst, Dahlmans i söder, Orkla i norr, Nordic Trout i öster och Ålands trädgårdshall i mitten. Avståndet mellan dessa industrier skulle knappt kunna vara större ens i teorin.
Denna spridning och bristen på planering har inte bara gjort att vattnet, elen och avloppet blivit dyra, utan har även försvårat övervakningen och arbetet med att minimera industriernas miljöpåverkan.
Ålandstidningen har i olika omgångar skrivit om de problem som omgärdat Fifax landbaserade fiskodling i Eckerö. Bland annat har företaget åtminstone två gånger drabbats av en omfattande fiskdöd samt släppt ut processvatten i naturen, vilket fått till följd att en rågrannes skog fått stora skador.
Det som inträffat är i första hand Fifax ansvar, men även myndigheterna har skuld i att verksamheten fått bedrivas på ett sätt som drabbat rågrannar ekonomiskt eller skadat miljön genom att salthaltigt processvatten och näringsämnen släppts ut.
Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet har i stora drag gjort sitt bästa för att stoppa utsläppen av näringsämnen och vatten från produktionen. På samma gång verkar lagstiftningen vara märkligt tandlös för just fiskodlingar.
När det gäller däggdjur är reglerna extremt strikta, men så fort vi kommer under vattenytan är det rena rama vilda västern. När Fifax för andra gången på kort tid drabbads av en omfattande fiskdöd i september konstaterade ÅMHM att ”vi har inget med saken att göra så länge den döda fisken omhändertas på rätt sätt”. Är inte fiskars liv värda mer än så?
Sedan är frågan hur det kommer sig att Eckerö kommun agerat så tamt gentemot Fifax. Det är trots allt kommunen som beviljat bygglov åt en verksamhet som alldeles uppenbart tillfogat skada på åtminstone en rågrannes mark. Utsläppen från produktionen är ÅMHM:s ansvar, men i fallet med den förstörda skogen har antagligen hanteringen av dagvatten spelat en viktig roll, vilket är kommunens ansvar eftersom det ingår i bygglovet.
Det går inte att vrida tillbaka klockan, men visst hade en mer centraliserad planering av industriverksamhet på Åland varit ett föredra. Mer kompetens hade samlats på ett ställe, planeringen av industriområden hade blivit mer rationell och övervakningen av bygglov hade blivit effektivare och mer konsekvent.
Konkurrensen mellan ett stort antal kommuner om att locka till sig industrier kan skapa en nyttig dynamik i ett samhälle, men om dessa kommuner inte är tillräckligt stora och saknar rätt kompetens för att planera för och övervaka att dessa industrier sköter sig när de väl etablerat sig är nettoeffekten negativ.
Fredrik Rosenqvist

Fredrik Rosenqvist