Medborgarinitiativet ”Skydda sjöfågelstammen” var en succé, flest namnteckningar någonsin. 3.206 närmare exakt, dessutom på enbart 17 dagar och organiserat i all hast. Detta, om något, vittnar om vilket stöd och engagemang ålänningar har för ejdern och sjöfåglar överlag, det är vårt kulturarv.

I Ådans Vänner är vi ense med Mikael Kilpi, vi tror inte heller på att låta naturen lösa ett problem skapat av människan. En idé som i grunden är befängd, människan och ejdern har i hundratals år levt i nära samspel. Man har värnat om ådor och ungar och idkat den så viktiga viltvården i ytterskärgården.

Det är en självklarhet att vi ska upprätthålla detta kulturarv och vi måste stå på oss mot de främmande röster som säger annat och bevara detta samspel, både för ejderns och ålänningarnas skull.

Ejderpopulationens akuta problem är att predationen av ådor, ägg och ungar är för stor; havsörn, mårdhund, mink, trut, kråka, räv, skogsmård, korp och fiskmås bidrar i olika utsträckning till problemet. Detta torde vara tämligen välbeskrivet och fastslaget. Tiden är förbi för att enbart fundera på lösningar, det är tid för att agera och implementera åtgärder.

Ådorna är bevisligen redo, en dansk studie från 2019 på åländska ådor konstaterar att de är i fullgod kondition för att häcka. De problem med brister och undernäring som misstänkts har forskare inte funnit vidare belägg för. I de få områden ådorna skyddas från predation, till exempel Bengtskärs fyr eller i vårt projektområde Båtskären ser man att de kullar som kläcks i en högre utsträckning överlever och når flygfärdig ålder än där inget predatorskydd existerar. Detta kan ej förklaras genom att beskylla vitaminbrister eller miljöproblem, Jan Grönstrand.

Vill man trots det beskylla ejderns situation på miljöproblem i Östersjön så vill jag uppmana till att ställa sig på ejderns sida och föreslå hur man avser lösa dessa problem innan de få ejderkolonier som är kvar i ytterskärgården är bortätna?

Östersjöns välmående är en långsiktig angelägenhet hos oss alla, men i debatten om ejdern har det blivit en bekväm tillflykt som lättar samvetet från det obekväma; att man kan och borde göra något.

Debatten i Yles program Slaget efter tolv den 11 juni med rubriken ”Vem ska rädda Ådan och dess ungar?” gav oväntat få och utdaterade åtgärdsförslag, måhända tack vare att Yle debatt utelämnat ejderns främste allierade; den viltvårdande jägarkåren i skärgården ur debatten? Även här missade man poängen, trots den hoppingivande titeln, kanske det fanns en annan agenda.

Camilla Gunell lovordade förvaltningsplanen för havsörn, men medborgarinitiativets framgång vittnar om ett vidspritt missnöje med hur frågan sköts i landskapet.

I nuvarande utformning av planen är det omöjligt att effektivt reglera ens oacceptabla skador den icke hotade örnen gör på andra mer hotade arter. Det omfattande skyddet av havsörn är baserat på 50 år gamla metoder och avsedda att rädda en akut hotad havsörn.

Nuläget vet vi är ett helt annat och detta exklusiva skydd har spelat ut sin roll. En rimlig utgångspunkt vore att fastslå hur många örnrevir som är hållbart på Åland. Bland känslorna örnfrågan väcker tycks debattinläggen igen missa målet; hur ska vi skydda ådorna, om vi dessutom har massor av örn?

Vi behöver den framåtanda i frågan Folke Husell visat då han förtjänstfullt debatterat skyddsjaktsmöjligheter i fågeldirektivet och vi blickar nyktert framåt.

Ådans Vänner eftersöker ett lösningsorienterat samarbete med ejderns och andra sjöfåglars bästa för ögonen. Genom effektiv förvaltning och med nya lösningar på nya problem utan att fastna i föråldrade synsätt kan vi på Åland skydda sjöfågelstammen.

Vår lösning är effektiviserade förvaltningsområden där häckande honfåglar och ungar skyddas från predation, genom åtgärder skräddarsydda till det specifika behovet. Att motivera till bevarade och utökade frivilliga viltvårdsinsatser av jägarkåren inom framförallt viktiga häckningsområden är nyckeln till en lyckad sjöfågelförvaltning.

Det förslag vi förespråkar är tillgängligt omedelbart, beprövat, nära nog kostnadsfritt för samhället och med vår egen lagstiftningsbehörighet över jaktfrågor kan det på kort varsel ytterligare effektiviseras genom att tillåta nya och effektivare metoder i de viktigaste områdena.

Det är ådans tur nu att skyddas och det kommer vara nödvändigt med effektiva åtgärder av skärgårdens viltvårdare för att lyckas.

Lucas Wideman

Projektledare Ådans Vänner

Bästa vandrare! I går då jag läste tidningen angående djurkadaver på en vandringsled på Vårdö, suckade jag lite och tänkte ännu en gång – nu får sig jägarna en känga, igen...

För en tid sedan kunde vi läsa om allt lägre nativitetstal i Finland och på Åland. Endast tre kommuner på Åland har ett födelseöverskott.

Röda korset Ålands distrikt önskar uttrycka sitt starka stöd för Erika Bomans gästledare i Ålandstidningen den 5 augusti. Åland behöver stärka sin kapacitet för psykiskt stöd och psykisk första hjälp på alla plan.

I sin krönika den 24 juli konstaterar biträdande professor i nationalekonomi Edvard Johansson: ”Även om det inte finns någon exakt gräns för när en stats skuldsättning blir för stor...” (i sig ett ganska märkligt konstaterande, med tanke på EU:s S

Visst, det finns statistik som visar att fler svarta skjuts av polisen i förhållande till folkmängden. Men det är så, att det är fattiga människor som mest råkar ut för polisens våld och skjutningar.

Jag vill bara berömma Röde orm för alla gratisresor och för den fina servicen.

Jag körde med bil i går (tisdag) från Storby och österut på huvudvägen mot Mariehamn. Till min fasa fick jag se att man har klippt bort alla vackra blommor längs huvudvägen och längs cykel- och gångvägen i Eckerö.

Bästa Albin och Berit. Hur orkar ni bara reta upp er på allt från Badhusparken till stadsbussen och Röde orm? Vilken negativ och tråkig attityd! Vi har det ju så otroligt bra här på vårt fridfulla vackra Åland.

Det gläder mig att min kollega i finans- och näringsutskottet John Holmberg (Lib) ställer sig till den lilla skara, som börjat granska pensionsfondens arbete.

Talentia uppmärksammar i en insändare i Ålandstidningen (4.8) att det behövs samarbetsanda och drivkraft i Kommunernas socialtjänst k.f. (KST). Från KST:s sida uppskattas initiativet.

Nej, jag håller absolut inte med lantrådet om att pensionsfondens nästan halva miljard euro är i trygga händer. Lantrådet är även tydlig med att denna regering inte kommer att laga något som inte är trasigt.

Det jag inte trodde kunde hända har hänt. Mia Hanström och jag är rörande överens! Detta i en fråga som må vara en bi(sak), men dock.

Jag vill ställa några frågor angående Eckerö/Birka:

Fler insändare