I måndagens tidning så skriver Benita Mattsson-Eklund en engagerad ledare om vad hon ser som faran med att revidera historiebeskrivningar och framför allt den revision som pågår just nu runt Ålandsrörelsen.
Hon talar om utmaningarna med att ha en allt för ensidig vinkling av historien. Hon nämner även att det lätt blir att man väljer bort saker som känns besvärande och istället sätter fokus på detaljer som inte har med saken att göra.
Det är en mycket träffande beskrivningen, dock inte om de artiklar som jag skriver i Nya Åland en gång i veckan med källanvisningar och helt nya fakta som jag har hittat, men däremot av den existerande åländska historiebeskrivningen och där Benita själv står som dess sista utpost för att försvara den Julianska versionen av som hände på Åland för 100 år sedan.
I din ledare har du en lång utläggning som behandlar hur en bokrecensent kan i princip vinkla sönder en bok beroende på vad recensenten har för egen agenda. Återigen en bra reflektion men vad har det med artiklarna som jag skriver i Nya Åland att göra? Den stämmer väl betydligt bättre in på en åländsk bokrecencent som vill behålla en existerande historiebeskrivning, till vilket pris som helst.
I din hyllningstext till Ålandsrörelsen i ledaren 20.8.2017, så finns det skäl att stanna till vid åtminstone en av dina analyser ”Inte heller kände ålänningarna till Finlands planer på självständighet och om de hade varit det hade det inverkat mycket på utvecklingen.” En minst sagt konstig slutsats eftersom Julius Sundblom gick till val samma höst med parollen att Finland skulle bli självständigt och fick över 8.000 ålänningar att rösta på honom, så hur du kan få det till att ålänningarna inte kände till Finlands självständighetssträvanden är obegripligt.
Min personliga favorit från din historiska produktion är när du inte kan skilja på svenska och finska flaggan i din bok ”Alla tiders Åland”. Men detta är som sagt kanske det som du definierar som detaljer?
Som avslutning om du på allvar menar att det finns en massa onödiga detaljer i min artikelserie som dessutom missleder med flit läsarna, så får du nog vackert komma med några exempel.
Mats Adamczak

Benita Mattsson-Eklund svarar:
Det är märkligt hur lätt Mats Adamczak har för att missförstå texter, det ser man av drapan ovan.
Han hävdar till exempel att jag skriver om hans artikelserie i Nya Åland. Sorry, Mats, men jag har inte läst dina artiklar och har inte för avsikt att göra det heller. Det räcker så bra med din bok “Den bortglömda historien”.
I ett gratisex av Nya Åland såg jag att du mångordigt berättade om ditt nya projekt och dina avslöjanden, så jag antar att det är det du syftar på. Men du kan vara lugn, jag bryr mig inte om ditt projekt och dina barnsliga försök till debatt. Livet är trots allt alldeles för kort för att man ska slösa det på ovidkommande läsning.

Ålandstidningen