Tanken med kortruttsprojektet var väl från början att få ner kostnaderna för skärgårdstrafiken och samtidigt göra trafiken ekonomiskt- och miljömässigt mer hållbar.
Den möjligheten har regeringen nu missat när de två månader före lagtingsvalet ingår ett stort avtal om färjetrafiken till västra Föglö 15 år framåt, utan att utreda bland annat alternativet med vägtunnel.
Regeringen skriver på sin hemsida att avtalet var det totalekonomiskt mest fördelaktiga, med en prislapp för första året på 4,449 miljoner euro.
Det torde betyda att 4,449 miljoner inte är en fast kostnad per årunder avtalstiden och då kan totalkostnaden bli långt större än 66,7 miljoner som regeringen och minister Nordberg marknadsfört.
Om det i avtalet stipuleras att årskostnaden ska justeras med ett index varje år, till exempel med 2 procent som är EU:s inflationsmål, kommer totalkostnaden för färjtrafiken att uppgå till 90 miljoner. Ytterligare ska regeringen betala 5 miljoner för hybridfärjan.
Lägger man därtill kostnaderna för laddstationer för hybriddriften, vägbyggen över Gripö och en 18 meter hög bro över Spettarhålet kräver de investeringarna cirka 40 miljoner ytterligare.
Man frågar sig, vad har regeringen och minister Nordberg uppnått med dessa stora investeringar efter 15 år? Man har fortfarande kvar ett färjpass som kan kosta sex (6) miljoner per år i drift efter 15 år.
Man kan fråga sig varför regeringen inte har övervägt att bygga en tunnel till Föglö? Kostnaden för en vägtunnel har av ett privat initiativ beräknats kosta 125-130 miljoner. Sådana tunnlar byggs och fungerar i Norge och på Färöarna.
Hade regeringen tagit med en tunnel som alternativ hade det upplevts som framtidsorienterat, ekonomiskt och miljömässigt hållbart. Men tydligen är varken ministern eller regeringen besjälade av att på riktigt tänka nytt och få ner både kostnaderna och miljöbelastningen för skärgårdstrafiken.
Ålands Framtid
Brage Eklund
Pia Eriksson
Rolf Granlund
Jenny Sindén
Peter Sandberg
Pelle Hägglund

Ålandstidningen