Debatten om skärgårdens framtid har länge dominerats av frågan om färja eller tunnel till Föglö. En snäv debatt som missar de stora utvecklingsfrågorna – frågor som tillgång till arbetsplatser och inflyttning. Ålandstidningen bjöd därför in till debatt om skärgården under sportlovet.
En röst från varje skärgårdskommun fick möjlighet att lyfta sin vision om den åländska skärgården. Förhoppningen var att få till en konstruktiv debatt om skärgårdens framtid. Debatten har med vissa få undantag uteblivit. Ska det tolkas som att det bara är skärgården som bryr sig om skärgårdens framtid?
De olika debattörerna kom med konkreta förslag om hur skärgården kan utvecklas. Visst fanns frågan om förbindelser kvar. Den går inte att undgå på grund av det insulära geografiska läget.
Men det fanns även rena uppmaningar, som Satu Numminens konkreta uppmaning till alla med stugor i skärgården, att handla i den lokala butiken. Men det fanns även förhoppningar, som Mikaels Lundells, om att erfarenheterna av den landbaserade fiskodlingen i Eckerö ska leda till en utveckling av hela näringen och det i sin tur hela den åländska skärgården.
Om vi fortsätter lyfta fram debattörernas konkreta förslag ser vi snabbt att saker och ting inte löses av sig själv. Olika initiativ och stödprogram måste till för att nästa steg ska kunna tas. Annars finns en risk att den negativa spiralen inte kan hävas, den har redan nu pågått för länge.
Är det stödprogram som behövs måste vi ställa oss några frågor och vi måste alltid utgå från skärgården. Detta då det alltid är lättare att få växtkraft i något där idéerna uppstått lokalt. Då finns drivkraften och intresset. Så hur kan näringslivsintiativ i skärgården stödjas mer än man gör i dag?
Tankar om utlokalisering lyftes av debattörerna Mats Carlström och Björn Rönnlöf. Visst har utlokaliseringar fungerat på annat håll och kanske är det självklart att saker som direkt påverkar skärgården kunde utlokaliseras, som till exempel Ålandstrafiken. Att det i sig skulle rädda skärgården är däremot långt ifrån självklart.
En lyckad utlokalisering kräver både vilja och kompetens – frågan är om det finns? Frågan är adekvat då vi ser tillbaka på såväl bankernas som Åland Posts rekryteringsutmaningar i skärgården. Där jobben funnits men ytterst sviktande intresse från potentiell arbetskraft. Detta kan förvisso variera över tid men det är viktigt att konstatera att jobbmöjligheter inte alltid per automatik leder till arbetstillfällen.
Är det då kanske bättre att lyfta Brändöbon Malin Sandberg-Holmström tankar?
Hon lyfte behovet av att locka barnfamiljer till skärgården. Sandberg-Holmström spekulerade i att stöd från landskapsregeringen inom turism och egenföretagande skulle få fler barnfamiljer att välja skärgården. Det finns redan många barnfamiljer som vill ta steget men de behöver en knuff i rätt riktning för att själva skapa sina jobb.

Skärgården är inte på något sätt död. Det finns vilja och entreprenörskap. Inte minst finns det eldsjälar. Så länge dessa finns så finns möjligheter.
Det får inte bli som Föglöbon Maria Boström oroligt konstaterar att vi har ett offentligt samtal som många gånger bygger på det allmänna konstaterandet att det är för sent för den åländska skärgården. Det finns många möjligheter, men det krävs vilja. Inte bara från skärgårdsborna utan från hela Åland – inte minst från de styrande.

Daniel Dahlén