I samband med öppet hus i Breidablick visades Finströms gömda historieskatt i källaren. Rainer Kronstam visade besökarna föremål från gårdarna i trakten med flera hundra år på nacken.
FINSTRÖM Jordbruksredskap, jaktutrustning, sjömansporslin och vardagsföremål från 1700-talet och framåt trängs i det lilla utrymmet i källaren i Breidablick.
-Visst skulle det vara bra med en större lokal, men det är fint att vi har det här, under många år var föremålen magasinerade, berättar Rainer Kronstam.
Det är tur att han är på plats, för många av föremålen är svåra att identifiera. Spår från tider och metoder som sedan länge sedan har försvunnit.
Hur kommer det sig att du vet så mycket om de här föremålen?
- Man har väl alltid varit intresserad. Ända sedan uppväxten. Man måste ha varit fruktansvärt frågvis som barn och på så sätt lär man sig, antar jag.
Mycket har slängts
De flesta av föremålen samlades ihop i Finström av ungdomsföreningen under 1920- och 30-talet. Först på 1970-talet fick de sin utställningslokal i Breidablick. Sedan dess kommer det in nya föremål. Senast nu på lördagen. Rainer Kronstam visar upp emaljskålar, fat och koppar från Pålsböle skola.
-De användes när jag gick där minns jag, det är bra att någon har tagit dem tillvara.
Finns annars sådana här föremål kvar på gårdarna i Finström?
-Det finns en del på vissa ställen, men andra har inte brytt sig om att ta tillvara på dem.
Rainer Kronstam säger att få av föremålen är specifika för Finström, troligtvis var variationerna inte så stora i de åländska hemmen. Men bland utställningsföremålen finns dekorer av en svensk dekorationsmålare bosatt i Finström.
-Det påstås att det var han som inspirerade Karl-Emanuel Jansson att börja måla, han bodde i närheten.
Smyckning i trä
Den största skillnaden mellan dåtidens och nutidens föremål är den mellan handkraft och elektricitet. Rainer Kronstam visar upp ett ok och en såstång, båda för att bära vatten eller mjölk. En annan klassiker är korgträt som man bar korgen med eller droppande fisk. Han visar också kärnvippen som satt fast i taket så att man skulle få det mindre arbetsamt när man kärnade smör. På en vägg sitter snickeriverktyg, på en annan jaktredskap.
-Det här är ett vargnät som man spände upp där vargen gick, visar han.
En rad föremål förknippade med hästar finns också. Det mesta gjort i trä, exempelvis en sadel och stiligt utsnidande rankor som man fäste om hästens hals.
-Det var knappast bekvämt för vare sig hästen eller ryttaren, men det var ett sätt att vara fina för att kunna visa upp sig på vägen, säger han.
Sjöfartsfläktar
Sjöfartens tid syns också i form av importerade föremål och sjömanskistor. Ett pipställ med långa pipor samsas med väggur och porslin, fina föremål inköpta utomlands.
Vilket är ditt favoritföremål?
- Åh, det är nog många det. Jag är smått förtjust i det mesta här.
Varför är det viktigt att bevara de här föremålen?
-Det finns ett intresse att se hur folk har levt och vad de har använt i vardagen, utan den kunskapen blir vi historielösa.
Finns det något vi kan lära oss av hur de levde tycker du?
-Bland annat synen på föremål. De hade redskap som höll och man kastade inte bort saker så lättvindigt.
Vilka föremål som används i Finström i dag borde bevaras till eftervärlden?
-Oj, det är svårt att säga, jag vet inte om fantasin räcker till för att svara på det.
Tone Nordling