”Agatha Christies Hjerson” är den första Agatha Christie-spinoffen någonsin och bygger på en en fiktiv karaktär i en av hennes böcker, mästerdetektiven Sven Hjerson.
Publiken får följa fyra mordmysterier i klassisk whodunnit-anda med ledtrådar som pekar åt än det ena, än det andra, hållet.
Pusseldeckargenrens intriger, oväntade vändningar och välsnickrade upplösningar känns igen. ”Hjerson” följer också Christie-mallen genom att placera det första mordet på en resa med ett bestämt antal misstänkta, ombord på en Finlandsfärja.
Serien rättar sig efter vissa traditionella mönster men bryter mot lika många. Till skillnad från Hercule Poirot-filmerna är det inget kostymdrama och handlingen utspelar sig i nutid.
Tv-seriens Sven Hjerson, som spelas av Johan Rheborg, kommer ursprungligen från Åland dit han tvingas återvända för att reda upp gamla ärenden.
Hjerson är en excentrisk och legendarisk brottsutredare som dragit sig tillbaka och lever ett isolerat liv. Men han kontaktas av den envisa dokusåpaproducenten Klara Sandberg, spelad av Hanna Alström, som vill få med honom i en tv-show. Hon lyckas nästla sig in i hans liv och en oanad detektivduo bildas.
Hjerson är oemotståndlig som socialt avig och bisexuell vegan, svårt förtjust i kändisskvaller och gamla vinyler. Han är principfast, har en fantastisk förmåga att genomskåda människor och bryr sig inte om vad någon tycker. Han kommer med dräpande repliker som ”jag blev skjuten i går, det stör mig en aning” och ”Majvor, min solstråle, Ålands egen Lady Gaga”.
Johan Rheborg använder sina funny bones i gestaltningen av Hjerson, som att oblygt sträcka ut sig i naken prakt på bastubänken efter sina vinterbad.
Dynamiken är fin med Hanna Alström som ger liv åt den livskrisande och irriterande, men gatusmarta Klara. Trots att de är två säregna karaktärer känns det trovärdigt att de finner varandra. Ofta är huvudpersonernas storylinjer mer intressanta än själva mordmysterierna.
Åland är en viktig del av hjärtat i ”Hjerson”. Tittarna får bekanta sig med både den åländska polisen, Ålands rikaste familj, lokal media och galna öbor.
Lokala statister och skådespelare syns, man kunde till och med ha använt sig av ännu fler. Klädd i blåställ och med bred dialekt bjuder Matts Stenlund på en övertygande gestaltning av en åländsk båtföreningsordförande i den tredje episoden.
Handlingen utspelar sig i miljöer som Sjökvarteret, Nabben, Käringsund, Degersand och Sankt Görans kyrka. Inspelningsplatserna är väl valda och säkert har Åland Film Commission haft ett värdefullt finger med. Men även inspelningsmiljöerna utanför Åland är omsorgsfullt utvalda och det finns inte en bildruta utan snygg scenografi.
Det Åland som visas upp är vintrigt, ödsligt, vackert och kargt. Agatha Christie-fansen sägs vara hängivna men att serien skulle locka till fotspårsturism är tveksamt. Det är särskilt påtagligt i scenerna där det blåser regntöad snöslask på tvären i ett grått Mariehamn. Men i bästa fall påminner det tidigare sommarsvenskar om att Åland fortfarande finns kvar efter pandemin.
Nästa gång får ”Hjerson”-teamet komma hit en annan årstid, för deckarduon Hjerson och Klara förtjänar en andra säsong.
”Hjerson” är ingen mörk, realistisk mordserie. Det är udda feel good-underhållning – lättviktigt, humoristiskt och charmigt. Ibland gränsar det till det parodiska och blir lite svårt att ta på allvar.
Förutom starka huvudkaraktärer är styrkan är att den är okonventionell, lekfull och gör sitt jobb som välsnidad deckarsudoku.