Revyn ”Fina pipor” av komikerna André Wickström och Stan Saanila hade premiär på Svenska Teatern i Helsingfors på onsdagskvällen.
– Det var en jättefin kväll. Vi fick ett otroligt stort, fint och varmt mottagande av publiken som skrattade, applåderade och tjöt – precis som det ska vara när det är revy, säger skådespelaren Emma Klingenberg och fortsätter:
– Man kan aldrig veta hur humor landar, det är så personligt. Det var väldig spännande när vi skulle spela den för första gången för publik, när vi bara spelat för en tyst salong tidigare. Sedan ska man hitta rytmen med publiken och deras skratt.
Revyn driver med finlandssvenskheten och det knutpatriotiska, säger Ålandsbördiga David Lindström, som är informatör på teatern.
– Man känner nog igen sig.
Utan att avslöja för mycket berättar han att den åländska sketchen utspelar sig på Åland turistbyrå, där det diskuteras hur man ska få turister till landskapet. Emma Klingenberg, som själv delar sin tid mellan Helsingfors och Hammarland, spelar en av damerna som leder mötet.
Bild
– När det är humor får man dra med grova linjer. Vi är flera i den scenen som pratar något slags åländska, men det är bara jag som har Ålandsanknytningen. Fast det är inte som att jag skulle prata åländska dagligdags, säger hon.
Skådespelarna i sketchen har fått coachning i åländska av regissören Ida Kronholm.
Svår konstform
Det här är första gången på 15 år som Svensta Teatern sätter upp en revy.
– Det är en konstform som man ska värna. Är man från Åland eller Österbotten är man van med revyer, men i Helsingfors spelas inte revyer. Och på finska teatrar spelas det inte alls, säger David Lindström.
Han tycker det är roligt att sätta upp en revy för en publik som kanske inte ens vet vad en revy är, och säger att man lika gärna kan kalla det en show eller musikalisk sketch.
Från att ha varit en konstform på tillbakagång tror David Lindström att revyer ligger rätt i tiden.
– Det är så mycket krig och man bli deppig när man tittar på nyheterna. Man behöver få skratta och vara glad emellanåt. Och det ligger i tiden att göra satir på samhällsaktuella saker.
Han säger att det är lätt att man underskattar underhållning som dörrspringarfarser och revyer.
– Men skådespelarna säger att det är det absolut svåraste att göra. Det ska vara rätt tajming för att humorn ska gå fram. I en revy byter man karaktärer och kläder hela tiden.
Emma Klingenberg håller med.
– Man ska balansera underfundiga texter som på något sätt kommenterar samtiden, och hitta det roliga i det. Man kan göra det på väldigt många olika sätt.
Nyskriven musik
På scenen står sex skådespelare. Emma Klingenberg lyfter även musiken, huvudsakligen komponerad och arrangerad av Kristian Nyman.
– Vi är ett härligt gäng som gör det här tillsammans, säger hon.
Revyn ”Fina pipor” spelas fram till valborg 2024 – med undantag för ett uppehåll i januari–februari.
Blandade omdömen av recensenterna
Pontus Kyander, Svenska Yle: ”Vad får du om du blandar fyra mått Monty Python, tre mått Saturday Night Live och lika mycket Galenskaparna, sju rågade skopor musikal, en hel hink lokalrevy och sex… begåvade artister på scen uppbackade av en tät och kompetent orkester bakom fondväggen?
Jo, du får alldeles riktigt Svenska Teaterns återuppståndna revytradition förkroppsligad i Fina pipor. Revypperlig underhållning – nu i färg.
(…)
Det är, ska det sägas från början, roligt, fartfyllt, obscent, fisfyllt, ordvitsigt, dialektskojigt, dansant, mycket sjungande och särdeles finlandssvenskt. Det är, för en observatör utanför den finlandssvenska kretsen, också ett avsiktligt och oavsiktligt avklädande av den finlandssvenska identiteten.
(…)
Under förutsättning att du tål en stor dos rojsighet, krabbis, morkis och allehanda tassighet är detta föreställningen för dig. Den är välspelad och välregisserad och står inte still annat än när det behövs (som återhämtning för publiken och ett av många kostym- och sminkbyten för ensemblen), scenografi och ljus medger helt sömlösa övergångar, koreografin är enkel men rolig, musiken konventionell men effektiv, sångarna angenämt (nöd)rimmade och snyggt framförda. Ett gott skratt förlänger som bekant käften, och mina mungipor återfanns strax bakom öronen efter föreställningen. Blev jag klokare? Jo, lite.”
Otto Ekman, Hufvudstadsbladet: ”Svenska Teaterns revy Fina pipor är en trygg tidskapsel där inte mycket förändrats sedan mina första upplevelser av finlandssvensk komedi i ungdomen.
(…)
Till en början känns det skönt att inte behöva tänka så mycket, och mellan raderna anas ändå vissa glimtar av djupare självmedvetenhet, mod och raffinemang. Men mot slutet blir det ändå lite väl syrefattigt i bubblan.
(…)
Tyvärr är dessa guldkorn för få för att bära upp den mastiga tvåtimmarshelheten. Att de bästa momenten till största delen kommer i den första akten gör den andra akten till en allt mer frustrerande och plågsam väntan på överraskningar som sällan kommer. Men så är jag kanske inte målgruppen heller. Den majoritet av publiken som kommit för att få en trygg kombination av bekräftade fördomar och bekanta referenser har ingen anledning att lämna salongen missnöjd.
Att författarna Stan Saanila och André Wickström haft fingertoppskänsla att leverera detta utan övertramp eller otillbörligt plumpa sparkar neråt är också värt en eloge. Men personligen hade jag gärna fått min bekvämlighetszon utmanad av något mera vågat än slängar om att teaterrecensenter är medelmåttor.”