Bankernas courtage för aktieköp är en djungel.
En sak lyser dock igenom växtligheten; det är mycket dyrare att köpa och sälja aktier på Åland än i Sverige.
Vi på Åland blir skinnade, onödigt skinnade och vi ska bli skinnade även i framtiden.
Det är så man ska uppfatta svaren på de frågor om courtage jag ställt till våra tre banker; Ålandsbanken, Andelsbanken och Nordea. Jag målade upp sex tänkbara aktieaffärer, tre i börslistade Viking Line och tre i ickenoterade Rederi Ab Eckerö.
Tanken var att bankerna skulle svara på frågan om vad aktieköpen skulle kosta i courtage.
Först ut att svara var Ålandsbanken. Mikael Mörn bryr sig inte om själva frågan. Han säger kort att man inte kan jämföra courtage i Finland och Sverige och att svenska kunder totalt betalar mer för sina banktjänster än vi i Finland.
Jaha.
Sådana svar bryr sig åländska småsparare inte om. Vi ser ju att Ålandsbanken skapat ett system för de rika, för dem med stora portföljer där courtaget inte har någon betydelse eller där det kan förhandlas ned ordentligt.
På Ålandsbanken ska småsparare vara aktieägare, inte kunder.
Men vänta nu, verkar inte Ålandsbanken även i Sverige? Hur är det där, inte har väl banken höga courtage och förvaringsavgifter i Finland men låga i Sverige?
Är det så, Mörn? Vad kostar det att för en svensk ÅAB-kund att över nätet köpa till exempel 100 aktier i matvarubjässen ICA? Och vad kostar det att ha dem liggande på nätkontot? Per månad. Inte fyra euro väl, som det skulle kosta i Mariehamn?
Svaret från Andelsbanken andas tillförsikt, lite tillförsikt. Även här är det lite krångligt men Hannes Byskata berättar att banken justerat ned courtaget för mindre affärer. Bra!
När det gäller aktieköp i onoterade Rederi Ab Eckerö slår han fast att banken ska ha 20 euro per affär, plus en procent av köpesumman.
EN HEL PROCENT! Det svider. Det är ohemult att ta en hel procent av mitt sparkapital när jag vill placera det i framgångsrika Eckerö.
Fy!
Ann-Charlott Lindström hos Nordea har tagit fasta på mina frågor och berättar vad courtaget är för köpexemplen i Viking Line. Och så skriver hon att man inte kan idka näthandel med Eckeröaktier eftersom aktien inte är noterad. Vad Nordea tar för att förmedla Eckeröaktier avslöjar hon inte, men jag antar att både Nordea och ÅAB har ungefär samma hemska enprocentiga taxa som Andelsbanken.
Dagens Industri som granskat courtage i Sverige berättar på tisdagen följande om Nordeas courtage i Sverige:
Aktieköp för 1.000 kronor kostar 1 krona (cirka 10 cent), köp för 25.000 kronor kostar 15 kronor (1,50 euro), köp för 50.000 kronor kostar 30 kronor (3 euro), och handlar du för 100.000 kronor betalar du 60 kronor (6 euro) i courtage. Inga sådana summor nämns av Lindström. På Nordea i Mariehamn kostar det minst 8 euro – cirka 80 kronor – att köpa aktier. Köper du för 6.400 euro är avgiften 12,80 euro och vid en större affär på 56.000 euro är courtaget 112 euro. Skillnad som mellan natt och dag mellan samma banks kontor i olika länder.
Jag vill påminna att Swedbank förra veckan, som första svenska storbank, meddelade att man slopar courtagen för småsparare med ett sparande under 100.000 kronor (cirka 10.000 euro). Nu väntar jag på att det lossnar även i Finland, och då kan ju våra framgångsrika banker på Åland föredömligt stå i första ledet.
Vad som sticker ut tycker jag är att våra tre banker tar ut courtage som växer ordentligt ju större affärerna är. Det är också obegripligt; en aktieaffär – som du när det gäller noterade bolag – genomför själv på din dator, kräver lika mycket av dig och bankens handelssystem oavsett hur stor den är.
Samma sak gäller för handeln med onoterade Rederi Ab Eckerö; det är lika mycket arbete för en bankanställd att genomföra en aktieaffär för 800 euro som att fixa en affär värd 56.000 euro. Det finns ingenting som motiverar några procentsatser i courtaget.
Det finns heller ingenting som motiverar olika courtagekostnader beroende på hur ofta du köper eller säljer aktier på nätet.
Det är såna här virrvarr av omotiverade kostnader som bankerna – även de i Sverige – skapat för att klå oss på pengar. De har behållit de krångliga systemen för att även i nollräntetider, då de inte betalar någon ränta alls på våra pengar, skinna oss. Det är ju just i dessa nollräntetider som vi försöker se om vårt sparkapital och vänder oss till aktiemarknaden.
Men nu ser fulspelet ut att rämna fullständigt i Sverige – som ändå haft ordentligt lägre courtage än i Finland – och nu förväntar jag mig att motsvarande utveckling sker här.
Vilken bank vågar bana väg i djungeln och införa okomplicerade enhetspriser för aktiehandel och förvar, humana priser som är lätta att förstå sig på och inte är hopkopplade med en massa omotiverade extratjänster. Vad säger de högsta cheferna i våra tre banker?
Eller är det här en för liten fråga för att högsta ledningen ska besvära sig?
Mosse Wallén
Mariehamn

Ålandstidningen