- Det här faktiskt min nittioandra utställning, varje år ställer jag ut någonstans och då handlar det om nya saker, säger Guy Frisk och tar en paus i utställningsarbetet på galleri Skarpans.
I kväll är det vernissage på hans utställning Som att plocka smultron.
KONST Titeln på utställningen har en bra förklaring.
- När jag började plocka fram arbeten från hyllorna hemma så var det en känsla av att hitta smultron, en känsla av att upptäcka saker på nytt, säger Frisk.
Hemma i ateljén i Lumparland har han över tusen arbeten.
- Jag är sån att jag vill ha dem själv så länge som möjligt. Jag har ett behov av att gå tillbaka till mina tidigare bilder för att se vad det kan bli av dem idag, säger han och förklarar han är kung åtminstone i sitt eget målarrike.
Blandar friskt
Utställningen här är både retrospektiv och en blick in i vad som komma skall.
Här finns bilder från tidigt 60-tal, många av dem från Kökar, här finns bilder ur hans robotserie samt en rad självporträtt från olika år.
- Totalt har jag väl målat över 60 självporträtt. Jag brukar göra det när jag kör fast, säger Guy Frisk.
Han har också tankar om att göra en egen utställning med självporträtten som bas interfolierade med andra verk.
- Jag har tänkt mycket på hur människor spelar roller och ljuger hela tiden i smått och stort. Alla gör det, jag också så klart, säger han.
När porträttserien är klar för utställning har han inte bestämt men när man kommer till en slutpunkt så blir det naturligt.
En utställning han skulle vilja göra är sommarutställning i Ålands konstmuseum, men det har han inte fått grönt ljus för, ännu.
- Förra gången jag ställde ut där så skänkte jag tretton målningar till museet, så de har Frisk i samlingarna, säger han.
Nostalgi
Nyfiket undrar man vilka känslor som väcks när en konstnär tittar på sina ungdomsmålningar.
- En stark känsla är nostalgi. Om man ser på mina bilder från Kökar på 60-talet så ser man ju att det landskapet, med just de husen och de miljöerna, det finns inte längre. Visst finns landskapet, det lappländskt karga, men verkligheten idag är en annan, säger Guy Frisk.
Ett av självporträtten är målat på Kökar på 60-talet. Guy sitter och visslar vid en tom ram.
- Nå, jag tog bara med mig skissmaterial när jag for till Kökar. Och så fick jag sådan lust att måla och det enda jag hade med mig var en tom kilram. Vad kan man annat göra än vissla då?
Tidsfilter
Många av målningarna här är omtolkningar av motivkretsar han använt. Som robotbilderna som nu fått en mörkare och dovare framtoning.
- Det är ju så tiden fungerar, som ett filter. Man påverkas av allt man ser och känner och det visar sig i sättet att angripa problem, säger Frisk.
En sak han funderat en del över är hemmahörigheten.
- Jag är ju inflyttad till Åland, som så många andra, och nu är jag så fast rotad här att man skulle få bända loss mig med spett. Men i Finland är jag "hurri" och i Sverige är jag "finne" och här på Åland kallas jag "inflyttad". Nog är det konstigt!
Han är också genuint oroad av hur svenskan i Finland blir mer och mer osynlig.
- Ta nu bara gallerierna. De använder sig av finska och engelska i presentationer, inte av svenska. Fast det finns många svenskspråkiga konstnärer i Finland, säger Guy Frisk med eftertryck.
Här på Skarpans är det i alla fall svenska som gäller och vill man se på smultronen ur Frisks samling får man passa på för den 28 februari tar utställningen slut.

Ålandstidningen