I denna tidnings ledare den 27.11 spekulerar skribenten över bevekelsegrunderna till den givmildhet som medföljer den annalkande julen. Så vitt jag kunnat se nämns inte ett ord om orsaken till att somliga av oss inte har tillräckligt ens för basala behov medan andra lever gott – vissa till och med i anstötligt överflöd – nämligen det sedan länge rådande ekonomiska systemet.

Inte minst här på Åland tycks kapitalismen vara en (besynnerligt!) helig ko. Uttryck dig i offentligheten kritiskt om överdriven konsumism, skövling av naturresurser och dylikt och du stämplas omedelbart som opålitlig, som en person med (dold!) ”socialistisk agenda”.

Inte heller i den aktuella ledaren kan man underlåta att angripa ”socialisterna”. Sålunda berättar skribenten – som i en bisats – att ”Socialismen förespråkar (...) internationell solidaritet, men någon frivillighet ingår inte i de ambitionerna”.

Varför kändes det nödvändigt att utdela den ”kängan”? Den äger ingen relevans i sammanhanget och är dessutom grovt osann! Bland annat motbevisas den ju av de massiva frivilliginsatserna (de Internationella brigaderna) i kamp mot general Franco och hans (kapitalistisk-feodalistiska) fascistregim under det spanska inbördeskriget.

En avslutande fundering: poeten Bob Hansson skrev träffande en gång att ”Det största problemet med kommunismen är att den ger kommunismen dåligt rykte...”, men om man riktigt noggrant putsar sina glasögon och ser sig om i världen idag: vad ska man då säga om kapitalismen?

Per-Arne Kling, Lillängen

 

Ålandstidningens ledarskribent Henrik Herlin svarar:

Socialismen är troligen den mest inflytelserika tankeströmningen i modern tid, en strömning som mer än någon annan har format vår politiska samtid. Förespråkare anser detta vara något gott medan belackarna anser motsatsen.

Ingendera påstår dock att socialism bygger på frivillighet, eftersom så uttryckligen inte är fallet. Att enskilda personer och grupper som ingår i rörelsen har gjort frivilliga insatser är en helt annan sak. Någon ”känga” har jag alltså sannerligen inte delat ut.

Kommunismens omfattande folkmord och uppsåtliga svältkatastrofer är mycket riktigt det som ger kommunismen dåligt rykte. Kapitalismen kräver inga dylika offer på sitt altare.

Stackars Bambi och stackars människorna på Näverskär (se insändare den 28 november). Hoppas att polisen tar kräken som sköt och att de får stora straff.

”Från en djurvän”

Som bekant föreslår den avgående regeringen i sitt budgetförslag att den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, ska bibehållas. Kostnaden för detta är 1.800.000 euro per år. I en budget, som får ett underskott på 15.000.000 euro.

Kaj L, tydligt och bra skrivet den 29 november. Det överensstämmer med dagens verklighet. Vi behöver varandra, nu och i framtiden. Tillsammans är vi starkare och man kan inte veta när man själv behöver hjälp och stöd från andra.

Karin

Stadsdirektören Barbara Heinonen och minoriteten i stadsstyrelsen bestående av Sara Kemetter (S), Tony Wikström (S) samt Jonny Andersen (Lib), försöker misskreditera majoriteten i stadsutvecklingsnämnden genom att låta det framstå som att nämnden

I skrivande stund plitas säkert målsättningar ned för det politiska programmet med ambitionen att styra det offentliga Åland under de följande fyra åren (och genom det alla våras liv).

I Ålandstidningens ledare och artiklar den senaste veckan får man inte bara bilden av att strejk är en vänsterextrem aktion, det uttrycks i ord och meningar! Vinklingen på rapporteringen är oroväckande klandrande och ensidigt nyliberal.

Benita Mattsson-Eklund skrev i Ålandstidningens ledare den 26 november om en viktig fråga som berör överkonsumtionen som belastar vår planet.

FN:s nya klimatrapport visar att det fortfarande är möjligt att uppnå Parisavtalets mål, men att ländernas klimatlöften måste skärpas. Men de fastslår också att Parisavtalet inte är tillräckligt ambitiöst och att ytterligare åtgärder krävs.

Det har gått över ett år sedan den klimatrapport som väckte en stor del av världen kom ut.

Öppet brev till Tjuvskyttarna lördagen den 23 november 2019.

Black Friday och julhandeln. Bägges gemensamma nämnare som marknadsföringen i decennier utnyttjat, normaliserat och förstorat; vår tragiska och obesvarade kärlek till konsumtionen.

När svenska strejker kan räknas på en hand kan finska räknas i hundratal. Ständiga strejker är ett av svaren på varför den finska tillväxten stampar och ekonomin går kräftgång.

Med min budgetmotion nummer två med rubriken: ”Landskapsandelar och stöd till kommunerna” vill jag att avdraget för löne- och pensionsinkomster stryks. Det är den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, som någon kallade det.

Fler insändare