Åland är rikt brukar det heta. Vi tjänar mer än finländarna överlag, och vår sysselsättningsgrad gör närregionerna gröna av avund.
Vårt spelbolag ger miljoner till föreningar som producerar kultur och social service.
Men när det kommer till kommunerna, hur strukturerna ser ut och när man frågar sig om man lever upp till det som invånarna förväntar sig, enligt nordisk välfärdsmodell … ja, då är vi inte bäst i klassen längre.
Vi ligger hopplöst efter på socialvårdsområdet, och vårt komplicerade spindelnät av avtal, aktörer och byråkrati gör socialvården svår att greppa för de som berörs. Den blir dyr, begränsad och ofta saknas kompetens.
Vi har pratat om att låta bli att jobba i stuprör i många år nu. Att det måste till fler tvärsektoriella samarbeten. Att vi måste jobba förebyggande, och uppströms.
För var vi än står på den politiska kartan är det ett odiskutabelt faktum att det är dyrt att släcka bränder och reda upp där det redan gått väldigt snett.
Den här lagen sätter fokus på just det:
Man kan se lagen som en verktygslåda, men då ska verktygen användas också. Och dom ska användas på rätt sätt.
Och är man riktigt ärlig, så ligger rätt många verktyg kvar i kommunernas verktygslåda och dammar. Verktyg som kunde tas i bruk redan i dag, men som invånarna inte ens känner till att dom har rätt att kräva.
Naturligtvis kommer den ekonomiska verkligheten emot här, och en trängd kommun kan inte höja sitt skattöre hur mycket som helst. Men är enheterna större och man delar på resurserna så kan man bygga ut socialvården, utan att det på sikt blir lika dyrt som om vi skulle fortsätta som i dag.
Jag ser att allt leder fram till något riktigt bra. Socialvårdslagen och KST, som kompletteras med handikappslagen och klientavgiftslagen och implementeras samtidigt i de fyra nya kommunerna, i starkt samarbete med ÅHS.
Ålänningarna förväntar sig samma nivå som öster och väster om oss. Det ska vi ge dem.
Och jag är övertygad om att om viljan finns så kan man använda de här nya paragraferna till att göra livet lättare för många.
Låt mig ge några exempel.
Hemservice ger möjlighet att jobba med en familj i ett tidigt skede, långt före ett barnskyddsärende skulle upprättats. I sitt remissvar anser ÅHS att denna service inte borde vara avgiftsbelagd eftersom det starkt kan hämma benägenheten att ta emot hjälpen, och vi socialdemokrater håller med.
Boendestöd. Detta nämns inte egentligen konkret i lagen, men verktygen i lådan kan nog användas för detta ändamål också.
Den fina rapporten om äldres psykiska hälsa nyligen pekade på behovet av ett expertteam med bred kompetens kunde hjälpa äldre i hemmet. Varför inte bredda den verksamheten och ta med även yngre?
Det här lagen är ett gigantiskt steg framåt för åländsk socialvård, ett mastodontarbete som före detta socialministern Carina Aaltonen inledde förra mandatperioden. Äntligen!

Tony Wikström (S)

Ålandstidningen