Hur kunde det gå så här snett med just den här epidemin – har upplevt så många epidemier –att vi nuhåller på och monterar ned välfärden i samhället?

Runa-Lisa Jansson är säkert inne på en del av svaret då hon menar att vi lämnat över för stor del av ansvaret för våra livåt samhället. Från land till land har oron hos makthavare föratt göra för litetföratt hejda coronaviruset spritt sig ocheskalerat till orimliga nivåer.

I norra Italien är alpluften torr och lätt, idealisk för viruset att föröka sig i.Dessutom är det vanligt däratt generationerna bor tillsammans.I Spanien är rökarnas antal jämförelsevis mycket stort ochfrån Kina har vi sett upprepade bilder där befolkningen använt andningsskydd då luftföroreningarna varit hälsovådliga. Plus att deras matvanor är minst sagt märkliga i våra öron!

Jag tillhör 70-plussarna och jag känner mig överbeskyddad till ett allt för högt pris. Jag anser att det hade varit mycket viktigare än att skydda oss äldre att unga fått behålla sina jobb. Har redan två fall bland mina närstående, ett i Stockholm och ett på Åland, där två unga inte behövts på jobbet längre. Jagär bedrövad över hur det ska gåför kultureni framtiden. Kulturarbetarnasarbete har stor betydelse för vårt välmående. Och hur ska föräldrar som måste vara borta från jobbet utan lön klara sig?

Den finska beredskapslagen tycker jag verkar härstamma från de förra krigsåren i Finland.Numeragäller nogatt fly från krigets fasor så snabbt som möjligt för dem som överlever!

Alla medel som nu går förlorade hade vi kunnat använda till att stävja malaria, kolera och hungersnöd i världen. Till flyktinghjälp, till rent vatten, till miljö- och klimatförbättring.

Nu är risken dessutom stor att de vifrån början ömmade mest för, de gamla och sjuka, i slutändan kommer i kläm när resurserna minskar drastiskt.

Så klart ska vi ta coronaviruset på allvar ochhjälpas åt att minska smittspridningen!

Ingen är odödlig mende flesta i vårt samhälle,dock inte alla,har möjlighet att välja vad viäteroch känna efter vad vi mår bra av och på så sätt ta större ansvar för vår hälsa.Det är den yngre generationen bättre på verkar det som. Då behöver viheller inte bli lika vettskrämda vid nästa epidemioch samhället kan ägna sig åt att ta hand omdemsom verkligen behöverdet.

Isabel Kvarnfors

I dag följer de flesta av oss rekommendationerna om att arbeta hemifrån och skolundervisningen sker på distans, många fritidsaktiviteter har paus och vi ska undvika sociala kontakter.

Vid fredagens presskonferens med fru lantrådet Thörnroos (C) vid rodret, så framkom att Finlands omsorgsminister Krista Kiuru (SDP) under riksdagens frågestund hävdat att alla inresande testades för covid-19.

På Åland är gott att vara i dessa coronära tider, synes det mig!

När det blir dåliga tider upphör privatpersoner och företag att investera. I stället sparar man sina pengar i väntan på bättre tider. Detta förlänger den ekonomiska krisen.

Vi kan se i tidningen att Ålandsbanken planerar att dela ut dividender om 15,6 miljoner euro. Vi kan även läsa att Europeiska centralbanken har gett en rekommendation att inga dividender bör utbetalas förrän tidigast den 1 oktober 2020.

Ja, lagtingsledamot Camilla Gunell (S), landskapsregeringen tar ansvar för hela Åland, tillsammans med kommunerna. Vårt första krispaket ska snabbt säkra vårdens, de permitterades och arbetslösas samt företagens akuta behov av finansiering.

I skuggan av covid-19 måste vi komma ihåg att det även pågår annat inom den politiska världen på Åland. Saker som även de kan få konsekvenser för den framtida folkhälsan.

Sitter i morgonsoffan och läser om stadens om tjänstemän som gjort mistag, men som erkänner det och som hanterar felet efter regelverket så det blir bra.

Jag är nöjd. Tack från en medborgare.

”Duttpennan”

Först skulle jag vilja betona att följande grundas på hörsägen, inte på egen iakttagelse.Dock skulle jag inte tro att berättaren motiveras av illvilja mot den tredje personen i fråga och jag misstänker därför inte denne för att ljuga.

I lagtingets debatt om tilläggsbudgeten förra veckan utlovades att redan denna vecka skulle finansministern och regeringen påbörja arbetet med nästa tilläggsbudget som skulle ha kommunernas behov i fokus.

Mitt i allt pandemimörker dyker ett nytt otrevligt ord upp: coronafyllan. För många barn blir hemmakarantänen ett dysfunktionellt helvete, på motsvarande sätt som under långhelger.

Saltviksborna intar rätt perspektiv på frågan (Ålandstidningen 27.3) när de ifrågasätter omfattningen av området som ska ingå i havsplanen.

I min senaste insändare om landskapet ska låna pengar från banken för att finansiera sin tilläggsbudget polemiserar jag mot uppfattningen att Paf-pengar är det enda rätta i detta nu.

Fler insändare