Foto:

Har industrin en framtid på Åland?

År 2016 så hotade Orkla att Chips fabriken skulle lämna Åland. Då togs ett samlat krafttag på Åland som räddade kvar fabriken genom ett antal åtgärder som sänkte kostnaderna.
Men företagens fasta kostnadsläget är fortfarande för höga på Åland.
Det kan vi läsa om i gårdagens tidningar. Chipsters nya ägare vill lägga ner verksamheten och flytta den från Åland vilket direkt berör ca 20 arbetsplatser.
Orsak till detta är bl.a. att Åland har för höga fasta kostnader för el, vatten och avloppsavgifterna som är 30–60 % högre än vad de är i närliggande regioner.

År 2016 så hotade Orkla att Chips fabriken skulle lämna Åland. Då togs ett samlat krafttag på Åland som räddade kvar fabriken genom ett antal åtgärder som sänkte kostnaderna.
Men företagens fasta kostnadsläget är fortfarande för höga på Åland.
Det kan vi läsa om i gårdagens tidningar. Chipsters nya ägare vill lägga ner verksamheten och flytta den från Åland vilket direkt berör ca 20 arbetsplatser.
Orsak till detta är bl.a. att Åland har för höga fasta kostnader för el, vatten och avloppsavgifterna som är 30–60 % högre än vad de är i närliggande regioner.
Tidigare i år försvann 5,5 heltidstjänster från ÅCA, Ålands Skogsindustrier varslade 9 tjänster. Nyligen hade W. J. Dahlmans AB samarbetsförhandlingar varav tre personer fick lämna sina tjänster.
Detta visar bl.a. på att de fasta kostnaderna för företagen måste fås ner till en konkurrenskraftig nivå om vi vill behålla arbetsplatser på Åland. Försvinner delar av industrin, så kommer t.ex. överföringskostnaderna av elen att bli ännu dyrare för alla som då måste dela på den fasta kostnadsmassan, som inte försvinner.
Från Ålands Framtid har vi i många år påtalat de höga kostnaderna och försökt få LR att tänka sig för innan de gör satsningar som ökar näringslivets kostnader.
Men att ta hänsyn till företagens konkurrenskraft har tydligen inte upplevts som angelägen från politiskt håll. Ett exempel är finlandskabeln, en av de mest kostnadsdrivande investeringarna i detta avseende som drevs igenom av dåvarande liberala finansministern Mats Perämaa.
För den här typen av stora infrastruktursatsningar borde samma finansieringsmodell användas som när man bygger vägar och skärgårdsfärjor. Kostnaden tas då över LR:s budget.
Det borde vara självklart göra konsekvensanalyser på stora samhällsprojekt. Är det t.ex. någon av de som beslutat om KST-reformen som vet vad den kommer att kosta när den väl är på plats?
Ålands Näringsliv och flera företag har år efter år försökt få LR, Mariehamns stad och övriga aktörer att förstå och åtgärda det ohållbart höga kostnadsläget. Men till synes har inte politier och beslutsfattare, med undantag för nuvarande näringsminister Karlström uttalade i media i dag, lyssnat för nästan ingenting har gjorts åt detta.
Det är i första hand till LR uppgift att skapa konkurrenskraftiga förutsättningar för näringslivet på Åland, men i detta sammanhang måste alla som kan påverka kostnaderna för infrastrukturen medverka till att göra avgifterna konkurrenskraftiga.
Förhoppningsvis kan några av de omställningsmiljoner som LR förväntas få från det gigantiska EU-bidragspaketet investeras för att göra infrastrukturen så konkurrenskraftig som möjligt.
LR uppgift nu är att se till att kostnaderna på Åland inte är högre än i omkringliggande regioner.
Vill LR ha kvar den industrin som förädlar lokalproducerade miljövänliga produkter måste den politiska viljan visas i konkret handling, så varför har ingenting gjorts åt detta tidigare? Nu måste LR och våra ledande politiska partier ta det här uppropen på största alvar om de inte är helt tondöva?
De måste vara medvetna om vad det är för insatser som står på spel, det handlar inte bara om företagande och arbetsplatser, utan vår skattebas och därmed vår välfärd.
Jonny Landström (ÅF)
Pelle Hägglund (ÅF)
Gunnar Granlund (ÅF)
Rolf Granlund (ÅF)

Ålandstidningen

Hittat fel i texten? Skriv till oss