Tidigare i veckan publicerade Ålandstidningen Nordregios rapport State of the Nordic Region. Av rapporten framkommer att utvecklingen av hushållens disponibla inkomst har varit svagare på Åland under åren 2011-2017 jämfört med de övriga nordiska länderna.
Utvecklingen har till och med varit negativ i majoriteten av kommunerna. Den största positiva utvecklingen i en enskild åländsk kommun var på 4,8 procent.
Genomsnittshushållens disponibla inkomst har samtidigt i länder som Sverige, Norge och på Grönland under samma period ökat med 10 till 20 procent.
Åland halkar således efter i utvecklingen. Samtidigt kan det vara bra att notera att inkomstklyftorna har minskat under samma period, medan den till exempel ökade i Sverige.
Av rapporten går det även att utläsa att Åland tillsammans med Finland nyligen gick om Sverige och nu har den äldsta befolkningen i Norden.
Orsaken går enligt Nordregio att spåra till att Åland och Finland inte har lika omfattande invandring som övriga Norden. En invandring som ofta drar ner medelåldern på befolkningen.
Detta är givetvis inte unikt om vi ser på övriga Europa men det är en utmaning att Ålands befolkning blir äldre. I synnerhet när det gäller arbetskraftsförsörjning och hur välfärden ska finansieras. Den åldrande befolkningen kan givetvis även fortsättningsvis bidra med mycket till samhället men långsiktigt är det ett problem. Det ligger i sakens natur.
När vi sedan kompletterar denna fakta från Nordregio med statistik från Åsubs om hushållens skuldsättningsgrad blir situationen än mer utmanande.
Skuldsättningsgraden på Åland har ökat. 2017 var den drygt 151 procent av den disponibla inkomsten. I Sverige var samma procent, enligt Svenska riksbanken, 186,7 procent och i Finland, enligt Finlands bank, 124,3 procent.
Givetvis går det att se mellan fingrarna och säga att vi har det bra på Åland - vilket vi har - men börjar vi inte rusta nu och göra oss redo för kommande lågkonjunkturer kan Åland få stora ekonomiska bekymmer och det kan bli tuffa tider för oss alla.

För även om vi bara koncentrerar oss på hushållens skuldsättning och frångår övrig fakta så är slutsatserna enkla och vetenskapligt fastslagna.
När hushållens skuldsättningsgrad ökar, ökar också risken för lågkonjunktur, vilket medför en instabilitet i hela samhällsekonomin. Det förvärrar även en lågkonjunktur när lågkonjunkturen är här. Räntor stiger och hushållen får mindre medel för såväl konsumtion som sparande, vilket även påverkar möjligheterna att investera. Detta späds på av att Åland har en inkomstutveckling som halkar efter de övriga nordiska länderna.
Helt enkelt en negativ spiral.
Så vad kan vi göra? Vi behöver ha in- och återflyttning för att få fler ålänningar som kan bidra till samhällsekonomin. Vi behöver fler framgångsrika företag och vi behöver tillväxt på alla fronter. Men framför allt behöver vi vara medvetna om den verklighet som råder och fatta beslut utgående från den, snarare än att fatta beslut från det som en gång varit.
Vi kan om vi vill. Vi har många goda sidor på Åland och många globala trender talar för oss. Vi behöver bara ta till vara dem lite mera. Jobba lite mera ihop. Kämpa tillsammans för att hitta lösningar. Och inte tro att det behövs stora revolutionsliknande lösningar. Utan lite i taget mot ett gemensamt mål: ett framgångsrikt Åland.
Det kommer inte komma av sig självt, utan det krävs hårt arbete. Ingen annan kommer heller att göra det åt oss, vi måste göra det själva.
Då får vi tillväxt och växande inkomster som ger oss möjligheter att inte bara minska skuldsättningsgraden utan också att ta oss an kommande utmaningar.

Daniel Dahlén