I ledaren ”Gå tillbaka till 'GÅ'” hävdar Daniel Dahlén att en nystart nu behövs för strävanden mot ett utvecklat självstyre för Åland. Han understryker i synnerhet behovet av återinförande av den så kallade residualprincipen.
Idén att Åland borde testa den dansk/färiska modellen, alltså att börja med att förhandla med statsmakten om att befrias och därefter själva få välja de behörigheter man vill ta på sig i lugn och ro, har framförts av lagtinget genom sitt ramlagsförslag
Lagtinget stöder detta genom sitt ramlagsförslag. Även om det förstås möttes med oförståelse eftersom man absolut vägrade att - som man såg på saken - skriva under någon blankocheck. Ändå smugglades där in ytterst begränsade och restriktiva referenser till residualprincipens tillämpning - tillsammans med fullständigt motstånd!
Det finns en djupgående skeptism som måste övervinnas, som dessutom hyses av många ålänningar själva. På samma sätt brukar de som ivrar för egen skattebehörighet uppmanas att presentera ett detaljerat förslag för hur det ska gå till och på vilket sätt det förbättrar situationen.
Enligt min åsikt är sådana krav att spänna kärran framför hästen. Sakfrågan kvarstår: ja eller nej till självbestämmande? Visst siktar väl Åland på detta övergripande mål? Utan ett sådant ställningstagande legitimerar några taktiska förbättringar bara den höga graden av beroende.
Ålänningarna måste bestämma sig på ett eller annat sätt. Tills dess fortsätter debatten vara ofokuserad och verklighetsfrånvänd.
Ålandskommitténs alldeles förlamade slutbetänkande resulterade i att Åland helt lade sig platt om sakfrågan om självstyre och istället prioriterade klumpsummans avräkningsgrund: Alltså en helt taktisk fråga.
De ändringarna som till slut kommer att införas är enligt min åsikt bara ett sätt för makthavarna i Helsingfors att köpa sig respit från åländska påtryckningar för utvidgat självstyrelse.

Robert Horwood
Eckerö

Ålandstidningen