Att lagtingsledamot Nina Fellman (S) och undertecknad har totalt olika synsätt på mångt och mycket torde inte vara obekant. Jag har inte det minsta problem med att folk har olika åsikter, tvärtom är det i regel diskussionen och debatten som driver samhället framåt.
Däremot är jag inte speciellt imponerad över Nina Fellmans misstolkningar av min insändare i Ålandstidningen häromdagen. Jag kan inte se att jag talar om stora offentliga nedskärningar, däremot talar jag om att man i budget 2021 behöver se över verksamheter och kostnader på ett sätt man kanske aldrig gjort tidigare. För mig är handlar detta om ekonomiskt ansvartagande, en självklar skyldighet vi politiker har inför våra nuvarande invånare samt kommande generationer.
I år sjunker landskapets skatteintäkter (avräkningen) med över 30 miljoner jämfört med budget, vad skatteintäkterna beräknas blir för 2021 torde klarna inom kort. Om någon månad behöver landskapet sannolikt för första gången någonsin uppta lån och om vi inte får ordning på ekonomin på sikt så måste landskapet kanske gå till banken på nytt vid ett senare tillfälle.
Att kontinuerligt låna till driften är inte en hållbar väg Att landskapet under detta år sjösatt ett antal stödpaket på många miljoner visar att landskapsregeringen gjort stora insatser för att så långt som möjligt bibehålla köpkraft, undvika permitteringar, stöda dem som blivit permitterade, undvika konkurser, stöda kommunerna osv. Alla dessa stöd har jag stött helhjärtat och kommer sannolikt att stöda de framtida stödpaket som säkert behövs. Paket som behövs för att hålla samhället igång.
Inte heller har jag någon önskan om att alla ska lida, ett direkt naivt och inte särskilt vackert påhopp av Nina Fellman. Att offentliga anställda uppmanats byta semesterpremien mot ledighet har jag väldigt svårt att jämföra med lidandet hos de över 1500 som nu är utan arbete.
Men Nina Fellman har tydligen en annan värdering och människosyn än jag har. Det kan finnas de som närmar sig slutet av arbetskarriären och kanske aldrig mera får ett jobb, de som får problem med huslån samt de sociala problem som kan uppstå vid lång arbetslöshet. Och jag som trott att solidaritet var ett sosse-ord. Med detta är debatten avslutad för min del.

Roger Höglund (C)

Ålandstidningen