Det är för dyrt! Vi har inte råd! Hur vet vi att en insats verkligen fungerar? Det är vanliga frågor och invändningar från politiker och tjänstemän när sociala satsningar kommer på tal. Det kan handla om att anställa fler assistenter i skolan, erbjuda familjemedling vid skilsmässor eller införande av program för att stävja rökning, hjärt- och kärlsjukdomar eller psykisk ohälsa. Eller riktade och skräddarsydda insatser för enskilda individer och familjer.

Den svenske nationalekonomen Ingvar Nilsson har räknat på vad samhällsvinsten är i reda pengar för olika insatser, och summorna är svindlande. I måndags besökte han Åland och de som lyssnade trodde nog knappt sina öron, och fick sig en ordentlig tankeställare. Eller kanske snarare ett nytt sätt att tänka.

Drogmissbruk, kriminalitet, långtidsarbetslöshet och annat utanförskap är oerhört kostsamt. Men om man sätter in tidiga insatser och lyckas förhindra detta gagnas samhället. Inte bara ekonomiskt men även genom att minska lidande och öka välbefinnandet. Detta är ett tänk som jag upplever är vanligare i Sverige, där man även inrättat sociala investeringsfonder i många kommuner, till exempel Norrköping, med goda resultat.

Jag anser att detta är något vi bör titta närmare på även i Mariehamn, och noterar att en motion från Joanna Isaksson (Lib) rörande detta just nu är under behandling. Visst är det viktigt med budgetramar, men att säga ”vi har inte råd” håller inte när välbehövliga insatser bevisligen sparar pengar. Vi har inte råd att låta bli att investera socialt.

Tony Wikström (S)

kandidat till Mariehamns stadsfullmäktige

Min man har hittills alltid varit frisk, men ändå blivit nekad att komma ut med sin rollator. Frågar man honom själv säger han alltid nej. Då gäller det för personalen att motivera honom.

Michael Björklunds segerrop från Robinson-ön hördes ända till Åland, tillsammans med alla ålänningars jubel den kvällen.

Tack till Kurre i Jurmo för sina insändare i lokaltidningarna om Veikkaus.Vi går också vecka in och vecka ut och väntar på nya besked om Veikkaus comeback till Åland.

Varför inte låta folk sitta skyddade i sina bilar på bildäck (med ordnad ventilation och så vidare) på färjorna? På flyget sitter man många timmar sämre än i sin bil.

Den 31 maj uppmärksammar WHO Tobaksfria dagen, för att öka medvetenheten om tobakens skadeverkningar och förebygga tobaksbruk.

Under den akuta fasen av coronapandemin har vi sett världen över hur makten har centraliserats. Det har skett genom en betoning av regeringars makt och statens ansvar.

I år firas skolavslutningarna på andra sätt än tidigare år, men vi tror fortfarande att det kommer vara många ungdomar ute i rörelse under dessa kvällar för att fira att sommarlovet är på intågande.

Det sägs i Ålands reklambroschyrer att i ett småskaligt samhälle är beslutsfattarna lätta att nå. Ack vilken kvalificerad lögn. Har försökt nå politiker på hög nivå otaliga gånger utan framgång trots att receptionsdamerna gjort sitt bästa.

Regeringen Thörnroos, med Hållbart Initiativ i regeringsblocket, verkar helt ha tappat taktpinnen i hållbarhetsfrågor.

Badhusberget hör till mina absoluta favoritplatser i stan. Där har jag strosat omkring och njutit av tystnaden och den vackra naturen.

Från det ena hållet ska man lämna företräde för bilisterna, från det andra hållet saknas skylten. Och varken cyklister eller bilister följer vanligen trafikreglerna om företräde.

Med anledning av Daniel Dahlens ledare och Susanne Fagerströms insändare: Det är alltid trevligt med input, men viss faktakontroll bör nog göras ändå.. Tillåt mig lägga in några fakta som verkar ha missats:

I århundraden har människorna i den åländska ö-världen tagit hand om sina medmänniskor och verkat i samspel med såväl djur som den omgivande naturen.

Fler insändare