Hela konstmuseet är dovt upplyst. På varje vägg hänger flera stora akvareller med väldigt blandade motiv. Bland annat bjuds besökaren på inblickar i ett höghusliv utifrån, ett stort mörkt lastfartyg med ett kyssande par och ljusa men smutsiga bilder från Lofoten i Norge.
– Från vår sida ville vi visa på bredden och skickligheten i Lars Lerins konstnärskap, säger Susanne Procopé Ilmonen, överintendent på Ålands konstmuseum.
Utställningen med Lars Lerin är Ålands konstmuseums jubileumsutställning för Åland 100. Konstintendent Heidi Berthén anser att utställningen ligger rätt i tiden.
– Det är säkert många som inte haft möjlighet att resa och titta på konst, så det här blir en fläkt från omvärlden, säger hon.
Aldrig varit på Åland
På grund av den rådande pandemin är Lars Lerin inte på plats i konstmuseet. I stället får media möta honom digitalt när han sitter i sitt vardagsrum i sin villa vid Vänerns norra strand.
– Jag har bara åkt förbi Åland under litteraturkryssningar. Jag föreställer mig vackert blankspolade klippor som jag måste komma och undersöka, säger han.
Verken som hänger i utställningen hänger utan ramar eller glas som skyddar dem.
– Jag vill att man ska komma så nära verken som möjligt. Det är trevligt när man slipper blänket från glaset.
Målar varje dag
Lars Lerin är en produktiv konstnär som har målat nästan hela sitt liv.
– Jag målar nästan varje dag. Nu har jag fått tumma lite på det när jag har småbarn som man ska leka med, säger han.
 Han har ofta flera verk på gång och hans måleri är ständigt pågående.
– Jag börjar dagen där jag slutade dagen innan. Det är en process som hela tiden pågår.
Att arbeta med flera verk samtidigt håller i gång ett aktivt arbete.
– När man laserar måste det alltid torka emellan, då är det bra att ha en annan bild att arbeta på.
Under hans ständigt pågående arbete kan det vara svårt att säga när ett verk verkligen är färdigt.
– Det händer att jag upptäcker efter ett halvår att det är något som måste tas bort eller läggas till.
Tillflyktsorts och hjälp
Målandet är något Lars Lerin inte kan tänka sig att vara utan.
– Det är en drift som utvecklats genom åren. Jag ser det inte som ett tvång. Det är en lycka att jag fortfarande tycker om att måla.
Genom åren har målandet varit en tillflyktsort för honom.
– Det har hjälpt mig igenom svåra tider i mitt liv, men också funnits där när det varit bra. Det har följt mig genom hela livet.
Tillbaka till Lofoten
Under 13 år bodde Lars Lerin i Lofoten i Norge, han flyttade tillbaka till Sverige vid millennieskiftet.
I urvalet av verk som nu hänger i konstmuseet har Lars Lerin valt ut en handfull från år 2020 med motiv från Lofoten.
– Det är ett fantastiskt landskap. Jag var väldigt trasig när jag var där, men jag längtar alltid tillbaka.
Han menar att det finns sådant som man aldrig blir riktigt färdig med.
– Det finns mycket från när jag var 20-25 år som jag ser på ett annat sätt nu. Det är någon dragningskraft  som gör att det är svårt att släppa taget, jag hittar ofta en ny vändning på det, säger Lars Lerin.
Inspirerad av havet
Lars Lerin har en stor kärlek till havet.
– Min mormor är född på en fyr utanför Bohuslän, så jag spenderade mycket av min barndom där. Det är något som sätter sig i blodet tror jag. Jag känner mig alltid hemma vid havet. Det var säkert därför jag fann mig som hemma i Lofoten.
I dag bor han vid Vänern, ett innanhav.
– Men det är inte riktigt samma sak. Det luktar inte av tång på det där speciella sättet, det är lite skillnad, säger Lars Lerin.
Hoppas komma på besök
Även om utställningen inte har någon vernissage hoppas Lars Lerin ha möjlighet att besöka Åland i sommar.
– Jag ser verkligen fram emot det, säger han.
Från konstmuseet hoppas man ha möjlighet att ordna ett evenemang i samband med Ålandsbesöket.
– Det går inte att säga hurdant evenemang det blir, det beror helt på hur situationen ser ut. Något vill vi ordna, säger Heidi Berthén.