Vi befinner oss i en omvälvande situation.

Kraftfulla nödåtgärder har vidtagits för allas vår hälsas skull, särskilt för personer i riskgrupperna. Nödåtgärderna får långtgående konsekvenser, där många redan blivit eller riskerar att bli både permitterade och uppsagda. De som redan innan krisen var utsatta får det nu ännu tuffare. En långtgående solidaritet med dessa personer är en förutsättning för att samhället ska hålla ihop.

Samtidigt har coronakrisen fundamentalt förändrat våra sätt att tänka och leva.

De allra flesta av oss har de senaste decennierna levt i en väldigt skyddad tillvaro. Vi har förletts att tro att vi är närmast odödliga. Åtminstone har vi gjort allt vi kan för att undvika att prata om döden. Dessutom har livet inneburit ett överflöd med tillgång till mängder av privilegier för väldigt många.

Plötsligt, över en natt, har vi chockartat insett att allt är förgängligt. Att allt som har en uppgång också har en nedgång. Vi har fått en påminnelse om att mycket av det vi tagit för givet inte alls är självklarheter.

Nu när insikten om alltings förgänglighet får fäste inom oss växer sig vår inneboende tacksamhet över att få leva allt starkare. Möjligen gör detta oss något mer öppna för att släppa taget om åtminstone några av våra privilegier, till förmån för andra värden.

När vidden av coronakrisen börjat sjunka in i vårt medvetande kan vi också sätta in den i ett sammanhang. Då ser vi att den följer på torkan sommaren 2018 och stormen Alfrida som inledde 2019. Dessa kriser, tillsammans med exempelvis skogsbränder och smältande isar i andra delar av världen, är helt i linje med de prognoser som vetenskapen i många år informerat om. De är bara början på en serie omfattande samhällskriser.

Många av dem är antingen direkt eller indirekt utlösta av klimatförändringarna eller den pågående förlusten av biologisk mångfald. Omfattande dricksvattenbrist, system för matproduktion som kollapsar och återkommande pandemier är exempel på samhällskriser som vetenskapen bedömer som sannolika effekter av den globala uppvärmningen och förlusten av biologisk mångfald. Om vi inte mer eller mindre omgående lyckas stoppa utsläppen av koldioxid och den pågående utrotningen av arter kommer kriserna dessutom att uppstå i en allt snabbare takt.

När det kommer till den globala uppvärmningen, som är ett många gånger större hot mot både vår hälsa och ekonomi än coronakrisen, är den huvudsakliga lösningen enkel: Det handlar om att vi ska sluta använda oss av fossila bränslen. Hanteringen av coronakrisen visar att vi har förmåga att vidta drastiska och långtgående åtgärder när vi står inför ett existentiellt hot.

Coronakrisen öppnar därmed upp dörren för införandet av ett förbud mot användning av fossila bränslen. Om vi är kloka sätter vi i gång med ett gradvis införande av förbudet omgående, där olika sektorer och användningsområden fasar ut de fossila bränslena i en hanterlig takt. Med ett varsamt och framåtblickande införande av det fossilfria samhället kan vi, till skillnad från coronakrisen som plötsligt ryckt undan mattan från stora delar av arbetsmarknaden, skapa försörjningsmöjligheter för oss alla.

Annars står vi inför återkommande och kaosartade förlopp i likhet med det vi upplevde då undantagstillståndet infördes i förra veckan. Låt oss skrida till verket.

Micke Larsson

huvudsekreterare, nätverket bärkraft.ax och dess utvecklings- och hållbarhetsråd

I dag följer de flesta av oss rekommendationerna om att arbeta hemifrån och skolundervisningen sker på distans, många fritidsaktiviteter har paus och vi ska undvika sociala kontakter.

Vid fredagens presskonferens med fru lantrådet Thörnroos (C) vid rodret, så framkom att Finlands omsorgsminister Krista Kiuru (SDP) under riksdagens frågestund hävdat att alla inresande testades för covid-19.

På Åland är gott att vara i dessa coronära tider, synes det mig!

När det blir dåliga tider upphör privatpersoner och företag att investera. I stället sparar man sina pengar i väntan på bättre tider. Detta förlänger den ekonomiska krisen.

Vi kan se i tidningen att Ålandsbanken planerar att dela ut dividender om 15,6 miljoner euro. Vi kan även läsa att Europeiska centralbanken har gett en rekommendation att inga dividender bör utbetalas förrän tidigast den 1 oktober 2020.

Ja, lagtingsledamot Camilla Gunell (S), landskapsregeringen tar ansvar för hela Åland, tillsammans med kommunerna. Vårt första krispaket ska snabbt säkra vårdens, de permitterades och arbetslösas samt företagens akuta behov av finansiering.

I skuggan av covid-19 måste vi komma ihåg att det även pågår annat inom den politiska världen på Åland. Saker som även de kan få konsekvenser för den framtida folkhälsan.

Sitter i morgonsoffan och läser om stadens om tjänstemän som gjort mistag, men som erkänner det och som hanterar felet efter regelverket så det blir bra.

Jag är nöjd. Tack från en medborgare.

”Duttpennan”

Först skulle jag vilja betona att följande grundas på hörsägen, inte på egen iakttagelse.Dock skulle jag inte tro att berättaren motiveras av illvilja mot den tredje personen i fråga och jag misstänker därför inte denne för att ljuga.

I lagtingets debatt om tilläggsbudgeten förra veckan utlovades att redan denna vecka skulle finansministern och regeringen påbörja arbetet med nästa tilläggsbudget som skulle ha kommunernas behov i fokus.

Mitt i allt pandemimörker dyker ett nytt otrevligt ord upp: coronafyllan. För många barn blir hemmakarantänen ett dysfunktionellt helvete, på motsvarande sätt som under långhelger.

Saltviksborna intar rätt perspektiv på frågan (Ålandstidningen 27.3) när de ifrågasätter omfattningen av området som ska ingå i havsplanen.

I min senaste insändare om landskapet ska låna pengar från banken för att finansiera sin tilläggsbudget polemiserar jag mot uppfattningen att Paf-pengar är det enda rätta i detta nu.

Fler insändare